S_KonugCarlXGustafsBragderII

292544316

¿ 3

9 5

,

KONUNG CARL X GUSTAFS BRAGDER

i l

F R I H E R R E S A M U E L

v o n P U F E N D O R F S

SJU BOCKER

OM

K O N U N G

C A R L

X

G U S T A F

S

B R A G D E R

OF VERSA T T A A F ADO LF H IL LM A N

I I .

W A H L ST R O M & W ID S T R A N D STOCKHOLM

T R Y C K T H O S IVAR HÆGGSTROMS BOKTRYCKERI S T O C K H O L M I 9 1 5

r

Å H A F V A VI då hunnit till år 1658 , hvilket, rikt på ovanli- g a handelser, sku lle gifva ko- nung Carl G u s­ ta f lön för ut- s t å n d n a m ö -

det tilläte, skulle öfverfalla konungen 1658 . på den trånga cimbriska halfön, dar omringa honom och upprifva hans här eller åtm instone hindra vidare rekrytering. Ehuru konungen i k lokhet och tapperhet var füllt vuxen sina m äk tigaste ilender, hämmades dock hans görande öfverhöfvan a f penningbristen , och äfven om stats- kassan varit än så val fylld, skulle den icke varit i stånd att betäcka så stora kostnader. Och Frankrike och England voro endast frikostiga på tomma ord och löften. Enda u tvägen att komma ur trångmålet var därför att under vintern gö ra ett anfall på de danska öarna, innan ännu ilendernas trupper hunnit förena sig för att med hela sin styrka bryta in. I denna afsikt hade konungen gifvit W ran gel order att anskaffa så många fartyg han kunde och passa ett tillfälle att sä tta öfver trupperna till Fyn , där det smalaste sundet skiide on från fast­ landet. D e t hade ingått underrättelse, att polacker och österrikare redan förenat sina trupper vid N e tze och stodo redo att göra ett infall i Pommern tillika med brandenburgarne, som dock icke gärna ville deltaga i sp eiet utan inskränkte sig till uppviglingar. Konungen hade därför befallt sina regem enten att hålla sig i beredskap för att, så snart order ingått, sä tta s ig i marsch. § 2 . Guds försyn hjälpte konungen och Konungen banade för honom en jämn väg till de s[ f r en vdf c , ofver isen till danska öarna. T y med anledning ai den garncu

dor. V id åre ts början befann s ig ko- nungen i W ism a r, dar han g ick till råds med s ig sjä lf och tank te på u tvägar att undanröja de svå r igh e te r , som dag från dag h opad es. T y ehuru vapen lyckan under det g å n gn a året v ä sen tlig en stärkt hans stä lln ing och fö r sv a g a t danskarnes krafter, och ehuru hans armé i v in terkvarteren i H o lste in och Jylland funnit vä lbehö flig v ed e rk v ick e lse och vux it i antal, foru tsåg han dock ännu stö rre svårigh eter, då fiendernas antal vä x te , i samm a mån som hans ly sand e tapp erh et g a f honom större fram gångar. V änn er och ilender stod o o ck så undrande, huru han hädanefter a f eg en kraft sku lle kunna hålla s ig uppe. M o sk ov iterna , som ick e längre ville låta s ig g ä ck a s a f p o lacker och österri- f kare, hade v isse r lig en låtit fram skym ta någon b en ä g en h e t till förlikn ing, men att återlamna de i L ivland eröfrade plat- serna, därtill kunde de icke formås, och att k öpa freden a f dem g en om afträdelse a f clessa p la tser v o r e skym fligt. T ill förekomm ande a f Danm arks under- ku fvande g jo rd e s ifriga b em ödanden a f österrikare, po lacker, brandenburgare och nederländare, och en stark armé stod redan färdig, hv ilken så snart årstiden

o van ligt skarpa och ihållande kylan be- slö t konungen att föra sin armé på den öfver hafvet b y g gd a bryggan rätt in 1

53

R O K E N

¡ OS

F E M T E

F r cd e r ik so d d e och tort sina regem en ten 1658 till S ten d eru p och foljande d a g vidare till I Ic ilse , d it o ck så k onu n g en sjä lf b eg a f s ig . W r a n g e l h ad e låtit n o g a undersöka isen savä l o fvan för F red e r ik sodd e som n edan för A s s e n s och befann s den så stark , att, om kylan sku lle fortfara ett par d agar m ed samm a strängh et, skulle h ela armén kunna föras öfver. A ren sdorff sk ick ad e s ut m ed fem tio ryttare och ett- hundra fo tkn ek ta r och an lände till Brandsö, hvarifrån d an skarn e bortfort så som fångar till F yn fem s v e n s k e ryttare. D å på hela on ingen fanns a tt anträffa, lå g det an- ta g a n d e t nära, att man från denna plats sku lle kunna k omm a ö fver till Fyn . Sedan v is sh e t härom vunn its och W ran g e ls råd att gå ö fv e r d et sm a la sund et vid Brandsö vunn it k o n u n g en s g illand e , sa tte s ig äf- ven k on u n g en sjä lf i marsch dit. W ran gel lät ry tter ie t stanna m ellan H adersleb en och K o ld in g , men sjä lf fa ttade han po sto vid byn H e ils , hvarifrån han sk ickade etthundra ry ttare och lika m ånga dra­ g o n e r till B randsö . A f d e s s e sku lle en korpral m ed fem ry ttare b e sik tig a isen vic.1 Iv er snæ s, en udd e på Fyn . D å de hunn it e tt b o s sh å ll från stranden , brast isen , och d et var m ed knapp nöd de kund e rädda sina lif, men hästarne g in g o till b o tten . D å rpå kom k onungen med W r a n g e l till B rand sö för a tt sjä lf under­ sök a isen , innan han fo r e to g en så farlig färd. U nd er d et a tt k onun g en uppehöll s ig på isen , b ro t W r a n g e l upp med några ry ttare och red m o t Iversnæ s, där han kunde s e de på strand en upp stä llda dan­ sk a trupperna. H an m ärk te, att solstrå- larne stärk t verka t på isen och att denna brast under n ågra danskar, som vågad e s ig för lån g t ut. På m o tsa tta stran- o o den b efunno s ig ä fven några bönder, som a f alla krafter bråkade sönder isen, under d et att de på stranden p lacerade kanonerna g å fv o en oa fb ru ten eld. Ku- lorna g en om b o r r ad e isen här och hvar och träffade m ån ga a f sven sk arn e, så att om de fo r tsa tt läng re på denna is- b ry g g a , sku lle de b lifvit u tsa tte för all- varlig fara. W r a n g e l an så g därför k lo ­ k a st a tt fora truppen därifrän, hålla den u tom sk o tth å ll och inställa vidare fram-

