S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

5 2 3

riket Sverige åt Johan Casimir samt 1658. tillika utverka fred med kosackerna. Trots allt detta fortsatte de svenska sändebu­ den sina ansträngningar för att få till stånd en sammankomst i Braunsberg för öfverenskommelse om preliminärerna, men därvid hufvudfrågan icke skulle vid- röras, på det att icke några misstankar skulle väckas hos Polens bundsförvanter. Därest polackerna icke ville lyssna här­ till, måste Carl Gustaf antaga, att freden icke låg dem om hjärtat och att alla deras ätgärder endast gingo ut på att utforska konungens planer. Ehuru detta tal föga behagade underkanslern, lofvade han att gifva Johan Casimir rapport om saken. Freden syntes sålunda ytterst bero af den forklaring, som Carl Gustaf komme att afgifva. Polen sväfvade emellertid i stor fara att förlora sin själfständighet. Från ena sidan ansattes det af moskoviterna, från den andra af österrikarne. Båda ville åt dess frihet, mutade med falska löften, injagade skräck med hotelser. De po- lacker, som ville sitt lands bästa, började luta åt en god fred med Sverige och voro icke obenägne att såsom säkerhet därför lämna en del af Preussen åt Carl Gustaf; att öfverlämna hela Preussen vore, så att säga, att uppgifva Polens existens. Men lejdebref för de svenska sände­ buden ville man icke gifva, i tanke att om Carl Gustaf väl hade sådana i sin hand, skulle han skicka sändebuden till moskoviterna för att söka med dem ävägabringa ett forbund, som efter all sannolikhet skulle medföra Polens under- gång. I själfva verket skulle polackerna föredragit att förhandla med Sverige framför att komma under moskoviternas ok, men forhållandet var icke detsamma med litauerna. Desse lutade mycket mera åt moskoviternas sida och sökte formå polackerna till forhandling med tsaren. Så snart de franska och holländska sändebuden fått visshet 0111 polackernas mening, afreste de till Wismar för att formå Carl Gustaf till att afgifva en när- mare forklaring. Till de Lumbres sade konungen, att för att vinna fred med moskoviterna och kunna påskynda saken

1658. ju ofta fordrar mycket for att ernå hvad som är rimligt. Underkanslern svarade, att Johan Casimir vore besluten att icke börja förhandlingarna, med mindre han hade utsikt till en lycklig utgång, och då han icke ville inlåta sig på en så viktig sak under nuvarande ovissa for- hållanden på krigsskådeplatsen, vore det nödvändigt, att konungen uttalade sig bestämdt, på det att, så snart ombuden sammankommit, aftären måtte kunna bringas till slut. Då emellertid någon tid erfordrades för erhållande af forklaring från Carl Gustaf, och då Johan Casimir önskade påskynda saken, medgaf kanslern, att sändebuden finge sammankomma ej blott för preliminärerna utan äfven för hufvud- frågan, under förutsättning att sändebu­ den kunde svara för att freden blefve afslutad, hvarför äfven deras principaler skulle ställa garanti. Sändebuden svarade, att det var dem omöjligt att förbinda sig till detta, men lofvade att med all flit och efter bästa formåga arbeta därför. Härtill svarade kanslern, att principalernas goda vilja vore nog känd, och de skulle visserligen icke underlåta något for att få ett slut på kriget. Men polackernas nuvarande ställning kräfde en försäkran om en lycko- sam utgång af förhandlingarna, innan de inläte sig på sådana, på det att de icke måtte blifva gäckade och utsatte för ris­ ken att förlora sina bundsförvanter, fram- förallt tsaren, som stod med en stor armé nära Litauens gräns och allvarligt motsatte sig, att man skulle ingå fred med Sverige, samt nu fordrade ett klart besked, om de ville bekräfta fordraget i Wilna eller icke. Af denna anledning hade också kallelse utgått till riksdag, som skulle öppnas inom två månader, hvarvid ratifikation af detta fordrag skulle ske, satisfaktion skulle gifvas tsaren och en evig fred med honom afslutas, såvida man icke dessförinnan fått en betryggande försäkran från Sveriges sida. Tsaren hade för öfvrigt lofvat, att om man tillförsäkrade honom eller hans son den polska kronan, skulle han lämna Livland åt republiken Polen och konunga-

22juli.