S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

5 3 6

1658. krona och forlågga residenset till Skåne. Det kan ju hånda, att konungen hvålfde dylika planer i sitt hufvud, men då saken tog en annan våndning, vet man icke, huru mycken sanning låg därunder. Krigsutbrott § 97. Krigsoroligheterna inskrånkte påannathall. sjg jcpe endast till Sjålland. Pfalzgrefven

han ombord på ett örlogsfartyg förd 1658. till Lübeck. § 98. Följande icke så mycket sin egen ErSfringen som sina generalers mening skickade ko- af Kronhorg nungen Wrangel med tre tusen man för att ^ augustl' taga Kronborg. Wrangel fattade först posto ett stycke framfor slottet, ryckte dårpå framtill portarne och kringrånde detsamma på landsidan. Dårjåmte planterade han icke långt från vallgrafven tremörsare, som till de belägrades förfäran dag och natt ut- spydde bomber och stora stenar. Dårig-e- o nom blefvo slottets bastioner, hvilka åt landsidan icke voro så fasta, nedskjutna och sjönko i grafven. Dårpå raserades val­ lens bröstvärn och större delen af artille­ riet blef obrukbart, sedan man banat sig våg genom grafven och anlagt en mina, hvarefter allt var fårdigt för stormning. Och denna försiggick också med stor snabbhet och underlåttades mycket genom de tått under fästningen uppförda byggnaderna, hvilka de belågrade icke vid svenskarnes plötsliga antågande hunnit nedrifva. Garni­ sonens mod sjönk, man började knota och ville nedlågga vapen, hvilkas brukande till ingen nytta tjånade. Forvirringen öka- des af det af Wrangel utspridda ryktet, att Köpenhamn gifvit sig, och för att gifva be­ vis för ryktets sanning lossades glådjesalf- vor, lusteldar tåncles ochjubelrop skallade. Wrangel skickade ock ut en trumpetare, som antydde för några soldater, att om de långre spjårnade emot, skulle deickekunna påråkna någon pardon, då Carl Gustaf 11 vore herre öfver hela Danmark. Forskråc- kelsen gjorde garnisonen klenmodig, ehuru det hvarken saknades proviant, krut eller annan ammunition och åtta grofva kanoner funnos på platsen. Då upprorsandan bland soldaterna fortfor, beslöto kommendanten öfverste Poul Beenfeldt, öfverstelöjtnanten Carl Brunowoch Christoffer Bille att uppgif- va fästningen på de villkor, attbesåttning- 6 september.

af Sultzbach, som fått kommandot öfver de i Holstein kvarlåmnade trupperna, hade hemliga order att, så snart ko­ nungen landstigit på Sjålland, söka be- måktiga sig alla fasta platser i Holstein och garnisonerna. Hår och hvar blefvo också danske officerare, som icke gjort sig skyldige till någon fientlighet, till- fångatagne. Anfallen på Rendsborg och Krempe blefvo emellertid genom dan­ skarnes vaksamhet tillbakaslagna, men Ebersteins fotregemente, som låg ikvarter i det mossuppfyllda landet, blef öfverrump- ladt och taget tillfånga. Hårtigen afGottorp ville senare bringa Rendsborg under sin lydno, i det han foreslog stadens kom- mendant och landsständerna en förlikning. Dessa lofvade att åt hårtigen öfverlämna Glückstadt och Krempe, mot att konungen låte afföra sina trupper från Holstein och icke vidare betungade landet med några krigsgårder. Men innan konungen gaf sitt bifall härtill, önskade han veta, på hvilka villkor dessa ståder skulle öfver- låmnas till hårtigen och hvilken förviss- ning han kunde hafva, att inga fientlig- heter vidare företoges mot honom från denna sida. För öfrigt såg konungen gårna, att hans svårfader komme i be- sittning ej blott af hela Holstein utan åfven af Schleswig. Hår och hvar blefvo icke blott danska utan åfven andra folks fartyg af svenskarne anhållna och förda till Landskrona, dår de skulle kvarhållas, tilis man tagit Kronborg, for att dåri- genom hindra postmeddelanden om för- hållandena i Danmark. Till och med hårtig Johan Fredrik af Lüneburg, som skulle aflägga ett besök hos sin svåger konung Fredrik i Köpenhamn, blef af den svenska flottan förd till Malmö. Denna åtgård låt konungen genom Bal­ thasar Marschalk, som han afsånde till Malmö, urskulda med krigsskål, och sedan hårtigen bevisats alla årebetygelser, blef

en på krigsmanér skulle få aftåga, medta- gande sju kanoner. Af slottets besåttning, som vid belägringens början utgjorde fyra- hundra man, till hvilka från Köpenhamn sjöledes ankommit etthundrasextio, aftå- gade tvåhundrafemtio, de öfrige hade stu­ pat. Det kvarlåmnade artilleriet anvåndes sedan mot Köpenhamn, och de kanoner,