1658 . hjärtat a f Danmark . Därför b eord rad e han g en a st de reg em en ten , som lämnats för skyddandet a f Pomm ern , att med all sk y nd- samhet tåga till K iel, dit han sjä lf o ck så afreste från W ism ar, sedan han g ifv it 9 januari, de små i Pommern ordet a tt n o g a g ifva akt på fienden och hindra h onom att öfver de frusna vattnen g å till n å g o t an- fall på de fasta p latserna. K onun gen var så säker om sin fram gång att han med- delade S tenb ock , som fö r etag it ett infall, hvilket då öfver de hårdt tillfrusna sjö- arne och kärren b ek väm liga re kunde ske, att han inom tre veckor sku lle från Jylland sända honom underbara nyheter. På konungen s order hade W r a n g e l jäm te de förnäm ste gen era lerna kom- mit till K iel för att rädp läga om p lanen. E fter anförande a f alla skäl för och em o t b e slö ts ett angrepp på F yn , vare s ig kylan sku lle g ifva s ig eller tilltaga . U t- g å end e från denna plan sk ickad e k o ­ nungen W ran g el i förväg till Frederiks- odde för att samm andraga de här och hvar i Jylland i vin terkvarter lig g and e regem en tena och för att vid denna stad 26 januari. mönstra trupperna. Om slag i väd erlek en inträffade em ellertid , temperaturen b le f blidare, tilis p lö tslig en en skarp ky la å ter inträdde. D å g a f konungen p falzgrefven a f Su ltzbach order att med fem ton r e ­ g em en ten rycka fram m o t K iel för att be- vaka rörelserna i T ysk land . P fa lzgrefven sku lle stå i flitig korre spond en s m ed W iirtz och Bernhard Müller, hv ilka hade uppsikt öfver Pomm ern , och tillsamm ans med dem hålla s ig b eredd att m ö ta an- fall, som tilläfven tyrs kunde riktas m o t detta land a f polackerna en samm e eller 2 ; januari. i foren ing med österrikarne. S jä lf b e g a f

s ig konungen från G o ttorp , där han uppe- hållit sig några dagar, till F len sbu rg , dit härtigen a f Sach sen -W eim ar och A sch e- b erg med sina regejnen ten i ilmarsch komm it fran härtigdöm et Brem en . D enn a natt rådde skarp kyla, men m o t k onu n g ­ ens förväntan hade till följd a f en våld- sam o stlig storm isen bräck ts och lo ss- nat från stränderna, drifvits ut och sla- g its i stycken . Icke d e sto m indre b e g a f s ig konungen till H adersleb en , sedan W ran gel dagen förut brutit upp från

FEMTE BOKEN

4 °9

1658 . tågand e m ot Iversnæs. D e tta var em eller- ticl den sm a la ste p a ssag en , men strøm ­ men, som g ick forbi ndden, var strid och g jorde isen i icke ringa grad osäker. Für närmare undersökn ing a f isen b lefvo två löjtnan ter u tsk ickade tili den södra udden, dar va ttnet var öppnare. Lika- led es lato Erik D ah lbergh och Linde- b e rg b e sik tig a isen ofvanför M iddelfarts­ sundet. V ä s tg ö ta re g em en te b le f tillba- kask ickad t tili F rederik sodd e för att hin- dra danskarne att företaga n å g o t mot denna stad , hv ilket lått kunde sk e, då den åt hafvet b elågna sidan var nåstan öppen och lätt tillgäng lig . F o rst sen t på natten å terkomm o de båda löjtnan- terna och rapporterade, att de funnit isen på båda sidor om udden tillräck ligt stark, men att på vänstra sidan mot T yb r in g och F o n s sk o g e n syn te s en vak, hvilken på sina stållen var två alnar bred ; dock var iskan ten på båda sidor om vaken g an sk a stark. Man låt då fora dit bräder och bjålkar sam t halm och reg em en ten a fingo order att tid igt fol- jand e m orgon bryta upp till Brandso. Under samma natt intrådde åter en skarp ky la och danskarne arbetade a f alla krafter på den m o tsa tta stranden med att b rå k a sond e r isen . O ak tad tD ah lb ergh , som vid d agen s inbrott återkom från F rederik sodd e och beråttade, att isen dår var lika stark, b e s lö t man att taga våg en öfver Brandsö. D e t an såg s nåm- ligen icke k lok t att ödsla bort tiden med att gö ra en om v å g a f fem mil, då trup- perna redan voro i marsch. § 3 - Därför bröt konungen upp från på isen till H e ilse och g a f ö fverste Borneman order Fyn. jo januari. att marschera förut till Brandsö med for­ öfvergånqen

komm enderade den högra och Fab ian 1658 . Berendes den vänstra flygeln , hvars öf- verkomm ando konungen själf ö fvertog , under det att öfverkomm andot öfver högra flygeln lämnades åt W rangel. Infanteriet fördes a f Jakob Casimir de la Gardie och V avassour, hvilka emellertid, då de nå­ g o t långsam t fram tågade, först efter slutad träffning hunno fram. K onungen hade be- o o fallt, att ryttarne skulle leda hästarne efter s ig i spridd ordning, tilis de hun­ nit öfver stromfåran, dår den största faran var, likaså sku lle kanonerna öfverföras på samm a sått. Så snart de komm it öfver strömdraget, skulle de åter sitta till håst och med tått slutna leder g å lö st på fien- den, som vån tade dem i uppstålld s la g ­ ordning. Em ellertid, då fotfolket marsche- rade n ågo t långsam t, låt Borneman, som redan hunnit öfver strömdraget med för­ trupperna, afgifva rapport, att de på stran­ den posterade danskarne oupphörligen för- stårk tes och ville han därför veta, om han sku lle g å till anfall eller invånta mera folk till betåckn ing. D å låt konungen W ran g el rycka fram med högra flygeln för att understödja avan tgardet. S jålf höll han för k lokast att stanna i stillhet på Brandsö med den vänstra flygeln för att invånta infanteriet, som var på marsch från Stenderup , äfven därför att danskarne, hvilkas största styrka stod vid Iversnæs, icke m åtte g å öfver till ju tska stranden, dår den sven sk a arméns tross var låm- nad utan konvoj. Men då han såg , att danskarne bröto upp, ville han icke långre vånta på infanteriet utan ilade efter. D å han emellertid hunnit halfva vågen mellan Brandsö och Fyn , fiele han den god a underrättelsen , att öfverste S ch ested , som hade fattat p o sto på stranden icke långt ifrån T yb r ing och F ön s sk o g , blifvit slag en a f W rangel och Borneman och gifvit sig sjålf och de fleste officerarne fångne, till bev is hvarpå två fanor med- förcles. Dära f fick konungen anledn ing att påskynda sin marsch för att person ligen d eltaga i en så g od forråttning. § 4 . D å konungen komm it till Fyn , er- Träffning - for han, att öfverste Jens von Hadersleben , en vici Fers- som under Ulrich Christian G y lden loves næs' op a ssligh et kommenderade trupperna, bru-

truppen, och själf följde han tått efter. Dårpå b le f den löjtnant, som dagen fo rut b esik tiga t isen, ånyo med tjugufyra ryt- tare sk ickad till vänstra sidan, följd a f ett- hundra ryttare och dragoner. D å nu den ­ ne afgifvit enahanda rapport som tillför- ene, fick Borneman order att g en a st följa efter med förtrupperna och göra anfall på S eh e s ted s regem en te, som hade fattat p o sto på Fyn på m o tsa tta stranden. Emel- lertid hade konungen ståilt sitt folk i slagordn ing på Brandsö, så att K las T o tt

