S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

5 0 5

1658. därest han för utförandet af ett så vik- tigt vårf kunde påråkna hjalp af sina vänner. Därför borde alliansens artiklar, som så länge varit under öfverläggning, nu komma till slutlig behandling. Hårpå afgaf Cromwell ett mycket in- sockradt svar, hvarvid han beklagade, att det icke stått i hans makt hittills att gifva något mera. Garantin ville han gårna iklåda sig, på hollåndarne skulle han hafva ett vaksamt öga, på det att de icke skulle vålla någon skada, och om alliansen ville han af alla krafter be­ flita sig och gifva sina ombud order i detta afseende. Allt detta var nu mera, an man vågat hoppas, om blott handling skulle följa på orden. Men hvarken alli­ ansen eller penningsaken kom till något närmare afgörande. Vid påfoljande sam- 23 mårs. mankomst beklagade sig engelsmånnen, att de svenska såndebuden icke årligt framfört sin konungs forslag. Det gick nåmligen ett rykte, att fred med Polen skulle vara nåra forestående och att un- derhandlingarna i Kopenhamn bedrefvos med framgång, hvarom engelsmånnen sak- nade underråttelser. Engelsmånnen hade också gått förlustige hollåndarnes vån- skap, i och med detsamma som de så afgjordt slutit sig till svenskarnes sak. De svenska såndebuden forebrådde åfven engelsmånnen deras förtegenhet. Engelsmånnen ville icke tillråda ko- nungen att anfalla Österrike, men om han på eget initiativ gjorde det, skulle de bistå honom så mycket deras egna angelågenheter det tillåte, tillåggande att de hade alls ingen årelystnad att upp- tråda med en armé i Tyskland, hvilket för öfrigt vore emot deras intresse och öfver deras krafter. Hvad man sålunda kunde hoppas af engelsmånnen inskrånkte sig till ett gynnande af konungens pla­ ner, att de skulle hålla hollåndarne i tygeln, i håndelse de skulle företaga något mot Sverige, att de med all kraft skulle fullfölja kriget mot Spanien för att hindra, att hjålp dårifrån skulle sändas till Öster- nke, med ett ord, engelsmånnen ville vara fiender till konungens fiender och vänner med konungens vänner, ville ga­ rantera freden med Danmark och skulle

icke afundas konungen besittningen af 1658. Preussen. Hvad som mycket bidrog att fördröja saken var konungens af Skottland pla- nerade infall i England. Då franska alliansen mot Österrike fortskred mycket lamt, visade engelsmånnen icke heller någon synnerlig ifver för den dem före- slagna alliansen och Mazarins uppmaning till sina såndebud i London att på- skynda alliansen mellan Sverige och Eng­ land togs af engelsmånnen icke på allvar. Det för länge sedan gifna loftet om trettio tusen pund sterling upprepades oupphörligen, men penningarne utbeta- lades aldrig, då spanska kriget slukade allt och soldatesken icke kunde för- nöjas annat än med penningar. Sedan parlamentet med oförrättadt årende upp- lösts, vågade man icke betunga folket med några nya pålagor. Engelsmånnen förklarade, att svenskarnes anhållan om subsidier kom för dem mycket olågligt, och de ansågo sig göra mera ån nog genom att med alla krafter fullfölja kri- get i Flandern. Dessutom låto de forstå,

9 april.

att deras inre forhållanden icke tillåto dem att låmna så mycken hjålp, som de önskade och saken i sig sjålf fordrade. De önskade visserligen en allians med konungen, men afslutandet dåraf måste de uppskjuta, tilis de af den inre ståll- ningen kunde se, huru mycket subsidier de voro i stånd att låmna. Man måste försöka att vinna folket därför och und- vika att krånka rikets lagar. Och denna hjålp skulle blifva mera regelbundet låm- nad, om man först fått de inre angelå- genheterna ordnade. Under hela sin re­ gering hade Cromwells största bekymmer varit saknaden af pengar för att kunna uppfylla, hvad han lofvat. Cromwells afsikt var emellertid att fortsåtta kriget med Spanien och att all- tid hafva en flotta rustad för att hålla hollåndarne i tygeln. Om desse bedrefve några ståmplingar, skulle han låta det komma till konungens vetskap. Han rådde för öfrigt konungen att icke under- låta något för att komma i närmare for­ bund med Danmark, då intet vore verk- sammare för att korsa hollåndarnes pla-