S_KonugCarlXGustafsBragderII

B O K E N

F E M T E

5 3 2

1658. stillestånd med moskoviterna, af bärtigen fordra en försäkran att icke vidare mot- arbeta konungen och attöfverlärnna Mitau och Bauske. Därest bärtigen icke skulle befinnas därtill villig, skulle Douglas be- mäktiga sig dessa städer, ja hela landet och alla härtigens fartyg samt, om det utan larm kunde ske, bärtigen själf, bans familj och egendom, bvarvid dock veder- börlig aktning och höfviskhet skulle iakt- tagas. För öfrigt skulle han icke, såsom tillförene skett, sprida trupperna så långt från hvarandra, att han därigenom utsatte sig for risk. Då Douglas’ ankomst till 10juli. Livland fördröjdes, fickHelmfeit befallning att utföra konungens order rörande här- tigen och Mitau. Innan denna skrifvelse hann komma Helmfelt till handa,hade denne redan öfverenskommit med bärtigen om utlämnandet af en viss kvantitet proviant, hvaremot härtigen tillförsäkrats befrielse för sina undersåtar från alla inkvarteringar, o j kontributioner och utpressningar, allt un­ der förutsättning af konungens bifall där­ till. Ehuru konungen helst sett, att Helm­ felt icke gjort en dylik öfverenskommelse med härtigen, befallde konungen honom icke desto mindre att handia i enlighet därmed. Till Douglas åter skref ko­ nungen att icke inlåta sig i några un­ derhandlingar med härtigen rörande öf- verlämnandet af de fasta platserna utan med all kraft angripa Mitau, innan här­ tigen hunne få förstärkning. Sedan han väl fått Kurland i sina händer, skulle han vända sig mot Samogitien och Li­ tauen samt afvända moskoviternas miss- tankar och icke oroa dem, som ställt sig under deras skydd. ^nd. Enär man väl insåg, att för ett sådant foretag ingen hjälp vore att päräkna från vänner och att alla fiender skulle sätta alla krafter i gång för att hindra det- samma, fordrade klokheten ett raskt an- grepp, så att planen och utgången blef- ve samtidigt kunniga. Då i Kiel råd- plägades om sättet för utförandet af denna plan, ansågs klokast att med heia flottan intränga i Köpenhamns hamn och land- sätta trupperna i själfva staden. Man Konungen § 95. Sveriges nuvarande ställning Unfall1på Vit nö(%ade konungen att ånyo angripa Själ- Själland. 23 a u g u sti.

behöfde icke hysa någon misstro till före- 1658. tagets lyckosamma utgång, om man djärft och med kraft grepe sig an, då befolk­ ningen i Köpenhamn i första förskräck- elsen icke skulle vara skickad att göra något motstånd. Denna plan förkastades emellertid af alla generalerna enstämmigt såsom outförbar, då, i händelse man vid första anfallet skulle lida nederlag-, heia o j fälttäget komme att misslyckas. Det blef då beslutadt, att man skulle verkställa landstigningen vid Ivorsör, ehuru några voro af den mening att hålla till höger, ö J gå förbi Möen och landsätta trupperna vid Kjöge på tre mils afstånd från Köpen­ hamn. Därigenom kunde trupperna helt plötsligt stå framför hufvudstadens murar, under det att man ifrån Korsör hade en marsch på sexton mil fram till Köpen­ hamn. Under en så långvarig marsch skulle Köpenhamn kunna få tid till hjälp ur nöden, och borgarne hinna hämta sig från första förskräckelsen och sätta sig till motvärn, sedan de fått förstärkning från den närmast staden belägna trakten. När det blifvit färdigt till uppbrott, 6 augusti. steg konungen ombord och afseglade med en flotta, sammansatt afelfva örlogsfartyg och sextio andra större och mindre far- tyg, ombord å hvilka fyra tusen fotknektar och tolf tusen ryttare inskeppats. Ett rykte spreds, att målet var Preussen. Då vinden icke var gunstig, måste man dröja en dag i hamnen, men så skedde en om­ kastning, och under forlig vind seglade flottan snabbt till Korsör. Folket land- 6 augusti.

sattes, och man foregaf sig vara kommen för att hjälpa konungen af Danmark mot adeln. Carl Gustaf hade Strängeligen for- bjudit, att någon oförrätt skulle tillfogas befolkningen eller rof och piundring öfvas. På Själland lågo tolf skvadroner tyske ryttare, utgörande omkring ett tusen man, i kvarter. Mot desse utkommenderades Klas Thott med fyrahundra ryttare, som öfverrumplade tyskarne. Större delen gick i svensk tjänst, men tre skvadroner und- kommo till Köpenhamn, dit äfven Thott följde efter och hann fram samtidigt med att den svenska örlogsflottan kastade ankar i hamnen. Alla vägar, så till lands som vatten, voro nu afspärrade. Den

»