S_KonugCarlXGustafsBragderII

462

F E M T E B O K E N

h on om till k e jsa r e . h v a rp å d e G ramon t 1 sv a rad e , a tt d e t var för a tt få frid och för a tt F rank rik e m å tte kunn a lc fva i vån- skap m ed sina grannar. D å r till genm å ld e kurfursten , a tt om han b le fv e kejsare, sku lle e tt k r ig u tb ry ta , i h v ilk e t han icke kunde för n å rva rand e o b e tå n k sam t in- k a sta sitt land . K ur tz tills to d , a tt ö ste r ­ rikarne h ad e for såk ra t s ig om kurfurstens a f Mainz r ö s t, och sa d e , a tt om kurfur­ sten a f B ayern ö p p e t a sp ir e rad e till kej- sa rv å rd igh e ten , sk u lle han å d ra g a s ig hela v årld en s sp o tt o ch sp e . I sjå lfva verket h ad e kurfursten a f M ainz fort båda ko- nungarn e b ak om lju se t. F ran sm ånn en be- drefvo und erhand lingar m ed p fa lzgrefven a f N eub u rg , a lld e le s så som om d e med b istånd a f en del p o la ck e r , som ick e voro g yn n sam t stäm d e m o t ö ste r r ik a rn e , sku lle kunna så tta P o len s k ron a p å h an s hufvud, och d et s y n te s ä fv en , som om k onun g en a f S v e r ig e ick e v o r e o b e n å g e n a tt be- fordra d enna sak . D å nu em e lle r tid pfalz­ g re fven a f N e u b u r g s å g , a tt han håri- g en om sku lle få ö ste r r ik a rn e till fiender och äfven kund e k om m a a tt rön a o b eh a g från Sp an ien s sida , a fs lö t han en allians m ed Frankrike till sk yd d för Jülich och för att få några su b sid ie r. D e n n a plan röjde franske m in istern d e G ra v e l for kurfursten a f Mainz, o ch B o y n e b u r g af- r e ste till p fa lzg re fv en a f N e u b u r g för att u tforska , om d en n e e fte r strå fv ad e k e j­ sarkronan. F ö r a tt uppm un tra h on om ordade B o yn eb u rg u tfö r lig t om d e för- veck lingar, som sk u lle intråffa, om han efterstrå fvade P o len s k rona , h v a r a f med n ödvänd igh et sku lle följa, a tt han b le fv e inblandad i e tt a llva rlig t krig . T y sk la n d b eh ö fd e en fr ed så lsk and e k e jsa r e , som icke ville b e tu n g a d e t m ed n å g o t krig, och då p fa lzgrefven h ad e a lla e g e n sk a p e r , som denna h ö g a v å rd igh e t krå fd e, kund e han påråkna m ån ga rö s te r v id va let. Fram förallt b o rd e han a fh å lla s ig från inb landn ing i några str id igh e ter , h v a r ig e - nom hans förhoppn ingar kund e m in ska s. På detta så tt öfverta lad , a fstod p fa lzg re fv en från att m ed hjålp a f sv en sk a rn e sö k a for­ vårfva s ig p o lsk a kronan o ch b o r jad e 1 stå llet eftertrak ta k ejsa rv å rd igh e ten . D e tta h indrade ick e a tt den lis tig e B o y n e -

V ilhelm Fü rstenb ergs råd, hvilka båda låto sig ledas a f person liga tyck en och icke a f opartiska grunder. Em ellertid fingo österrikarne tillfälle att under motpartens vack lande förehaf- vanden forvårfva sig de fleste kurfurstar- nes b evågenh et. D e foregå fvo , a tt de forsåkrat sig om kurfurstarnes a f T rier, Bayern och Sach sen röster, och h o tad e, att om kurfursten a f Mainz icke åndrade tankar, skulle de förfoga s ig till R e g en s- burg eller någon annan ort for att med d e sse kurfurstar välja kejsare. F ö r öfrigt kunde kurfursten a f Mainz knap- past hindra, att L eop o ld efter uppnådda aderton år skulle komm a till Frankfurt. D å nu alla kurfurstarne voro sam lade, ville han emellertid icke, att fråm lingarne skulle låmna staden , utan anmodade alla sändebuden att stanna öfver va ldagen för att vid valkapitulationen b evak a sina her- rars intressen , men an såg han icke råd ligt att skrida till val, innan alla k lagom ål och b esvår från de fråmmande och riks- ständerna blifvit pröfvade. Når de Gramont återkomm it från Mün­ chen, fann Boyneburg a f hans meddelan- den, att kurfursten a f Bayern handlat gan ska oförsik tigt, då han från början låtit fransmånnen mårka sin åtrå efter kejsarkronan. D e tta hade föranledt dem att med m ycket stora kostnader sk icka såndebud till Frankfurt, hvilket stegra t hans lystnad efter den h ö g a vård igheten . I foljd a f kurfurstens a f Bayern anstrång- ningar och fransmånnens påtryckn ingar hade österrikarne sedan ett halft år nåstan uppgifvit alla förhoppningar att få behålla kejsarkronan. Men nu, då kurfursten a f Bayern icke långre stråfvade dårefter, komme han äfven att s tö ta s ig med frans­ månnen och d e sse gå fvo honom ock så ensam skulden till att deras stråfvanden icke krönts med framgång och ank lagade honom för att under hela tiden hafva sta tt i hem lig forbindelse med österri­ karne, som likvål icke saknade m edel såvål genom kurfurstens moder som g e ­ nom Kurz att någo t dåmpa hans åtrå. D å de Gramont sök te affordra kurfursten a f Bayern ett klart besk ed , frågade denne, hvarför franmånnen så gårna ville hafva

1658 .

5 januari.