4 j o

F E M T E B O K E N

1658 . tit upp från Iversnæs och upp ställt fyra brö t ö fv e r s te L üb eck e r fram och slo g 1658 . regem en ten med artilleri på en fördel- g e n a s t några d an sk a skvadroner. Dårpå ak tig plats på andra sidan om F ö n s sk o g e n red W r a n g e l fram m o t dan ska infanteriet, bakom häckar nåra stranden och a tt som fattat p o s to på isen , och tillropade W ran g el redan stod i b eg repp att g å d et g a n sk a b a rsk t a tt n ed lä g g a vapen. till anfall. Därför delade han den h ö g ra D å ö fv e r s te von H ad e r sleb en , som till- flygeln sålunda, att åt W ran g e l läm nades foren e under ty sk a k r ig e t hade tjanat fyra skvadroner och n å g o t fotfolk , under under W r a n g e l, snart kand e igen denne, det att han behöll de öfriga för sig sjä lf g ick han em o t h on om och , då han icke jäm te markgrefven Carl M agnus a f Baden s å g s ig i stånd a tt värja sig , b egärd e och Tho tt. W ran g e l fick order att hålla han pardon for s ig och sitt folk. Samma stånd på h ögra sidan a f stranden så b le f o ck forhå llandet m ed alla danska länge, att konungen med sina trupper trupper, som dar an träffades; an tingen hunne omringa fienden på vänstra sidan b le fv o de u tan sto r t b e sv a r slagna eller, och tillika från hafssidan angripa den om d e u n d g in g o d öd en , tillfångatagna, genom häckarne. O ch då k onun gen an- ' mecí und an tag for några , som springande to g , att ö fv e rste von H ad ersleb en , då flydde ö fv er isen eller drunknade, och han så g sig öfvermannad, för sk en s sku ll h v ilk a s an tal knapp t upp g ick till trehundra. komm e att g ifva eld och sök a tillfälle I d enna träffn ing, då danskarne g en a st a tt på g od t manér och med h eder kapi- g å fv o eld på d e an tå g an d e sven skarne, tulera, använde han all tid att röja häckar s lo g en ku la ned på marken alldeles fram- och stän g se l ur väg en och på d etta sä tt för k on u n g en s hä st, så att den uppkas- arbeta på att kringränna danskarne från tad e snön b e tä ck te k onun g en s och den - alla sidor och icke lämna dem n ågon v ä g bredv id h on om ridande generalkvarter- öppen. Sedan man genom b ru tit häckarne, m ä staren D a h lb e r g s an sik ten , hvarvid äf- lät konungen markgrefven a f Baden m ed v en k o n u n g en s vän stra ö g a n å g o t ska- tre skvadroner göra e tt anfall m o t tre dades. Icke lån g t härefter vid en annan m o t honom ståend e danska skvadroner, träffn ing råkade k onu n g en i icke mindre som han ock så utan drojsmål k a stad e fara. T y under d e t a tt de öfriga trupperna öfverända. Sam tid ig t g ick o ck så W r a n g e l hä ftig t förföljde fienden , och konungen m od ig t löst på fienden, men därvid hände, befann s ig tillsamm an s m ed D ah lberg , att sedan anfallet sk ett, brast isen , hvar- g jo rd e k onu n g en en sam halt på en liten vid två skvadroner a f W a ld e ck s r e g em en te ku lle, som h e lt och hå llet var kringränd och några ryttare a f Conrad Christoffer a f strö fvand e fien tliga trupper, men faran K ön igsm acks om komm o och äfven ko- afvärjdes g en om att D ah lb e rg kallade nungens lifkusk g ick till b o tten . D å lan- tillbaka L üb eck e r m ed d ennes regem en te. det var gan ska kuperadt, kunde danska S tra x därefter b le f Fab ian B erend es ut- hären icke lämp ligen upp ställas i slag - k omm end erad åt S v en d b o r g till, som är ordn ing på fast mark utan hade i stä lle t en m id t em o t L an g e land b e lä g en stad, fattat p o sto på isen . S v en ska rn e g in g o för a tt öfverrum p la femhundra ryttare, så m ycket oförskräcktare till anfall, som som där v o ro fo r lagd e och som blifvit de för den djupa snöns skull icke v is s te b eord rad e u t till förstärkn ing, och detta om de hade va tten eller fast mark under u tförde B eren d e s m ed sådan framgång, sig. Men konuhgen lät s ig icke afskräcka a ft alla ry ttarne to g o s till fånga. A sche- a f faran, utan lämnade den vänstra sidan , b e r g fick order a tt sk ynd samm e lig en be- där ryttarne hade omkomm it i öppn ingen g ifva sig till M iddelfart och añ g r ip aöfverste i isen, och g ick åt h ö g e r lö st på fienden . S te e n B ille, som där stod posterad med O ch på det att danskarne icke sku lle be- sexhundra ryttarer M en d enne hade redan g agn a tillfället att an lägga m inor och an- drag it s ig tillbaka till O d en se . Emeller- falla W ran g el från sidan, sände han till tid t o g A s c h e b e r g dårpå i F aab o rg ge- hjälp T h o tt, som med Upp land s reg e - neralm ajor H en rich sen m ed fyrahundra- m ente tappert anföll. Från en annan sida fem tio man fo tfo lk tillfånga. Danskarne

F E M T E B O K E N

4 1 1

1658 . hade före träffningen tre tusen ryttare, sjuhundra ty sk e fotknek tar och ett tu ­ sen femhundra egn e , hvilka alla, med undan tag a f ryttmästaren Rumohr, som vid s la g e ts början stupade, folio i sven skarnes händer. A f sven skarn e voro tre tu sen till fots och nio tu sen till hast, in- delade i fyrtiofyra skvadroner, a f hvilka gan sk a få i omnämnda sla g sa tte lifvet till, u tom de som drunknade, då dan­ skarne redan vid forstå anfallet råkade i forvirring och oordn ing. § 5 . G enom denna s e g e r b le f konungen herre öfver hela Fyn , då intet vidare mot-' stånd kunde göras. I eg en h ö g person sa tte han s ig i marsch till O den se, som var öns hufvudstad, och sande åt skilda håll afdelningar för att förfölja de från träffningen flyende ryttarne, a f hvilka tre skvadroner komm it till Själland öfver S to ra B elt och där väck t stort allarm och förskräckelse sam t a f Lübecker förföljts till S p r o g ö , b e lä g en midt i S tora Belt. D enn e berättade, att man från N yb o rg öfver S p r o g ö kunde på isen komma raka vä g en till Själland. I N y b o r g lågo fyra ö rlo g ssk ep p infrusna i isen och d e ssa hade W ran g el g o d lust att be- m äk tiga sig. Men de ville icke gifva sig, då de därtill uppfordrades, utan hälsade de fram tågande sven skarne kraftigt med sitt artilleri. Och sedan de brutit upp isen rundt om , drogo de s ig så långt från land, att de komm o u tom skotthåll för sven skarn es kanoner. D å konungen anländt till O dense, kom ­ mo p rästerskapet och stadsm ynd igheterna honom till m ö tes och bådo den segrand e <_> hjälten om nåd, hvarpå han vän lig t sva- rade, att de sku lle vara vid g o d t mod och in tet ondt frukta. Men officerare och g em en e soldater, som under s la g e t flytt dit i stort antal, b lefvo fångne, äfvensom G y ld en löve själf, som där låg sjuk. F em danska riksråd, O tte K rag, Gunde Ro- senkrantz, H enrik Rantzau, Jörgen Brahe och Iver Vind trädde utan värja inför konungen och då de tillfrågades, hvarför de så g jorde, svarade de, att de gjorde det såsom fångar, b e ty g and e sin under- dån ighet. Men konungen tillsade dem att å tertaga sina värjor så som ett deras h öga

