S_KonugCarlXGustafsBragderII

419

F E M T E B O K E N

1658 . skänk te sven skarne m ycket a f det, som fordrats i V ord in gborg , ty fredsm ed larne lutade mera åt danskarnes sicla, och man ville icke sp illa tiden på v id ly ftiga ord tvister. A f förtäckt vänskap för dan ­ skarne hade U lfeld t afprutat m ycke t och affärdat sina m ed fu llm äk tige med att han hade hem liga order a f konungen . E x em p e lv is sku lle tio ö r lo g sfa r ty g hafva kunnat erhållas, om U lfeld t icke föregifvit, att de alla voro gam la och förbrukade och att det icke vo re mödan värdt att föra dem med sig . Man a fstod äfven från de två tu sen fotknek tarne, som till största delen voro danskar och fö g a sk ickade för sv en sk krigstjänst. D an skarne hade tankt erbjuda konungen del i Sund s­ tullen, på det sa tt att de sku lle fortfa- rande ifppbära den h ittilis gä llande tullen och konungen fordra ett lika b elopp för genom fart. Men detta a fslo g s a f konungen , som därigenom sku lle inveck la ts i krig med holländare såva l som med engels- man. Rörande afträdandet a f Trondh jem g jo rd e danskarne de stö r sta svårighe- terna, oak tad t konungen var v illig att afstå från en miljon riksdaler, de tjugu ö r log sfa r tyg en och ranson för fångarne. Dan skarne ville hellre lämna femhundra tu sen riksdaler, fem fartyg och beta la ranson för fångar sam t tillm o te sgå ko- nungen s anspråk på gre fsk ap e t D e lm en ­ horst, om konungen b lo tt a fstod e från Trondh jem s län, ehuru detta vidsträckta om råde icke g a f mera an tjugu tusen riksdaler i årliga inkom ster. K onungen g a f därför Edvard Ehren sten hem liga order, att darest han markte, a tt förhand- lingarna m öjligen komm e a tt stranda på den klippan, v ille konungen afstå från denna fordran. Men K las T ho tt, i hvars kvarter de danske komm issarierna v istad es, hade, då han låg göm d bakom sängom hängena , hört danskarne säga , att Trondh jem m å ste afträdas, 0111 sven skarne yrkade darpå; dock borde man ställa s ig så, som om man hellre ville a fbry ta för- handlingarna, ehuru man slu tligen sku lle g å in på afträdelsen. T h o tt g a f en vink härom åt Bielke,^ hvilken , då danskarne ho tad e att a fbry ta förhandlingarna, hin-

drade Ehren sten att m eddela konungen s 1658 . order. D enn e b le f i sin ordn ing m ycket bekym rad och fruktade att blifva besky lld för att icke hafva ställt s ig konungen s order till efterrättelse. Men då man señare reste sig från bordet, var b eslu tet om T rond ­ hjem s läns afträdande till S v e r ig e fattadt. D an skarne ville gärna, att holländarne och deras vänner sku lle få d eltaga i för­ handlingarna, hvilket sven skarne m o tsa tte sig , då därigenom icke kunnde undvikas, att icke äfven andra mak ter sku lle in­ dragas. Hufvudpunkterna, hvarom man enade sig i T ostrup , b lefvo i få ord sa tta iSfebmari. på papper och a f båda parternas fullmäk- tig e såvål som a f m edlarne underteck- nade. D en fö g a bekväm a p la tsen liksom tidens knapphet tillät näm ligen icke ett fu llständ igt instrum en ts upprättande. Föl- jand e dag b le f hand lingen a f Carl G u sta f 19 februari.

i T o rslund e M ag ie ratificerad och lika- led es a f konung Fredrik i Kopenhamn .

§ 12 . Därpä kom man ö fveren s, att Fredsinstru- båda parternas fu llmäktige sku lle b eg ifva mentetuPP- sig till R o sk ild e. Sedan danskarne aflagt kilde

e tt kort b e sö k i Kopenhamn , afreste de o ck så g en a st dit med foresa ts att så m ycke t som m ö jligt sök a få de hårda villkoren mildrade. V id Gersdorffs afresa till förhandlingarna i T o strup hade hol- ländska sändebudet Conrad van Beu- ninpfen anhållit, att intet beslu t skulle o > fattas, som vo re till nackdel för det mellan Danmark och Holland upprättade for­ bundet, hvilket ock så G ersdorff lofvat. Men då d et i T o strup gjorda u tkastet b le f kändt, a fga f Beun ingen ett m em o ­ rial med k lagom ål öfver åtsk illiga punkter, som danskarne g å tt in på till skada för ö fveren skomm elsen mellan danskar och holländare, exem p elv is forbudet mot ut- ländska flottors insläppande i Ö stersjön , hvarigenom u tsikten till fred kunde helt och om in tetgöras. Danskarne urskuldade s ig med att noden hade ingen lag och för- menade, att d e ssa ord i fordraget n o g kunde to lkas så, att ingen skada vållades forbundet mellan danskar och holländare. E fter slutade forhandlingar i Tostrup inställdes på konungen s befalln ing alla fien tligheter. Och på det att äfven i R o s ­ kilde saken med all skyndsamhet måtte