S_KonugCarlXGustafsBragderII

49

F E M T E B O K E N

tagit dess verkan. Emellertid, innan sa- 1658. kernas nya ordning vunnit stadga, skulle Appelboom i vänlighet söka stämma ge­ neralstaterna försonligare, så att de lå- nade sitt öra till goda forslag och icke inläte sig på något, som kunde vålla både dem själfva och konungen svårigheter. Men med allt detta uträttades hos holländarne intet, då de alltjämt ansågo konungens planer för sig skadliga och höllo före, att ju vänligare Carl Gustaf visade sig i sitt tal, desto större groll O > o bar han till dem i sitt hjärta. Van Beu- ningen, som var roten och upphofvet till all missämja, upphörde aldrig att under- blåsa hollädarnes fientliga stämning och sade, att konungens afsikt var att anfalla Danzig till lands och vatten, för hvilket ändmäl också ijärde artikeln i fredsfor­ draget tillkommit. Det förefanns all ut- sikt, att freden skulle stranda förnämli- ligast genom forbundet med Osterrike, Polen och Brandenburg, och därtill skulle också bidraga Frankrikes och Englands afundsjuka öfver Carl Gustafs fram- gångar. En flotta på fyrtioåtta fartyg ut- rustades för att sändas till Danzigs hjälp, för den händelse konungen komme att företaga något mot denna stad. Af denna flotta lågo i maj tjugufyra fartyg för ankar vid Doggersbank för att hålla utkik på konungens rörelser. Emellertid beordrades van Dorp att förfoga sig till konungen i och för för- klaringarna till fordraget och för att där- jämte framföra generalstaternas lyckönsk- ningar till det slutade kriget. Men i själfva verket var Dorps uppgift att ut- spionera, hvart konungen skulle vända sina vapen, för att holländarne skulle kunna inrätta sig därefter. Under tiden fördes en hemlig korrespondens med de danska sändebuden, hvilka trots den med svenskarne afslutade freden stodo i nära beröring med de österrikiska, polska och brandenburgiska gesanterna. Till England afsändes också Nieupoort i beskickning för att ställa svenskarne i misskredit hos Cromwell samt anhålla, att denne måtte vara behjälplig för åter- afträdandet af Preussen och skyddan- det af Danzig. Därjämte skulle Nieu-

1658. terns tillkännagi fvande för generalstaterna af en allians mellan Polen och Branden­ burg, hvarigenom de hoppades framde- les kunna vidtaga nödiga mått och steg mot Sverige. Holländarnes § 70. För att i någon mån dampa ringa tillmo- holländarnes hetsighet mot konungen, Tommen denne Appelboom order att infor 21 viars. generalstaterna afgifva officiell berättelse

om afslutandet af freden med Danmark, om hans genom Guds nåd vunna se­ ger, huru hofsamt han begagnat sig däraf och huru han mot sin vilja invecklats i [detta krig, som forts uteslutande till skydd för egen säkerhet, hvilket också var enda syftemålet med freden. Man hyste nu förhoppning, därest freden genomfördes i enlighet med båda parternas önskan, att hädanefter en uppriktig vänskap mel­ lan båda rikena skulle blifva beståndande, ty konungen ville ingalunda tillfoga sin granne någon oförrätt, då hans lander nu vunnit trygghet. Konungen ville lika litet lågga några fjättrar på handel och sjofart utan fastmera på alla satt befordra deras frihet. Han satte desslikes sin lit till de Förenade Nederländerna såsom till gamla vänner och hoppades, att de skulle gilla hvad som mellan de båda konungarikena blifvit öfverenskommet och icke låta förleda sig till något, som skulle störa det gamla förtroendet och det goda forhållandet mellan konungariket Sverige och Republiken. Appelboom anbefalldes äfven att icke vidröra något om ratifi­ kation af Elbingfördraget utan, om hol- ländarne från sin sida skulle yrka darpå, fastmera söka afböja saken. Ty vid nar­ mare betraktande var detta fordrag egent- ligen intet annat an ett förnyande af fordragen från 1640 och 1645, som in- gåtts mot Danmark. Kanske nödgades man också till båda rikenas och Öster- sjöns säkerhet sluta ett forbund med Danmark, hvilket till äfventyrs kunde komma att strida mot Elbingfördraget. Därför ville konungen under nu förän- drade forhallanden icke binda sina hän- der genom en förhastad ratifikation af ett fordrag, af hvilket konungen icke hittills haft någon fordel, då holländarne genom list och falska uttydningar för-

,5 maj.