värd ighet passande värn. Sårsk ilt vände 1658 . han sig till Rosenkran tz med skäm tsam anhållan, att denne icke skulle göra h o ­ nom någon skada med sin värja. R o s en ­ krantz sök te g en om sm ickrande tal vin- na konungen s b evåg enh et, enär han icke hade rent sam v e te gen om sina mot sv en ­ ska nationen utgifna skrifter och då han året förut vid m ö tet i O den se med stor ifver b låst under fiendskapen m ot S verige. Nu nämnda riksråd fingo på paroli och gif- ven försäkran tillå telse att afresa hvart de b eh agad e och uppehålla s ig hvar de funno för g od t. Officerarne åter b lefvo som fångar förda till F rederiksodde. K onungen fick här äfven sex tio kanoner, m ycket ammunition och ett stort forråd proviant, som lände armén till synnerlig veder- k v icke lse, hvarjäm te eröfringen a f en så rik ö i icke ringa mån tillförde trup- perna b y te. On hade näm ligen icke se tt en fiende på öfver hundra år, och dit hade från Jylland och H o lstein för sä- kerhets skull flyttats m ycken egendom . F ör öfrigt var detta tå g öfver isen så m ycket märkligare, som icke allenast ingen h istoria någonsin om någo t dylikt förmält, utan äfven detta timat på en ort, där några dagar förut b lo tt ett öppet h a f var att se, och konungen följande lördag med hela armén gicle öfver, sedan ett eljes fly tande elem en t inom fyra dagar erhållit nöd ig fasthet och hårdhet. D ärefter fick Fabian B e ­ rendes order att förfölja tre skvadro ner danske ryttare, som g å tt öfver till Langeland , och då kölden äunu höll i sig , b e g a f han sig ö fver isen dit, följd a f härtigen a f Sach sen -W eim ar och A s ch e ­ b erg , hvilka ock så fått order att g å öfver till Langeland , sedan D ah lb erg b esik tiga t isen mellan d essa båda öar. § 6 . I N yb o rg m o tto g konungen en Danskarne skrifvelse, för endast två clagar sedan begarafred. 1 5 februari.

afsänd fran en g e lsk a sändebudet Mea- dow e, hvaruti denne förmälde, att k o ­ nungen a f Danmark vore böjd för fred och för detta åndamål befu llmäktigat Joachim G ersdorff och Christen S k e e l att därom underhandla sam t tillika anhållit, att Carl G u sta f å sin sida ville utnämna fullmäktige och därjämte bestämm a tid

B O K E N

F E M T E

4 1 2

hand lingarna sku lle å g a rum, för a tt dår 1658 . b evak a sina in tressen . § 7 . I N y b o r g höll k onun g en m ed de Konungen förnäm ste g en era lern a krigsråd , om man ° fver sku lle gå ö fver isen från F yn till S jålland , ^ i an ^ ¡ n ö J J ’ Langeland.

1658 . och p lats för förhandlingarna, allt under v iss förhoppn ing att man lätt sku lle komm a tili en igh e t. L ika led es anhöll han, att konungen m å tte låta utfårda lejd eb re f for de danske underhand larne. V idare bad M eadow e i C romw ells namn konungen att ick e längre fortså tta k riget och att med m odera tion b e g a g n a sin framgång. D e s s a framstållningar vunno delv is ko- nungen s geh ö r , och han svarade, att dan­ skarne h ittills endast visat föga lust till fred och på allehanda så tt forsvårat freds- underhand lingen , i det att de föreslag it allt för m ånga fredsmåk lare och inb landat saker, som icke an g in g e de nord iska rikena. L ika led es hade de m o tsa tt sig , att förhand lingsp latsen forlades till grån- sen , hv ilk et dock var b eståm d t g en om fordraget i S tettin . Men freden var i alla fall konungen kårare ån u tg ju tandet a f k ristet b lod och ville han därför gårna ingå på fredsforhand lingen och an taga fransmånnens och en gelsm ånn en s med- ling. O ch då saken kråfde skynd sam h et och det var åt k onungen o fverlå tet att foreslå förhand lingsp lats, så b eh a g ad e det honom att förordna, att fu llm åktige från båda sidor sku lle åtta dagar hårefter sam ­ mankomma på S p r o g ö eller i Rudk jöb ing på L angeland , och öfverlämnades va let mellan d e ssa orter åt konungen a f Dan - mark. O ch för att in tet vidare hinder m å tte uppstå, u tfärdades om edelbart pass för de danske fu llmåktige, hvarjåm te k o ­ nungen ville, att för sven skarn e sku lle bev iljas full frihet för p o st och kurirer till Laholm och för danskarne till T y s k ­ land. T ill fo r slag e t om ett stillestånd , som sku lle vå sen tlig en håmma k onun gen s framgång, ville han icke ly ssna , i syn- nerhet som allt b erodd e på att handia raskt och b e g a gn a det tillfälle, som Gud g ifvit, hv ilk et g en om e tt u pp sk o f lätt kunde g å förloradt. T y nu var tiden gynn sam för att g å lö st på den upp- skråmde fienden och icke låmna h o ­ nom n å g o t andrum för att håm ta sig från den forstå förskräckelsen och hinna få hjålp a f sina bundsförvanter, om man ville b e g a gn a seg e rn s fördelar. K onun g ­ en uppmanade ock så sin svårfader att sk icka ombud till den p lats, dår för-

liksom man g å tt från Jylland till Fyn . Med an ledn ing a f den sto ra risk man kunde löpa g en om a tt g å ö fv er den för- råd iska isen så lån g stråcka som fyra ty sk a mil, som dår var B e lts bredd , af- rådde g en era lern a från denna våg . A llt efter som so len s t e g h ö g r e ö fver hori­ son ten , b le f isen d a g för d a g sv a g a r e , och om b lå st intrådde, sku lle isb ryg - gan b lifva upprifven , och i sådan t fall hade man ingen retrått. S v e r ig e s vål- fård var b e ro en d e a f denna krigshår, och om n ågon o ly ck a tråffade den , v o r e und ergång en nåra, och man h ad e a tt vån ta s ig efterkomm and es sp o tt och hån för a tt man i förm ä tet tro ts k a sta t s ig i afgrunden . Man b o rd e därför snarare dröja några dagar, tilis isen sm å lt och man kunde så tta truppen ö fv er till/ Sjålland på fartyg , som man till sto r t antal er- öfrat vid F yn . U nd er a fvak tan dårpå sku lle man stanna på d enna o, hvarifrån henden lå tt kunde hå llas undan. Sådan t var d et tal, som fördes a f de gen era ler, hv ilka end a st ly ssn a d e till d et sunda förnu ftets rö st och icke, så som ko- nungar för sed hafva, lå ta lo ck a s ig in i djårfva fo r etag , för hv ilka g en era lern a få båra an svaret. Men k onun g en höll för årofullare a tt b e g a g n a d et gyn n an d e till­ fället till en bragd , så llsamm are ån alla, som h istorien h ittills haft a tt om förmäla. O ch för ö frig t om man b lo tt rått b e g a g - nade tiden , kunde p lanen u tföras på en dag. Mera ån a f alla andra p åverk ad es k onun g en a f Corfitz U lfe ld t, som brann a f b eg å r a tt sto r tå k onu n g Fredrik , hv il­ ken b rag t h onom i elånde och fordårf. Em ellertid an så g s d et icke k lok t a tt ta g a raka vå g en från F yn till S jålland , oak tad t de danska trupperna efter n ed e r la g e t reti- rerat dit denna v å g . V a ttn e t strömm ad e nåm ligen g en om d e ssa trånga pa ss med stor vå ld sam het från Ö ster sjön och till- baka och g jord e isen m y ck e t osåker. Man an såg k lokare a tt ta g a en om v å g åt h ö g er , dår va ttenm a ssan hade större u trymm e

aepeditio Glorío Po ten n i : R e g ís Avecorum C arolí G ustaví

^ 0 fpj Carolibdej/irnhífu.rudLocumff&^ f

- r c m i l ^ ' ç u s x À W s r ^ m m ï c / / f f î 0m" Oarolûj Qhficur/ Tfranpet fie f. A r d f ^ ~ h T/J. p.ruUcPs Carchis Maqmir Alarchto Bade/is . , «N J /l 2 ™ * * frid e ric ú r LarxJgrav ; fia frl» Jdom làrgen su . *g | ^ í « r W ^ p ¿ * JaxonU W e i m a r % p f l eeP J f? e

