S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

4 5 3

kunnat g ö ra , då där ick e fanns nåofon i m ed b e fo g e n h e t a tt erkänna sakerna s å ­ som rä ttm ä tig t b y te , och för ö frig t kunde C a r lo ff ick e d öm a i e g en sak . F ö r dan ­ sk arn e v o r e det därför ick e tillfyllest- g ö r a n d e , a tt d e saker, som blifvit taona ' o före T o stru p fö rd ra g e t, förts till en afri­ kan sk hamn , ty för att få b e sittn in g srä tten erkänd , m å ste d e föras till dansk hamn. D e s s u tom v o r e d e t en v ä sen tlig skillnad m ellan hvad krig förand e konun gar och d era s stä llföre trädare fö r e to g e och hvad en en sk ild p erson på e g e t b e v å g tilläte s ig . S å lunda kunde ick e W r an g e ls eröf- ring a f far tyg jäm stä lla s med Carloffs rofferi i A frika. Man kände fullväl, att C a r lo ff på e g e n räkn ing och risk före- ta g it d e tta sjo tå g , och danskarne kunde ick e framdraga n å g o t b ev is för a tt ko- nun g Fredrik lämnat n å g o t b idrag därtill eller a tt de, som åtfoljde Carloff, voro bundne vid h onom g en om ed. A f allt d e tta fram gick , a tt C ar lo ff icke vore annat än en kapare eller sjörö fvare. Man hade v iss e r lig en förut hört talas om att fäst- n ingar och städ er blifvit in tagna a f k a ­ pare, som vå lla t m ycken skada så till lands som va tten . D e o st- och västin- d iska kom pan ierna i H olland förde inga andra k rig än för annans räkning. E n g e l­ sk e kapare hade under s en a s te spanska k r ig e t i Am erik a till lands tillfoga t span- jo r ern a sto r skada. I R o sk ild efred en hade g jo r ts en v ä sen tlig sk illnad mellan hvad som a f krig förande konungar och deras officerare eller so lda ter eröfrats och hvad en en sk ild p erson till e g en fordel tag it på eg en -risk och kostnad . I det förra fallet hade stipu lera ts, a tt allt hvad som under p å g å en d e k rig b ortsnappa ts, sku lle stanna h o s eröfraren utan a fse en d e på om ta g e t lö sö r e b lifvit fördt till sv en sk eller dansk hamn före T o stru p fö rd ra g e t, end a st p la t­ sen sku lle afträdas. Men beträffande ka ­ pare hade man ö fveren skomm it, att allt hvad a f såd an e blifvit bortsnappad t och ick e b lifvit fördt till dansk hamn sku lle er sä tta s. S lu tlig en a fgå fvo sv en sk a rn e skriftligt u tlå tande an g å en d e de ännu icke dryftade punk terna, h varö fver danskarne sen t om ­ sider på T e r lo n s ifriga uppman ingar ytt-

att n å g o t sarsk ild t darom sk u lle in ta g a s i fordraget, utan b e g ä rd e , a tt sv en sk a rn e sku lle nöja s ig m ed k o n u n g en s m un tliga löfte, att rä ttv isa sk u lle v ed er fa ra s d e s s e borgare. Men sv en sk a rn e invänd e, a tt då den k änd e sjö rö fva ren fö r eg ifv it s ig hafva han diat efter p o lsk a ord er, vo re det uppenbart, a tt sak en m å s te b lifva foremål for u nd e r sök n in g , huruvida det tillkomm e P o len n å g on rätt a tt ö fv a kaperier på Ö s te r s jön , så som nu sk e tt, och därför v o r e d e t så m y ck e t v ik tig a r e , att saken in t o g e s i ford raget. K on u n g en kunde ick e finna anna t än a tt k o n u n g en s a f Po len förfarande v o r e en k ränkn ing a f d e nord iska rik en a s r å ttig h e te r på Ö ster sjön , och man m å s te därför så m y c ­ ket m era förundra s ig ö fv e r a tt d an skarn e hår kunde s tilla tig an d e å s e , huru p o lsk e sjörö fvare d ristad e a tt b e g a g n a s ig a f danska hamnar, lik som d e t v ä ck te fo rvå ­ ning, a tt d an sk e und erså tar kund e ostraf- fadt tillåtas a tt b etjäna po lackerna . Gu inea-affären v ä ck te en h ä ftig o rd ­ strid. D e t om förm ä lda b y te t h ad e redan före T o stru p fo rd ra g e t b lifv it b r a g t i afri­ kansk hamn, som redan då var i dan sk b esittn ing . W r a n g e l h ad e o ck så vid Kor- sör ta g it e tt d an sk t fa r tyg , ka llad t D e l­ m enhorst, som ick e fore T o strup ford ra - g e t blifvit fördt i n å g on s v en sk hamn. I en ligh e t med R o sk ild e-fred en v o r e man icke förpliktad a tt å te r stå lla annat än fästn ingen i G u in ea ; d e t ö fr ig a m å ste betrak tas så som lö sö r e , h v ilk e t tillkomm e konungen a f D anm ark , då fä stn in g en föll i hans händer. C a r lo ff h ad e b em äk tig a t s ig sa gd a fä stn in g ick e så som korsar utan i eg en sk a p a f k rig sb e fä lh a fv a re , som hand lade på k o n u n g en s a f D anm ark o r ­ der. D e sak er, som i k o n u n g en s namn eröfrats om b ord på d e t vid fä stn in gen lig g and e fa r ty g e t, h ö rd e under kapare- råtten, och sv en sk a rn e kunde ick e till sin formån åb erop a R o sk ild e fr ed en s e lfte artikel. Hårpå sv a rad e sv en sk a rn e , a tt m ellan civ iliserade folk v o r e d e t b ruk lig t, a tt en kryssare, som ick e v ille a n se s så som ka- pare, förde de erö frad e sak erna till en p lats, där d e kund e förk laras så som rätt- m ä tig t b y te . Men d e tta h ad e C ar lo ff ick e