S_KonugCarlXGustafsBragderII

B O K E N

F E M T E

5 3 8

1658. åt general Schack, hvilken hotade en hvar med döden, som gjorde minsta motstånd. Alla fordes såsom fångar till staden, dit äfven fem kanoner medtogos, under det att de öfriga förnaglades. Öfverste Per Sparre gjorde emellertid sitt basta och in- tog åter den ställning, hvarifrån han blifvit fordrifven. Anledningen till nederlaget var konungens frånvaro ombord på flottan och rytteriets skårmytsling på annathåll. Sven­ skarne förlorade emellertid mera än fyra- hundra man, som dels stupade, dels till- fångatogos, bland desse Svante Pederson Banér och andre ofticerare. Då svenska trupper kommo till undsättning, retirera- de danskarne nästan utan förlust in i sta­ den, lämnande endast omkring ett trettio' tal på valplatsen utom några sårade. Man ansåg, att, om danskarne sprängt bron till det kungliga utanverket och därigenom hindrat svenskarne att komma öfver, skulle de kunnat bemäktiga sig alla de svenska kanonerna, då det svenska rytteriet endast på en lång omväg kunde komma fram. P'öljande natt, som var beckmörk, gjorde danskarne åter ett utfall, hvarvid de stucko i brand större delen af de små fartyg, på hvilka svenskarne skulle sättas öfver till Amager, och återstoden fördes till staden på grund af svenskarnes bristande vak- samhet. Dylika förluster manade emeller­ tid svenskarne till mera klokhet och större vaksamhet, bättre ordnande af vakthåll- ningen, nogare tillsyn af bröstvärn, graf­ var, palissader och redutter, för att hindra viciare utfall. Danskarne å sin sida ned- höggo alla träd i de kungliga parkerna och annorstädes och raserade de murar, \ * som ännu stodo kvar i de nedbrända för- städerna, för att därigenom betaga sven- skarne alla gömställen. Vid ett förnyadt utfall från tornet var lyckan dem icke be- vågen, utan måste de vid svenska rytteri­ ets antågande med oförrättadt ärende dra­ ga sig tillbaka. Hårpå började svenskarne under natten inkasta massor af glödande kulor i staden, hvilka dock förorsakade mera skräck än skada, då öfverallt inom staden vakter blifvit utställde, som genast släckte uppkommande brand. Likaledes gjorde de inkastade granaterna ingen syn- nerlig skada. Svenskarne drogo sina ap-

procher nårmare staden, men de forforo 1658. dårvid mec! storre forsiktighet an tillforne och skydelade dem båttre. St. Jorgenssjon forsågs med brostvårn och palissader, och från ett batteri med tjugutvå kanoner bombarderades den midt emot ligpande bastionen. Ett annat batteri med nio ka­ noner anlades vid det kungliga fortet och ytterligare ett med tolf kanoner vid Var­ tov, hvarifrån stadens fåstningsverk utan uppehåll bombarderades. De belågrade utsånde till skydd af stadens ostsida två pråmar, hvilka fôrorsakade svenskarnes approcher vid Vartov icke ringa skada och af svenskarne icke kunde drifvas bort, 30 angustí.

oaktadt pråmarnas ofverbyggnader blefvo bortskjutna. Emellertid gjorde danskarne från norra tornet med fyrahundra man ryttare och fotknektar ånyo ett utfall och ansatte hårdt och med stor snabbhet vakt­ posten på andra sidan om Peblingesjôn, hvarvid”' svenskarne vid forstå attacken måste vika, men då ryttare ryekte fram till deras undsåttning, jagades danskarne tillbaka till vallen med forlust af en kap­ ten och sjutton soldater. Danskarne låto likvål icke afskråeka sig utan gingo med femtio man lost på nåsta approche. Detta anfall tillbakastades af svenskarne, som efter att hafva dragit sig undan till når- maste redutt, tilis hjalp hunnit anlånda, slogo danskarne, hvarvid ôfverstarneUrne och Brehmer dodligt sårades och fôljande dag uppgåfvo andan i staden, dit de blib vit forda. Denna skårmytsling åsågs från vallen af konung Fredrik, som emellertid snart drog sig tillbaka och satte i sitt stålle ofverste Lange, hvilken, tråffad af en kula i brostet, stupade. Då danskarne nu insågo, att de med sina utfall ingenting kunde utråtta, borjacle de forstårka be- fastningarna på andra sidan, sårskildt Holmenbastionen, dår staden var svagast skydelad. Svenskarne å sin sida fortsatte sina belågringsarbeten vid banken mellan St. Jorgens- och Peblingesjoarna, skydda- de med all ifver sina approcher och inne- sloto alla sina poster inom en kommu­ nikationslinje. Under tiden fortsattes bom- bardemanget från båda hállen, och dagli- gen ågde skårmytslingar rum, hvilka dock icke å någondera sidan vållade stor skada.