¡I? * ' / l l . r ' ?Uf f'onhis D eUpardie, Excú¡> ■ 0•IP./)f,U'¡Pn'IaéoíúrDetapa J- r ■’ ' f ° SteenaBU~Lke ' °,ri€jíudaviciu Jicuankùfvaid£jXCíL ' aP ¡fc7*VM i» ¿

a ú a . n u ir e J j a Ü i c i í m

c l a o t e

c s m l r i c t u m t r a n :

^

B<„¿ExM :rref«‘ e‘n■ M M À

s t e n s c u n i J L x e r c i t u a r n tu e jú s b e llic o a p p a r a t u e X a n p c l a n c i a í n J a u l a r t ^ i a m e £ c e d e rá s ín s u la s a b a n ic a s p m d r a v i t , l i e 7 f c b n i a r i j . € t u w a i

S efa tiS C en : E , ! / r .

'

J f o 8 ,

r

r /

E rick lo rifan D a h í bergh S u p r . C a ftr i m e ta l vt a d Vivum d e h n ta m l ,

_ .^ iSxSS- ' —

--------------- ^ ^vívivíiK

C linfas Nefdcru. . j - i A m B s ——> a .

x/MpiXCfck

Victoremcfúeftúpet Cimbrica viñeta Theífs: Súccefiús tantos ventáis mirab'iiúr atas, Aleefacile mvemet branfitits áte fid em . Calcarunt flúvios a lu /VLUTC stcrnitiír ilit) Talis Jígperhoreo laurea, dign a JDUCC , . m )£f¿>e DEO carútnqúts postin ee am biget d ltím k N a tu ra illú ftra t pien ifam ú la titir opús ' / , dicrqm Aieh n , - _

u^udeosquíd Rama tuosf (juiuG rceta isc tifta s L aurígeros ¿actas, nom ina magna,du ces! A íaior in A rctoo corfu rgiig lo ria m undo, Subatie JLi/caonw Sidcre vincit henos . \jlm :jíu m u m CAROLUS GVSTAVUS vindicejerrc u Hoftes p roftentens aeqúara tr a tfit eques . Adm iítúnt placide dR&^CTtZ N eptunia, regt

m

O;

■Ti-

día(trucektdd’è?

¡ » g vri mmrnihå

fMACKS CHOUIA -Ln iondne Ojsatdu/n. au o a

Forum

L a p p in lij

413

F E M T E

B O K E N

1 658 . o ch ick e ä g d e så sto r v å ld sam h e t. Ehuru d enna plan var väl g rundad o cli, efter hvad u tg å n g en v isad e , ly ck lig , funnos em ellertid de, som varnad e därför och hånfu llt an tyd d e , att d et var en list a f U lfe ld t, på d et a tt den s v en sk a arm én m å tte sp littra s och icke k omm a fram m ed så sto r sty rk a till S ja lland , dår man då så m y ck c t lå ttare sku lle kunna n ed g ö ra den . Men k onu n g en s to d fast vid sitt b e slu t, och han stå rk te s y tte r lig a r e dåri a f D ah lb e r g h , som å te rk omm en från en r e k o g n o s c e r in g b e rå ttad e , a tt isen mellan F y n och L olland var så stark , a tt ingen i m annam inne kund e erinra s ig n å g o t dy lik t. D ah lb e r gh h ad e n åm ligen m ed en del ry tta re trang t fram dit och ta g it några so ld a te r till fånga. E fte r hans å te rk om st fick ry tter ie t ord er a tt rycka fram m o t S v en d b o r g , under d et a tt fo tfo lk e t sku lle stan n a i N y b o r g under W r a n g e l, som , så snart han fått und er rå ttelse, a tt k o ­ nun gen från L an g e land k omm it till L olland , g e n a s t sk u lle b ry ta upp från N y b o r g till S p r o g ö och v idare till K o rsö r. Men om isen ick e v o r e stark 110 g , sk u lle han draga s ig tillbaka. Innan k on u n g en bru tit upp från N y - 5 februari. b o r g k om en a f M e ad ow e från S jålland till F yn a fsänd kurir, hv ilk en d o ck g e n a s t å te r sk ick ad e s för a tt icke forråda k onung - 6 februari. en s plan. S å lund a g ick k onu n g en under

hans tankar vo ro rik tade på S jålland , 1 658 . efter hvars in ta g and e de bfrip'a oarna ick e sk u lle vålla h on om syn n e r lig t b esvår. Em eller tid b le f i fo rb ig å en d e en trum- p eta re affårdad m ed uppfordran till s ta ­ den a tt g ifv a sig . U lfe ld t uppm anad e till kap itu la tion och s o k te in jaga skråck h o s invånarne g e n om a tt inbilla dem , att d et v o r e u te med k onu n g Fredrik och a tt d e g jo rd e k lok a st uti att s o k a for- vårfva sin n y e herres b e v å g en h e t. V id k o n u n g en s forb im arsch p-åfvo s ig o ck så cy o invånarne, hvarvid fyrahundra fo tkn ek tar, som s o k te k omm a stad en till hjålp, to g o s till fånga a f sv en sk a rn e . F o ljan d e d a g g ick k onu n g en från S a x k jo b in g på L o lland 8 februari. o fv er till N y k jo b in g på F a ls te r utan m in sta risk. U nd er den sn abb a m arschen h ad e m ån ga so ld a te r a f ly stn ad efter b y te låm- nat fanorna och dårfor to g s en ra std a g for a tt å ter sam la d e k ring stro fvand e, å fv en som for a tt W r a n g e l m ed fo tfo lk e t och artilleriet m å tte h inna fram, o ch vid S tu b b ek jo b in g på F a lste r s to tt e han o ck så n februari. till k onun g en . Dårifrån fo r tsa tte k onun g en o <_> foljande d a g m ed arm én till V o rd in g b o r g 12 februari.

på S jålland , dår han v å ck te y tte r lig be- s to r tn in g o ch in g en s tå d e s m o tte n å g o t m o tstånd . N å g r a k ring stro fvand e form ålde o ck så , a tt allt folk fly tt till K openham n .

