S_KonugCarlXGustafsBragderII

4 7 6

F E M T E B O K E N

6 5 8 . skulle handia allt efter som hans in tre sse arb e tad e s a f je su ite rn a och a f några af 1658. kräfde. I alla handelser komm e kurfur- hans rådsherrar, som s to d o i O ster rik e s tarne att behålla ö fvertaget, om de b lo tt so ld och ick e u n d e ilå to a tt fiam hålla kunde blifva en se om målet. H o s kur- for kurfursten , a tt h an s familj kund e eftei fursten a f Sachsen förspordes både öpp e t hans död b lifva u tsa tt för för fö ljelser , sam t och ensk ildt en afgjord fredskårlek, hva- faran för h on om s jä lf a tt såra påfven , dan han också så m ycket som m öjligt hvars nun tie ick e var h o n om b e \a g e n . bem ödade sig om att aftvinga L eop o ld Kurfursten å sin sida sk y d d e ick e att an tag liga forslag. Men han m o tarbetades reta nun tien g e n om a tt b ek la g a , att af några bland sina egn e ministrar, isyn- Carl G u s ta f ick e var k a to lik , i hv ilk et nerhet a f Henrik von Friesen , som af- fall ing en sk u lle stå närm are kejsarvår- gjordt stod på österrikarnes och span- d igh eten och in g en vara m e ra sk ickad jorernas sida. Kurfurstarne a f Mainz, an han a tt reform era kurian . D e n n e pre- Köln och Pfalz an slöto s ig ock så till lat hade för ö fr ig t e tt stä rk t s töd i kurfurstens a f Sach sen m en ing, under B o yn ebu rg , som h o g t å lsk a d e sitt foster- det att kurfursten a f Brandenburg höll land, som var k lok o ch kun sk ap sr ik och sig mera reserverad. Peñaranda undvek a f o forskråck t m od , alltid r ed o , når det närmare b erö r in gm ed kurfursten a f Mainz, gå lid e g em en sam t vå l o ch fo ste r land e ts Leopold och årkehårtigen sammantråffade frihet, och a f sto r t in fly tand e under för- sållan med honom , och de ö sterrik iske handenvarande forhå llanden . ministrarne föreföllo m ycket afvisande. § 56 . Kurfursten a f M ainz a n så g ingen Belånkande Kurfursten af Mainz arbetade för att vid fak tor a f stö r re b e t y d e ls e i d enna an- ’^ and[ Rhenfbr- valkapitulationen få en fredsgaranti och g e lä g en h e t än R h en fö rb u nd e t. H an be- j)Unåett att man för öfrigt skulle handia så, a tt traktade d e tta så som d e t fo rnåm sta m ed iet man vid nåstkommande riksdag m åtte för b eva rand e a f fred en , o ch i h ånd else kunna aflägga räkenskap för alla sina Carl G u sta f v ille föra e tt k r ig i T y sk - åtgoranden. Han an såg också, att den land, sku lle d e tta forbund kunna gö ra h öga kejsarvård igheten borde behållas h onom sto r skada . Om han dårem o t åt Österrikiska H u set, som var m åk tig t sku lle g å till anfall på Ö ste r r ik e enbart nog att bära därmed förenade utgifter, för- och utan a tt s to r a freden i T y sk la n d , svara T ysk land mot turkarne och skydda bord e han ick e tv e k a a tt an slu ta s ig till den romersk-katolska religionen . D e t vore forbundet för a tt b id ra g a till fred en s upp- heller icke sa lått att u teslu ta detta hus råtthållande och m o ta d em , som v ille från en vård ighet, hvaraf det så län g e störa den. O ch de, som v ille in g å i d etta varit i besittn ing, utan att dårvid ofred forbund, hade in te t a tt fruk ta a f Ö ster- skulle stiftas, hvilket man framförallt rike, då deras lånder v o r o så lå n g t af­ borde undvika. Om han dårvid kunde låg sn a från d etta land , u tom kurfursten vinna sina k o lleger för sin mening, ville a f B randenburg, som för ö fr ig t ick e kunde han, att valet af person skulle vara fritt, intråda i d etta forbund , förr än han for- och att man icke skulle vara så bunden sona t s ig m ed k onun g en a f S v e r ig e . Frank - af arfsföljden, att man vore p lik tig att rike och S v e r ig e sk u lle h å r ig en om få på vålja den aflidne kejsarens förstfödde sin sida sta te r a f b åd e den en a och son. D en valde kejsaren skulle emellertid andra tro sb ek ån n e lsen o ch kunna m era vara skyld ig att styra riket en ligt dess ob ero end e vid rik sdag en u tta la s ig for . manna ^ag ar och undandraga sig span- ståndernas fri- och rå ttigh e te r . D årfor as in% tande såvål som andra för- anhöll kurfursten a f Mainz e n tr å g e t h o s in e ser, som \o r o till T ysk lands skada. B jörnklou, att d enne sk u lle s ö k a formå ■ur-11^1 are S^"U^e r^ sstanderna såttas i konungen a tt ick e upp sk ju ta a tt an slu ta ti alle att efter dem tillkommande rattig- sig till d etta forbund. M en d å k onu n g en *Sta onom ' n i'l oc'1 handling vid hade föga lu st för sak en , c ic k B jörnk lou M m II T ' , försik tigt tillväga och fo r ega f, a tt han a ar iga oc goda uppslag mot- m åste afvak ta va lkap itu la tion en för att