S_KonugCarlXGustafsBragderII

4 5 6

F E M T E B O K E N

1 6 5 8 . order a tt i hans namn in ta g a sv en sk a kunde an slå s till m e llan trehund ra tu sen 1 * tästn ingar på G u ineaku sten . D enn a order och fyrahundra tu sen r ik sda ler. N å g o t väg rad e em ellertid danskarne att fram- v iss t om råde kund e d e ick e y ttra s ig om , v isa tro ts sv en sk a rn es fordran att f å s e utan to rd e d an sk a rn e sjå lfva b å s t veta , den. S v en sk a rn e framhöllo ingå end e d et hvad de v ille erb juda o ch h \a d de h elst orä tta uti att framkalla on öd ig a ordstrider v ille undvara und er n å g o n tid. N å g r a om redan a fgjorda saker, ty beträffande dagar s en a r e fork larad e d e for T e r lon , satisfak tion en hade man ju redan en a ts a tt köpm än \ i l l e ik låda s ig b o r g e n , men och nu å terstod enda st att b eståmm a d etta sad e d e ick e till d e s v e n s k a sån- så tte t, på h v ilk et den sku lle lämnas, och d ebud en u tan b e g ä r d e u p p sk o f, tilis O v e danskarne hade ju till och med tyd lig en Juel å te rk om m it från k o n u n g en a f S v e - låtit påskina, att äfven härutinnan sku lle rige. Juel h ad e n åm lig en fått i uppd rag man blifva en se. att m edd ela k o n u n g en s a f D anm a rk me- Hårpå svarad e Gersdorff, att k onungen n in g om de om tv is ta d e punk terna sam t a f Danmark v isser lig en b eslu ta t att till på samm a g å n g anhå lla , a tt d e sv en sk a b ev is på huru h ö g t han sk a ttad e ko- trupperna fo r ta st m ö jlig t m a tte a ttö ia s nungen a f S v e r ig e erså tta allt, och fram- från D anm ark , som redan v o r e u tarm ad t. höll, huru ifrig hans önskan vo re att m ed Juel fick em ellertid a f k o n u n g en a f S v e - honom hålla en årlig vånskap . Men då r ig e samm a svar, s om d e t sänd ebud en man hittilis h y st förhoppn ing, att sven - öp p e t m edd e la t i K öp enh am n , nåm lig en skarne sku lle åtnoja sig m ed detta, mårkte a tt trupperna sk u lle a fföra s, så snart man nu, huru ringa det sk a ttad es, då k onun g en fått m edd e lan d e om a tt R o s- nya fordringar fram stållts, så som be- k ildefreden s v illkor b lifv it upp fy lld a . Men tråffande en realsåkerhet, hvarom R o s- vid taffeln h ad e k o n u n g en lå tit und falla k ildefordraget rakt in tet omnåmnde. s ig , a tt hans flo tta und er d e nå rm a ste S v en skarne invånde, att d etta fordrag dagarn e sku lle k om m a till K ie l, h v ilk et, likvål forband konungen a f Danm ark att då d e t ick e rätt s täm d e ö fv e r en s m ed g ifva full satisfak tion och tillerkånde ko- truppernas a ftå g från D anm a rk , v å ck te nungen a f S v e r ig e rätt att med sin arm é Juels m isstankar, a tt n å g o t fien tlig t före- stanna i Danmark , tilis alla lo ften blifvit in- hade s m o t D anm ark . K o n u n g en in så g friade. Men om k onungen a f Danm ark , g en a st, a tt han s a g t för m y c k e t, och icke g en a st kunde g ifva full satisfak tion k lok och fo r slag en som han var, vånd e i Guinea-affåren, och då d et vo re till han sam ta le t på andra åm nen . M en g e n om stor nackdel för Danmark , att den sven - sk rifvelser såvå l som m ü n d ig en vid sin ska armén så län g e stannade i landet, å te rk om st till K öp enh am n lå t Juel forstå , hade konungen till lättnad för danskarne a tt d et vo re a tt befara , a tt sv en sk a rn e och för att på samma g å n g tr y g g a sin rätt sku lle å ter u pp ta g a k r ig e t, om dan sk arn e anvisat u tvågen , g en om en realsåkerhet, icke m ed d et sn a ra ste infriade sin a lo ften . hvilket icke alls vore till skada för Dan - Em eller tid h ad e dan sk arn e låm n a t d e mark, då efter und fången satisfak tion sv en sk a sänd ebud en i K öp enh am n en panten sku lle återlåmnas. D e b ord e ick e skriftlig fork laring, hvaru ti d e m edd e lad e , forvånas öfver att konun gen a f S v e r ig e att de ick e v o ro s k y ld ig e till anna t ån fordrade en såkerhet, då de icke dragit a tt återlåmna få stena i G u in ea , h v a r em o t i betänkande att släppa Carloff, fast de lö sö r e och fa r tyg m ed k r ig e ts rä tt var blifvit uppmanade att kvarhålla honom . danskarnes b y te . N å g o n r e a lsåk e rh e t v ille Hårtill genm å lde Gersdorff, att denna de i alla hånd eiser ick e låmna, o ch om sak sku lle en lig t S tettin förd raget hånskju- sven sk arn e ick e v o r e nö jd e, m å s te sak en tas till skiljedom , och då sven skarne icke a fgöras g en om sk iljem ån . D å d e t var kunde inse detta, b egå rd e han att få veta , P eter R e ed tz , som upp sa tt d e tta svar, huru h ö g t skadan kunde beråknas, och h v ilk et var e tt u ttry ck för hans en sk ild a 4 ju li. hvilket område man fordrade såsom pant, åsik t och å sy ftad e a tt få an ledn in g till a tt hvarpå sven skarne svarade, att b e lopp e t framkomma m ed e tt m o tfö r sla g , fick d e t