§ 8 . U n d er d e ssa ly san d e fram gångar Rådplågning o fv e r lad e k onu n g en m ed s ig sjålf, huru- omfred.

v ida han b o rd e folja lo ck e lsern a a tt afslå fred sanbude t och fo r tså tta k rig et, tilis han und er lag t s ig h ela D anm ark och i grund forstort d e tta for sv en sk a rn e så forha tliga K a r ta g o , eller om han end a st b o rd e från- ta g a D anm ark d e for S v e r ig e v å lb e lå gn a land sk apen och dårig en om reducera D a n ­ marks m ak t så, a tt man ick e v idare sku lle hafva n å g o t a tt fruk ta från d et hållet. F o r d e t for stå a lterna tiv e t ta lad e, a tt 0111 S v e r ig e vunn e h erravå ld et o fv er norden s alla lånder, sku lle d et ick e k omm a att s tå efter n å g on m ak t i Europa . Men vik- tig a sk å l ta lad e o ck for d e t sen a re , så som varande såkrare och m ed forande storre tr y g g h e t. T y k onu n g en var om vårfd a f så m ån g a oppn a iiender, som så besin - n in g s lo s t ha tad e h onom , a tt de ick e sku lle underlå ta n å g o t for a tt å ter hjålpa dan ­ skarn e på b en en och så tta dem i stånd

n a tten ö fv e r till L an g e land . T å g e t g ick g en om v a tten , som på sina stå llen s t e g ånda till en fo t h o g t, då kylan under n a tten s la g it sig . På L an g e land dröjde han ick e lä n g e u tan fo r tsa tte d a g en dårpå till L o lland , en strå ck a a f tre ty sk a mil, som in g en kund e erinra s ig ha fva a f r y t­ tare tillförene b lifv it tillr y g g a la gd . D å rpå d r o g han v idare till G rim sted på L olland , hvarifrån han sån d e en kurir till W r a n g e l m ed ord er till d en n e a tt m ed infanteri och artilleri fblja e fter samm a v å g . N a k ­ sk o v på L o lland var en stad fö r sedd m ed fem b a stion e r o ch en dubb el graf. D en var b e s ty c k a d m ed fyrtio k an on er och hade en b e så ttn in g a f e tt tu sen femhundra man land tm ilistrupper, dåribland sju ttio fem sk å ­ n ingar, och d e s su tom lika m ån ga ry ttare. På erö frin g a f d enna p la ts v ille k onun g en em ellertid ick e sp illa tid eller m öda ; alla

f e m t e b o k e n

•4 I 4

658 . att återtaga de p latser, som k onun g en sv a g a d t, a tt d e t for framtiden frivilligt 1658 . under sitt snabba fram tågande ick e kun- sk u lle stä lla s ig und er S v e r ig e s beskydd. nat lämna nöd igt skydd . U nder sådana F o r v is s o v o r e d e t v islig en handladt, om forhållanden skulle konungen kunna in- man nu lä te s ig nöja m ed hvad man vecklas i ett ännu svårare krig an m ed vunn it och b e g a g n a d e d e tta gynnsamma danskarne. Han skulle härigenom k omm a tilfalle till a tt slu ta fred, innan danskarne i en y tterst farlig stålln ing, i synn e rh e t d r e fv o s till n å g o n förtviflad åtgard , eller som ino-en utsikt fanns att komm a till n å g o t h inder utifrån k om m e em ellan, hvil- någon förlikning med Po len , h va rem o t k e t man s tu n d lig en kund e befara. österrikarne arbetade a f alla krafter och § 9 . D e n sm å lek , som danskarne lidit Danskafüll- a f a tt 1111 tv in g a s a tt g ifv a satisfaktion derhandk om Svenska armén stod v isserligen på Sjal- å t s v en sk a rn e , s om e n d a s tm o tv illig tg r ip it/r « /. land, men ännu hade konungen icke i till v ap en , g ick d em hårdt till sinnes. sitt våld de fasta p latserna i Skån e, for S ed an nu g e n om den ihållande kölden hvilkas skyddande danskarne kunde an- F y n k om m it i sv en sk a rn e s våld, hoppades ropa engelsmän och holländare och h e tsa d e likvä l, ä fven om d e m å ste b ita i det sura dem mot svenskarne. I h em ligh et h ö llo äpp le t, a tt g e n om fred kunna undgå full- också fransmän och engelsm än med dan- k om lig u n d e r g å n g . D ä r fö r beordrades skarne och ville icke tillåta S v e r ig e a tt Joach im G e r sd o r ff och Christer Skeel, med sig införlifva Danmark , och utan till h v ilk a ä fv en M e ad ow e slö t sig , att dessa båda makters understod sku lle ko- m ed all sk y n d sam h e t b e g ifv a s ig till Rud- nungen icke kunna hålla stånd m o t hen- k jöb in g på L a n g e land . D å de redan vid dernas växande styrka. Saken tålde em el- V o r d in g b o r g m ö tte d e sv en sk a iortrup lertid intet uppskof, utan tillfället m å ste p erna , b le fv o d e vid forhand lingar öfliga begagnas. A tt anfalla Köpenhamn m ed och m ed sy n n e r lig s tå t förkn ippade cere- samlad styrka vore farligt, ty om d e tta m on iern a in stä lld a , och efter utväxling foretag utfölle o lyck lig t och hären b le fv e a f fu llm ak ter sk red man g en a s t till ver- upprifven, skulle med våren den sto ra k et. K o n u n g en lät s ig represen teras af svärmen af ilender komma och sä tta till Corfitz U lfe ld t, foru tvarande rikshofmäs- alla krafter für att göra den vunna fram- tare och s tå th å lla re i D anm ark sam t riks- gången fruktlös. D ärem o t kunde en fred råd et S te n B ie lk e . U lfe ld t hade på det nu afslutas på sådana villkor, som a f ifr ig a ste tillråd t k o n u n g en a tt icke ingå svenskarne icke kunnat ernås under hun- på n å g o n fred utan a tt lä g g a hela Dan- dratals år, då de skulle komm a i b e sitt- mark und er sitt vä ld e . U nd er föresp eg ling ning a f så många fasta p latser, hvilka a tt d e tta lä tt o ch ly ck lig t sku lle kunna liksom en vall kunde skydda d et vid- sk e , fo r e s lo g han , a tt k onun g en skulle sträckta konungariket S v er ig e . Om ko- m ed arm én g å rak t på K öpenham n , som nungen icke nu an tog e fred sforslaget utan ick e lä n g e sk u lle k u n n a hålla stånd . Större gåfve anledning till ett långvarig t krig, d e len a f r ik e ts ad e l h ad e fly tt och däri skulle det väcka m issnöje ho s hans under- b land funnos m ån g a , som ick e voro till såtar, som kunde besky lla honom a tt a f freds m ed k o n u n g F red r ik utan gärna lystnad efter rykte och ära sä tta sitt rikes v ille stä lla s ig under s v en sk ö fv e ih ö gh e t. säkerhet i fara. V idare tänk te k onun g en U lfe ld t var en a fsvu ren fiende till konung i sitt innersta, att om Danmark k omm e F red r ik o ch h an s hu s och därför fram under samma spira som S v e r ig e , sku lle k a stad e han d enna plan. M en fastän han många arbeta for att konungen s resid en s n ö d g a ts vända r y g g e n åt sitt flådernes b lefve förlagdt till Danmark med d e s s land , h y s te han d o ck i sitt innei sta karlel mera leende natur och S v e r ig e på sådant och vän sk ap för sitt fo lk och sitt land. sätt blifva ett biland till Danmark. K omm e D ärför, fa st han ön sk a d e till hvad pi is son blott Sverige i besittn ing a f ofvanhämnda h e ls t a tt sto r tå k o n u n g F redrik från tronen, provinser, skulle Danmark blifva så för- närde han d o ck d e t h opp e t, a tt han endast väntade på ett gynn sam t tillfälle att med andra makter anfalla S v e r ig e , a f a tt h a fva b ö rja t e tt g a g n lö s t krig och måktigehm- 1 . 0 . . . . . . majorattun-

