S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

nu sig etter förhändcnvsrsndc tor hållanden och säga ifrån, li \ ad tle tor närvarande kunde göra eller iramdeles trodde sig kunna gora, emir det vore omöjligt att afsluta en allians på så svåf- vande och ovissa villkor. Engelsmännen syntes öfvertygade och försäkrade, att de ville handia som årlige och redlige mån samt anhöllo, att sånde- buden tilis vidare ville hemlighålla sin afsikt att afresa och kvarstanna, tilis de annu en gång hunnit inhåmta sin ko- nungs mening. Hårpå svarade svenskarne, att om de inom tre dagar erhöhe en skriftlig forklaring, skulle de gifva sig till tåls, men att skrifva till konungen och invånta hans svar vore alldeles obe- höfligt, då deras iullmakt vore füllt till- räckligf. Engelsmånnen erkånde detta och o ö försäkrade desslikes, att de inom åtta ujuni. dagar äfven skulle låmna penningar. Etter förloppet af några dagar begårde sven­ skarne svar, hvarvid engelsmånnen låto forstå, att de med det snaraste ville at- sluta en allians med dem och anse ko- nungens vånner som sina vånner och ko- nungens fiender som sina tiender. De hoppades åfven att kunna enas om en viss penningsumma i subsidier och om andra punkter, såvida de blott finge tid att förhandla och om ett svar från ko­ nungen kunde invåntas. Under tiden ville de flitigt öfverlägga, huru de på båsta satt skulle kunna tillfredsstålla konungen. Penningar hade de icke, visste icke heller, huru de skulle kunna uppbringa sådana, om an det skulle kosta deras lif, förr ån parlamentet sammantrådt, hvilket skulle åga rum under september månad. Emel- lertid förgick ett helt år, utan att de utlofvade trettio tusen pund sterling ut- betalades, hvilket icke hindrade dem att lofva guld och gröna skogar och till- skrifva konungen åran af sin seger i Flandern och förvärfvet af Dunkerque. Mazarin, som själf varit ombord på den engelska flottan, hade däröfver haft idel beröm och sagt, att utan en sådan flotta kunde Frankrike icke hafva utsikt till några framgångar mot spanjorerna. I sjålfva verket hade engelsmånnen aldrig kunnat finna sig uti att Frankrike skulle

åga någon flotta af betydenhet. Då frans- 165S. månnen planerade for att bygga och ut- rusta en flotta, gjorde engelsmånnen sig underråttade om afsikten dårmed och er- bjodo sig dårefter att till fransmånnen uthyra sina fartyg om Frankrike hade behol af en flotta. Sedan uppsnappade och brånde engelsmånnen alla franska fartyg, som de påtråffade i oppen sjd. § 80. Då svenskarne icke låmnade EngehmSu- engelsmånnen någon ro svarade Thurloe, niHføj***** ‘ } att fwrhala att det skulle vara orått mot konungen underhånd- att lofva något, innan man med såkerhet hngarna. visste, om det kunde hållas. En del punkter *unt' i alliansforslaget kunde i alla fali afgoras, om blott penningfrågan hånskotes till par­ lamentet, dår han ville gifva den sitt stod, så att den skulle få den losning, som svenskarne onskade. Svenskarne er- inrade, att penningfrågan just var den grund, på hvilken hela saken hvilade, och om den ramlade, skulle hela forslaget stranda. Efter åtskilligt tal hit och dit forklarade engelsmånnen, att de visser- ligen voro villige att underhandla dårorn, men att det i en så viktig fråga var dem alldeles omojligt att något besluta fore parlamentets sammankomst. Efter några dagar forklarade Cromwell sjålf, 25 Juni.

att god vilja felades honom ingalunda, men det kostsamma sjokriget, felttåget i Flandern, rikets inre stållning och det senaste parlamentets halsstarrighet hade urståndsatt honom att lofva något visst subsidiebelopp. Han kunde naturligtvis icke tadla, hvad konungen af noden tving- ades att till sin egen såkerhet foretaga. Svenskarne måste gifva sig till tåls for att det icke skulle se ut, som om de ville tvinga protektorn ofver formågan. Desse måste emellertid beklaga, att icke denna forklaring forut afgifvits. Hela långa tiden hade de invaggats i fdrhoppning om ett tillfredstållande svar, men genom denna forklaring måste konungens planer nu helt och hållet åndras. Cromwell endast hojde på axlarne och beklagade, att han icke kunnat handia annorlunda, men tillade, att om svenskarne ville noja sig med hvad som vore rimligt, skulle han ånyo ofverlågga om saken med rådet. Han hade dessutom skrifvit till konungen, att