S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E

B O K E N

5 4 1

hålla hollåndarne från att till Danmark skicka den utlofvade hjålpen. Appelboom skulle for ofrigt icke underlåta något, som kunde tjana att minska den ovilja, som mot det nya fålttåget formarktes från flere håll och sårskildt från hollåndarne, hvilka vid denna tid voro danskarne sår­ deles bevågne men mycket fientligt sin- nade mot svenskarne. Vid erofringen af Kronborg befann sig dår en hollandsk minister, Lamaire, hvil­ ken utan allt skål gomt sig undan i slottet. Konungen låt kalia honom till sig, med- delade honom orsakerna till kriget, fram- holl for honom, huru viktigt det vore for hollåndare och svenskar att lefva i vånskap och for båda parterna fordelak- tigt att stå i forbund med hvarandra samt forsåkrade, att han alls icke ville oroa deras handel utan tvårtom gora allt for att gynna dem. For detta åndamål ofverlåm- nade också konungen åt Lamaire en skrif- velse att tillstållas generalstaterna. § 102. Vid underråttelsen om konung- ens landstigning på Sjålland råkade hol­ låndarne i stor bestortning, som hade till påfoljd, att Holland pch de ofriga mot Sve­ rige ovånligt sinnade provinserna igeneral­ statsforsamlingen genomdrefvo ett beslut att sånda Danmark hjålp. Det tjånade ingenting till for Appelboom att gora några invåndningar, då han icke hade någon riktig kånnedom om orsakerna till fålttåget och konungens forehafvande, enår konungens skrifvelse icke anlånde, forr ån efter sedan beslutet var fattadt, och saken då icke stod att åndra. Ko­ nungens stora penningbrist var vål be­ kant, och med anledning dåraf voro hol­ låndarne ofvertygacle, att han komme att hoja tullen i Sundet. Cromwells dod kom också vål till pass for hollåndarne, som icke nu ansågo sig behofva hysa några farhågor från Englands sida. De afskic- kade också Nieupoort dit for att hetsa engelsmånnen mot Carl Gustaf och soka formå dem att rusta till Danmarks for­ svar. Ehuru konungens fiender saknade mod att under det pågående danska kriget an- falla honom, var det oaktadt hans borda så tung och hans stållning så bekymmer-

sam, att han icke såg någon utvåg att 1658. komma ur de svåra forhållandena. Någon hjålp kunde han icke hafva att forvånta kvarken från Frankrike eller England, med hvilkas goda minne den hollåndska flottan beredde sig att hindra hans fore­ tag. Dessa makter våntade blott på ett tillfålle att media fred till formån for Dan­ mark och till håmmande af Sveriges maktutveckling. Mazarin sade visserligen till Courtin, att konungen gjort rått och att han sjålf icke skulle handlat annor- lunda, om han varit i konungens stålle. Men hans innersta mening var nog rikti- gare uttryckt i hans yttrande till hollånd­ ska såndebudet Boreel, nåmligen att ko­ nungen af Frankrike icke vore tillfreds med svenskarnes anfall på Danmark och icke gårna såge, att Sverige okade sin makt. Man mårkte också, att franska sån­ debudet i Haag de Thou visade sig mycket orolig vid underråttelsen om svenskarnes anfall på Danmark och var mycket ange- lågen att af Appelboom få veta orsaker­ na till fålttåget. Ingen af de utlåndska såndebuden i Haag framforde heller till Appelboom, såsom bruket var, några lyckonskningar med anledning af Kron­ borgs erofring utom Portugals såndebud, som sade, att hans konungs vålfård be- rodde på framgången af svenskarnes fore­ tag, hvarigenom hollåndarnes ofvermod kunde ståfjas. Å andra sidan visade hollåndarne myc- ken forbindlighet gentemot engelska sån­ debudet Downing, sokte inbilla honom allt mojligt och låto honom forstå, att om engelsmånnen ville forhålla sig stilla, skulle hollåndarne vara i stånd att drifva svenskarne ur Danmark. Downing var- nade hollåndarne for att forifra sig, men till Appelboom sade han, att Cromwell icke hade någon tanke på att skaffa engelsmånnen några formåner betråffande handeln på Ostersjon, utan att han ute- slutande hade i sikte protestanternas ge- mensamma sak, som skulle lida mycken skada af detta krig. Handeln på Ostersjon vore for engelsmånnen af underordnad betydelse, då de kunde få alla varor, åfven masttråd, som de hittilis brukat taga från Ostersjon, från Nya England.

1 6 5 8 .

Holldndarne besluta alt hjålpa Dan­ mark.