F E M T E

B O K E N

4 1 5

1658 . fädernesland i foren ingen med S v e r ig e sku lle få öfverhand. Om konungen s resi- dens b lefve förlagd t till Danmark , sku lle hans fädernesland komma i stor t an seend e och vinna m ånga fordelar, då därem o t S v e ­ rige så sm ån ingom sku lle g å förlu stigt sitt gam la ryk te. E ller om konungen komm e att behålla sitt residen s i S v e r ig e , sku lle U lfeld t b lifva sa tt som guvernör eller ståthållare ö fver Danmark . Men så snart han markte, a tt konungen ville g å en annan väg , fylldes hans hjärta a f hat och han borjade m o tarbeta underhand lingarna och allt, som kunde lända till S v e r ig e s formån. D e t åt U lfeld t lämnade uppdraget att vara underhancllare vä ck te stor belåten - het ho s de danska sändebuden i Holland , då han därigenom kunde komm a i till­ fälle att gö ra s ig förtjänt om konungen a f Danmark och fosterlandet och på detta sä tt återvinna konungen s nåd. T y man v isste väl, att U lfeld t endast a f eg enn y tta och icke a f kärlek till sven skarn e öfver- gå tt till dem. D an skarne hade utom fransmannen T erlon och engelsm annen M eadow e 011 - skat holländska sändebudet van Beun ingen så som medlare. Men i betrak tande a f sin hålln ing förut a fb ö jde denne k lok t n o g denna ära och undgick därigenom skym - fen a tt blifva tillbakavisad. D e danske fu llm äktige anhöllo em ellertid senare, att tillträde så som med lare m åtte lämnas honom , men sven skarne svarade, att han så som en anstiftare a f kriget icke kunde an tagas. T ill en början bem ödad e s ig M eadow e att formå konungen att icke rycka fram längre med armén, förr än man sett, huru förhandlingarna sku lle aflöpa. Men k o ­ nungen , som an såg detta forslag for s ig o fördelak tigt, vägrad e att ly ssna därtill och u ttalaae öppet, att han beslu ta t att g å rakt på Köpenhamn , och därest s ta ­ den icke öppnade sina portar for honom , sku lle han ändä utan mycken m öda tränga in i densamma. Danskarne voro icke be- n ägne att erkänna U lfeld t så som fullmäk- tig, då de m isstänk te, att han sku lle komma att framställa hårda fredsvillkor, men då konungen icke ville ändra sitt b eslu t, m å ste de smälta denna skymf.

Och det kan icke förnekas, att U lfeldt 1658 . i sitt uppträdande an slo g en synnerligen h e tsig ton och att han icke kunde afhålla s ig från att inblanda m ånga stickord vid behand lingen a f de a llvarligaste saker. S trax vid samm ankom stens början to g o danskarne all sin vä lta lighet till hjälp för att öfvertala konungen att v isa sin stor- sin thet g en om att äterlämna de eröfrade provinserna, hvarigenom han sku lle göra s ig förtjänt a f det danska fo lkets tack- samhet. D å U lfeld t vid detta tal hånfullt skakade på hufvudet, erbjödo de en be- tydande penn ingsumm a så som satisfak ­ tion. Men då denna under sakernas nu- varande lä g e syn tes U lfeld t allt för ringa, a fslo g han anbudet och yrkade på för- handlingarnas fortsättande och erbjudan- det a f n ågo t, som verk ligen kunde blifva foremål för allvarlig ö fverläggn ing . D å danskarne senare erbjödo Skåne, Halland och B lek inge, lät U lfeld t påskina, att det vo re dock n ågo t, som kunde vara värdt att taga i öfvervägande, men på så lind- riga villkor vore i alla fall ingen förlikning tänkbar. Härtill m åste ytterligare lä g g a s öarna Bornholm , Anholt, Læ so , H ven och Saltholm sam t D ithm arschen , gref- sk ap e t P inneberg, Bohus, T rondh jem s och A k ershu s län i N o r g e jäm te hälften a f Sundstu llen , to lf a f de bästa krigsfartygen och en miljon riksdaler. D e ssu tom skulle danskarne upp säga alla allianser, som län- de S v e r ig e till någon nackdel, icke lämna tillträde till Ö stersjön för utländska flottor, gifva bärtigen a f H o lstein -G o ttorp och U l­ feldt sjä lf satisfak tion , upplåta kvarter åt sv en sk a armén och lämna sina återstående trupper till sven sk krigstjänst. V idare skulle konungen a f Danmark förbinda sig att tilise att efter gre fven s a f O ldenburg död några omkring L eh e på denna sidan om W e s e r nu till O ldenburg hörande by ar skulle med härtigdöm et Bremen införlifvas. K o ­ nungen ville äfven, att i Trondh jem s län sku lle inbegripas det till Trondh jem s bi­ sk op sstift hörande området och de trakter norr om Trondhjem , som hittills varit under danske konungen s lydno, såsom Finnmar­ ken, Lappland och Vardö -med därtill h ö ­ rande öar. S v en sk a fartyg sku lle vara sk y l­ d iga att uppvisa sjöpass men befriade från

54

B O K E N

4 i 6

F E M T E

K onun g Fredrik formådcle o ck så M eadow e 1 senare att m o t en p enn in g summ a u tby ta den h ö g a orden . U nder fo rh an d lin g a rn a sg ån g g å fv o sv e n ­ skarne em ellertid n å g o t efter, så till vida att de a fstod o från D ithm a r sch en , till h v ilk et ä rk eb isk op en a f B rem en tillförene haft rätt, m o t a tt d an skarn e afträdde T rondh jem . D å danskarne erb jödo s ig att äfven öfverläm na två tu sen ry ttare och lika m ånga fo tkn ek tar, sk a ttad e k onun g en icke d etta så h ö g t, a tt han därför v ille efter- g ifva n å g o t a f sina öfriga anspråk , i syn - n erhet som han ej rätt v is s te , 0111 dan ­ skarne hade så m y ck e t u tländ sk e so lda ter, och danskarnes eg n a trupper ak tad e han icke h ö g t. O ch för ö fr ig t, när danskarne sku lle upp lö sa sin arm é, kunde k onun g en utan sv å r igh e t få i sin so ld de u tländ sk e soldaterna . Em eller tid lät han forstå, att han sku lle slå a f n å g o t på p enn ingbe- lopp e t, om danskarne b lo tt v ille på skynda de började förhand lingarna, så a tt man kunde komm a till e tt slut. Fredsm ed lar- nes alla b em öd and en a tt förlika de stri- dande parterna och formå dem a tt jäm ka på v illkoren vo ro fö rg ä fv e s, och de dan ­ ska om buden d ro g o sina färde m ed oför- rättad t ärende. D e v ille vinna tid för att närmare u tforska Carl G u sta fs m en ing och föreburo, a tt de ick e hade tillräck liga order a tt a fslu ta förlikn ingen utan m ä ste vända hem för a tt erhålla ny fullmakt. D ärefter sku lle de m ed d e t sn a ra ste åter- komm a, och sku lle förhand lingarna sålunda ick e an se s afbru tna. D å om buden därefter anhö llo om ett stillestånd på b lo tt tre dagar, svarad e konungen , a tt han ick e v ille b ev ilja s tille ­ stånd ens på tre timmar, h v ilk et svar h ö g e lig en förskräck te danskarne. Midt för deras å syn upp stä llde därpä k onun gen sin här i sla g o rdn in g på så u tsträck t linje, att hären för danskarne sy n te s vara m y c ­ k e t större, än den i själfva v erk e t var, och inom horhåll för ombuden g a fs order att g å rätt på K öpenham n . S am tid ig t aflät k onun g en en sk rifv else till G u sta f O tto S ten b o ck m ed order a tt i S v e r ig e sam la så m y ck e t folk han kunde och fatta p o sto mellan H å ls in g b o r g och Lands- krona. Man m å ste sm ida, m edan järnet

