S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

k lou h ad e b e ståm d a order? På d etta så tt 1658 . pådrefs va le t, m edan fredsforhand lingarna trådd e i bakgrund en . Em eller tid g ick e tt ryk te, a tt konun gen 22 jun i.

1658. fint for att p å sk yn d a v a le t, o ch i sjä lfva verket g ick o ck så sak en ra sk t framåt, oak tad t k onu n g en ännu ick e k la rg jo rt sitt m ellanha fvande m ed ö ste rr ik a rn e . D e ss e hade redan d rag it på sin sida bröderna von F ü r s te n b e r g , h v ilk a fått Gratifikation för a tt å fven so k a v inna kur- fursten a f K öln . Men p en n in gn öd en var tryckande för kurfurstarne likavå l som for L eop o ld , o ch alla tan k te en d a st på att få vanda h em . Å andra sidan a rb e tad e fransmån, sv en sk a r och p o la ck e r a f alla krafter på a tt få v a le t u pp sk ju te t. R ej intrigerade h o s kurfursten a f S a ch s en för uppskof, tilis fred m ellan S v e r ig e och Polen b lifvit in g ån g en , und er d e t a tt ö s te r ­ rikarne s ö k te vän sk ap och forbund med m oskov iterna m o t P o len . D e fö r sö k te a tt formå m o sk o v ite rn a a tt a fstå från an- språken på P o len s krona till form ån för Carl Josef, L e o p o ld s b rod er, m o t a tt de skulle få en del a f L itauen . M en en sådan styckn ing a f P o len kund e m ed fora led- samma följder för ad e ln s frihet och för grann folken. B jörnk lou a rb e tad e o ck så ifrigt för u p p sk o f m ed v a le t, tilis ko- nungen sku lle h inna få sa tisfak tion , och därvid u nd e r stod d e s han a f kurfurstarne a f Mainz och K ö ln . D e tta sk u lle o ck så n og hafva ly ck a ts , d a re st kurfursten a f Sach sen v e la t förena s ig m ed dem . 15jum. Ö sterrikarne m en ad e em e ller tid icke allvar m ed sina und erhand lingar m ed ko- nungen . B jörnk lou h ad e k omm it ö fver en sk rifvelse, som han g e n a s t fö r ev isad e kurfursten a f Mainz, h v ilk en i sin o rdn ing visade dem för Kurtz, m ed uppm an ing att b e g a g n a tillfället a tt a fvända en fara, som h o tad e Ö ster rik e . S am tid ig t spridde Björnklou b land rik sstånd ern a s ombud en sk rifvelse, som k on u n g en lå tit sända kurfursten a f Mainz, h v a ra f d e s s e to g o s ig an ledn ing a tt uppm ana ö sterrik a rn e till en förlikn ing i g o d o m ed k onun g en . Men österrikarne fo r eg å fv o , a tt B jörnk lou lis­ tig t u tspridde ryk ten om sv en sk a rn e s be- nägenhe t för fred, under d e t a tt d e s s e i själfva v erk e t v o r e fast b e s lu tn e a tt an- falla Ö sterrike. N ils B rahe, som då vån- tades så som sänd ebud till Frank furt, sku lle h elt säk er t m ed föra andra order, ty hvarför sk u lle han komm a , om Björn-

v o r e a tt å terforvån ta till T y sk lan d , h v il­ k e t m y ck e t g la d d e d em , som on skad e freden s vidm ak thå llande. Men d etta våck te ej ringa b e s to r tn in g h o s osterrikarne, hv ilk a v o ro upprorde o fv er span jorernas n ed e r la g vid D unk e rqu e och nu befarade e tt fo r e stå en d e k rig m ed k onun g en , un­ d er d e t a tt d e ick e hade n å g on vidare fo rhoppn in g a tt kunna draga D anm ark m ed på sin sida. O sterrikarne voro o ck så m y ck e t m issn o jd e med a tt va le t g en om kur­ fursten a f Mainz å tgo rand en h ittilis upp- sk ju tits. H o g e lig e n uppb rag t var P eñ a ­ randa, som p å stod , a tt kurfursten sa g t, a tt han ick e sku lle tillåta, a tt en kejsare k ree rad e s a f en sp an sk m in ister, och han å terfordrade efter va let a f B o yn ebu rg och a f kurfurstens broder, von Schonborn , en an v isn in g på ly ftande a f en v iss summa, som låm na ts till dem for befordrandet a f L e o p o ld s val. O sterrikarne b esk y lld e o ck så kurfursten a f Mainz for att hafva d rag it fransmån och sv en sk a r till Frank ­ furt o ch p åverk a t dem till va lets upp- sk ju tand e sam t for a tt hafva under sistlidne v in ter afrådt L e o p o ld från att angripa k onun g en , då denne m ed hela sin armé var s y s s e ls a tt i Danm ark . D å hårigenom osterrikarn e drag it s ig tillbaka och riktat h ela sin uppm årksam het på va let, hade kurfursten a f Brandenburg icke heller kunna t k omm a danskarne till hjålp. S ku l­ den till D anm ark s o ly ck o r och till att k onun g en nu stod redo a tt m ed en stark arm é rycka in i T y sk lan d hv ilade dårfor i v erk ligh eten på kurfursten a f Mainz. Men m o t denna b e sk y lln in g hade kur­ fursten ick e svårt a tt forsvara sig . I for­ en in g m ed kurfursten a f S a ch sen upp- m anade han ånnu en g å n g allvarligen osterrikarn e till forlikn ing med S v e r ig e . Men d e s s e lå to allt g å in g en om det ena orat och ut g en om d et andra, och alla deras tankar vo ro framfor allt annat rik tade på råddandet a f Flandern . E tt fred sbro tt i T y sk land sku lle tjåna denna sak , och spanjorerna sku lle sedan lått få hjålp a f osterrikarne såvå l som a f 62

26 jun i.