S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

4 - 6 6

å re ly stnad och en sk ild a p laner. Sku lle 1658. man d å rem o t an fa lla n å g o n a f T y sk a R ik e ts sta te r , v o r e d e t a tt b efara , att p ro te stan ter så v å l som k a to lik e r sku lle o fv e rg å till d e t ö s te r r ik isk a p a rtiet och S v e r ig e såvå l som F ran k r ik e inb landas i e tt lån g v a r ig t o ch fa r lig t k r ig , om stån- derna m ärk te, a tt man fö r e s la g it dem ett forbund o ch dårv id drifvit g å ck med dem . F ö r ö fr ig t, då d e k a to lsk a o ch p ro ­ te stan tisk a m ak tern a allt sed an d e t sista k r ig e t varit m y c k e t nåra samm an slu tna , vo re d et ick e lä tt a tt sk ilja d em å t för att vinna d eras a n s lu tn in g till e tt forbund m ed Frank rik e o ch S v e r ig e , då hår icke re lig ion en kund e ta g a s till forevåndn ing . D e s su tom framhöll d e L ion n e , a tt då Frankrike h ad e k rig m ed S p an ien och i for­ en ing m ed C rom w ell v ille fu llfölja sina p laner i F landern , k und e d e t ick e u tan att för m y ck e t sp littra sina k ra fter och utan att slåppa d et g y n n sam m a tillfä llet a tt på allvar an så tta S p an ien , nu fö r e ta g a ett krig i T y sk la n d . H an a n s å g v idare, a tt Carl G u sta f h ad e füllt g iltig a sk å l a tt anfalla Ö sterrik e och a tt F rank rik e dårv id kunde vara till n y tta , m en d e t lå g ick e i d e s s in- tr e s s e a tt op erera i Ö s te r r ik e tillsamm an s m ed S v e r ig e , såvå l a f d e sk å l som redan anförts, som därför a tt d e fran ska trupper- na då m å ste ta g a s ig v å g tv å r s ig en om T y sk land , under d e t a tt sv en sk a rn e låttare kunde in tränga i Ö s te r r ik e från P om ­ mern. M ed e tt ord , d e L io n n e a n s å g icke, att fransmånnen b o rd e fö r e ta g a e tt k rig eller störa T y sk la n d s fred för n å g ra plat- ser, som Ö ste r r ik e ånnu å g d e i E lsa s s . E fter a tt ha fva an fört d e s s a synpunk ter förklarade d e L ionn e, a tt k o n u n g en a f FVankrike v o r e b en å g en a tt forhan dia m ed S v e r ig e under tv å v illk o r, d e t ena att Carl G u s ta f efter sina få fånga fö r sök till förlikn ing m ed Ö s te r r ik e an fö lle det- samma, hvarvid F rank rik e sk u lle i su b ­ sidier låmna h onom en summ a p enn ingar, d et andra a tt för den h å n d e ls e kurfurstarne och de ö fr ig e furstarne d r o g e s ig undan alliansen m ed FVankrike o ch S v e r ig e , som de likvål nu ty c k te s v ilja in g å på, eller dårest d e efter a tt ha fva an slu tit s ig till d en samm a sk u lle b r y ta den , sku lle man från b åda hå llen g r ip a till

1 6 5 8 . nens planer g in g o ut på att med an led ­ n ing a f po lska k riget h etsa k onungen m o t Ö sterrike, for att de med anslu tn ing a f engelsm ännen måtte få så m ycke t friare hånder i Flandern. D e hade o ck så i vå- sen tlig mån litat på Rhen förbundet, hvar- icrenom de sku lle hindra österrikarne fran att sånda någon hjalp till Nederlånderna. D e ssu tom tillkom , att de voro böjde for fred med Span ien , hvaraf det föreföll, som om alliansen med S v e r ig e icke vo re för dem nöd van dig. Snart dårefter b le f det ock så kåndt, att såndebuden icke hade några order att afsluta en allians, utan de skulle endast framstålla de hinder, som förefunnos for Frankrike a tt inlåta sig i e tt krig i T ysk land . S ed an dårefter de 3 april. L ionne låtit forstå, att han icke var syn- nerligen angelågen om en allians med Sverige, förklarade Björnklou öppet, a tt under sådana forhållanden hade konungen endast två utvågar, an tingen a tt anfalla Ö sterrike under forutsåttn ing a f en alli­ ans med Frankrike eller ock , dårest frans- månnen vågrade att ingå på en an tag lig allians, förlika sig med Ö sterrike, så g o d t sig göra låt. D å först sku lle Frankrike komma att inse, a tt de släpp t tillfället ur händerna för att hålla de österrik iska vapnen från Nederlånderna. Infor d etta uttalande kånde s ig de L ionne n ågo t tveksam och afsånde till Paris en kurir, till hvars å terkom st han upp skö t vidare konferenser med Björnklou. Når d e ssa sedan upp togo s, syn te s de L ionne be- nägen för en allians med S v e r ig e , men under förhandenvarande forhållanden kun­ de icke freden brytas och krig föras i T y sk a R iket, under hvilken benåmn ing Österrike och konungariket Böhm en dock icke vore att inbegripa. Skå let dårtill var, att de fleste kurfurstarne och fur- starne, katoliker såvål som protestanter, latit forstå sitt m isshag med Ö sterrikes brott mot fredsartiklarne och att de hade planer på ett forbund med S v er ig e och Frankrike till uppehållande a f fred och för åvågabringande a f en råttfårdig val- kapitulation. E tt sådant forbund skulle blifva mycket menligt för Ö sterrikes in- tressen och till gagn vid den blifvande nk sd agen samt för öfrigt stäfja kejsarens