1658 . v isitering . D an skarne sku lle icke ä g a ratt att till skada för sven sk arn es frihet i Sund et med andra folk ingå forbund, så som tillförene sk e tt vid friköpsfördraget med holländarne. Samm a h ed e r sb e ty g e lse r , som sv en sk a ö r lo g sfa r ty g sku lle v isa K ron ­ b org , sku lle danska ö r lo g sfa r ty g b ev isa H å lsin gb o rg , och de sv en sk a fartygen sku lle icke vidare vara p lik tiga att på forhånd för de danska m ynd igheterna an ­ uíala genom fart g en om Sundet, därest fartygen s antal icke ö fv e r s te g e d et i B röm sebrofreden stipu lerade. S lu tligen sku lle tullen på W e s e r efter g re fv en s a f O ldenburg frånfalle upphäfvas. Infor d e ssa villkor, som voro val så hårda och stränga, stod o danskarne för- skräck te, och M eadow e u ttalade öpp e t för båda parternas fu llmäktige, a tt sv en ­ skarnes fordringar voro ob illiga. K onu n g ­ en lade öpp e t i dagen sitt m issnö je och sade, att M eadow e öfverskrid it grän sen för sitt uppdrag, ty det hade väl kunnat g å för sig , om han sa g t n å g o t dylik t åt sven skarn e ensam t, men gen om att uttala sådant äfven inför den andra partens öron , hade han g å tt u tom sin uppgift så som med lare och g jort m otparten ännu mera halsstarrig. D å konungen lät g en om P eter Julius C o y e t skarpt tillråttavisa M eadow e för detta hans upptråclande och ho tad e att därom tillskrifva protek torn , bad M ea ­ d ow e om ursäkt och erkände sin obetånk - sam het sam t framhöll, att hans välfärd låg i konungen s händer, och han bad öd- mjukt, att intet härom sku lle till p ro tek ­ torn inberättas. K onungen to g h onom då åter till nåder och b egå fvad e honom med tio tusen riksdaler. M eadow e, som b lo tt hade rang a f en v o y é extraord inaire, be- traktades hådanefter a f konungen så som ambassador, och fick han därigenom fo r steg framför de furstar, som d e l­ to g o i konungen s kampanj. Men icke d esto mindre förmärktes, att han lutade mera åt danskarnes sida, och konungen a f Danmark hade ock så u tom andra för- äringar förlänat honom elefantorden , hvil­ k et väck te m issnöje hos deholländare, män a f gamm al adel som fått detta nådebev is och som an sågo en dylik u tm ärkelse för stor för en person i M eadow es ställn ing.

F E M T E B O K E N

4 1 7

1658 . var varmt. S ten b o ck sku lle ock skynd- samm ast sam la två tu sen man fotfolk für att anvåndas vid K öpenham n s b elåg - ring, därest danskarne sku lle så tta sig tili motvårn. § i o. S å snart de danske fu llmäktige radplagmng p iåp a meci M eadow e anländt tili K öpen - handlinven hamn, a fgåfvo de yttrande om hvad de 15 december, trodde sig kunna erhålla a f Carl Gustaf, Danskarnes

k et vore ett a f S v e r ig e s fornåm sta makt- 1658 . m edel. Om man b lo tt en liten tid ånnu hö lle stånd , sku lle de rundt om på öarna kringspridde sven skarne vid det vid vin ­ terns slut intråffande tovådret blifva liksom inspårrade i en fågelbur och med låtthet n edg jorde. Ä fven om u tgån g en sku lle b lifva en annan, ån man tånkt sig , fore- stod e icke n ågo t vårre, ån hvad man hade att vån ta g en om att sitta stilla. Ja, man sku lle skörda åra a f ett kraftigt motstånd , och om man g in g e under, b erodd e det endast på att lyckan icke varit gun stig . G eneralm ajor T ram p e erbjöd s ig sjålf- mant att med två tu sen ryttare och lika m ånga fotknek tar g ö ra ett utfall, som vid forstå an grepp et sku lle bringa de sv en ­ ska trupperna i oordn ing. Om sven skarne led e ett n ed erlag , sku lle de b e ta g a s a f samma skråck , som de h ittilis ingifvit andra, och de sku lle icke v å g a att med en så ringa styrka g å till anfall på K öp en ­ hamn, om de komm e till insikt om att danskarne s lo g o s med fortviflans mod. D e nårmaste områdena, hvarifrån sv en ­ skarne fyllde sitt b eh o f a f föda för mån- n iskor och djur, borde stickas i brand och bo skap en drifvas in i staden . Dåri- g en om sku lle sven skarne komma att lida brist på allt och lå tte ligen kunna sk ingras, och inom kort sku lle bundsförvanter till lands och vatten komma för att slåcka krigslågan . D enn a plan om fattades ock så a f konung Fredrik, som var beredd att m ed de trupper, som stod o honom till buds, g å lö st på iienden. G enom upp- snappade b re f erfor man senare, att rådet i G lückstad t tillskrifvit konungen , 24 februari.

hvarjäm te åfven M eadow e anförde alla skäl, hvarför man m å ste ingå på fred. U nder hela dagen rådp lågade man nu, Om man på så hårda villkor borde g å in på fred eller inom stad en s murar invänta d et värsta, hvarigenom dock konungen , kung liga huset, flottan och hela riket sku lle u tsä ttas für ö g on sk en lig fara. I Köpenhamn fanns då icke m ycke t öfver två tusen vårfvade ryttare, n å g o t ad e ls­ gard e sam t en ringa hop , som komm it öfver isen från Fyn , dår stö r sta delen a f håstarne låmnats kvar. A f fotknek tar funnos knappt åttahundra, som kunde föra vapen . Dårtill komm o några tusen bönder, hvilka under de s en a s te dagarne strömm at till rundt om från Sjalland, men d e s s e u tg jorde endast en samman- rafsad hop , som i vapen föring var helt opröfvad . D e ssu tom funnos ungefår ett tusen matroser, borgare, stud en ter och hand tverk sgeså ller, som utrustats med vapen . I Skån e hade man icke mera ån tre kompanier, som kunde inkallas. Em ellertid framhöllo som liga , a tt ånnu s tod noden icke så för dörren, att man behö fde köpa freden med så stora för- luster. D e sv en sk e solda ternas antal var icke större, ån att man kunde vå g a s ig på ett utfall från staden . S törre delen a f sven skarne hade förlupit fanorna och gif- vit s ig ut på b y te, resten , som redan tag it sitt b y te , kunde lått sk ingras, om man g in g e m od ig t lö st på dem , ty det var danskarnes eg en fegh e t och dumhet, som g jor t sven skarn e så dristige. Man mås te nu med samma myn t vedergå lla dem , som hårjat och brånt deras. land, och uthungra ilenden sam t icke fåsta s ig vid en tillfällig förlust, som inom en kort tid kunde blifva rik ligen ersatt. Om man brånde upp foderskorden , sku lle det snart vara u te med d et sv en sk a rytteriet, hvil-

att han icke borde ingå på fred på så hårda villkor utan på alla så tt söka vinna tid, då inom kort hjålp vore att förvänta från brandenburgare och andre. Erkån- nande att konungen s och T ram pes mod vore värdt allt beröm , m enade rådet dock, att det vore b esinn in g slö st att långre spjårna m o t udden och kasta s ig i en ö g on sk en lig fara utan ringaste u tsikt till framgång. Carl G u sta f hade emellertid icke vant sin armé att låta s ig ö fverväld igas a f en ringa hop. Sköflandet och brånnandet kunde icke fo r siggå så obemårkt, att icke