S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

44-8

erbjudna form ånerna gá llele för ö fr ig t 1658. blott viss tid, h va rem o t hår var fråga om ett afyttrande a f d e s sa k inder för evård - lig tid. E tt annat tv iste äm n e v o r o d e N orrk ö - 14 m aj. p ingsfartyg, som före k r ig e ts förk larand e vid Rügen b o rtsn app a ts a f p ira ter. F ö r dessa vågrade danskarne a tt låm na n ågon ersåttning, ursku ldande s ig m ed a tt far­ ty gen blifvit b o rtsn appad e på o rd e r från Polen. D e t var dock vål b ek an t, a tt d e s s e pirater utrustats i K öp enh am n , a tt b y te t åfven forts dit och a tt n å g o n h ö g h erre i Danmark fått sin del a f d e tta rof. F ö r att icke afslutandet a f trak ta ten m å tte förhindras fö r e slo g o d an sk a rn e b e tr ä ft- ande Hven i en ligh e t m ed S te ttin fordra­ g et en samm ankom st a f riksråd på grån - sen mellan rikena, hvarvid d an sk a rn e sk u lle förebringa g iltiga skå l for sina an språk . Ehuru danskarne g en om sitt förha ln ing s- sått buro skulden till de lån g sam m a för- handlingarna, påyrkade d e ick e d e s to mindre afförandet a f de sv en sk a trupperna. Dåremot invånde sv en sk a rn e , a tt a llt måste först vara ordnadt b etrå ffande H v en , och att man dessförinnan b o rd e få ty d lig t besked om hvad som i s ep a r a tfo rd r a g e t menades med fien tliga flo tto r sam t huru ett verksam t forsvar a f S u n d e t sk u lle ernås, så att hollåndarne m å tte forh indras att under förevändn ing a f a tt k on v o je ra handelsfartyg sånda en flo tta in i Ö s t e r ­ sjön. D e tta ville danskarne ick e forstå utan ståmde upp den gam la v isan , a tt de icke ville våcka några m isstank ar. Men i sjålfva verket v ille d e en d a st hå lla en våg öppen för s ig för a tt, når d e t passade, kunna slingra s ig undan m ed hjålp af de svåfvande o rd a lag en i R o s- kildefreden. Beun ingen und erb lå ste e ld en och underhöll gen om löften om hollån - darnes hjålp danskarnes h årdnack enh et, och desse gjorde s ig all m öd a a tt i allt anvånda svåfvande u ttryck . Emellertid förflöto dagarne, och dan- skarne fasthöllo alltjåmt sin m en in g a n ­ gående Hven , men slu tligen g in g o d e in på att svenskarne sku lle upp rå tta e tt forslag rörande skydd a f Sund et. D e tta skedde, och till forslaget fo g a d e s några ånnu oafgjorda punkter, som h ittilis ick e

,6 5 8 . men för sjöfarten i Sundet anlagga en fästning på Hven, hvaremot de forsak­ rade, att om Hven forblefve i deras ago, skulle de icke dar bygga någon fästning till nackdel för Landskronas hamn. Då nu den holsteinska saken blifvit afgjord, började danskarne ifrigt yrka på svenska arméns aftåg, enär återstående punkter icke voro af den vikt, att de för dessas slutbehandling fortfarande skulle behöfva bära en sådan tunga. Men det var alltför tydligt, att, därest danskarne val blefve befriade från den bordan, skulle de till en oviss framtid uppskjuta olriga saker. Anledningen till att de reste så många hinder för uppsåttandet af ett separatfordrag var, att de trodde, att Carl Gustaf skulle nodgas att snarast möjligt låmna Danmark för att motar- beta forbindelsen mellan österrikare och polacker. Danska rådet gick endast motvilligt in på att gifva åt konungen och hans familj full suveränitet eller ett af konunga- riket Danmark oafhängigt öfverherrskap öfver härtigdömet Schleswig. Ja, många af adeln sågo med oblida ögon denna konung Fredriks str'åfvan och ogillade, att rådet utan tvingande skal dårtill gif- vit sitt bifall. § 35. Vid en señare hállen samman- kp lu tT ~ komst ville danskarne i andra artikeln 11 maj. af fordraget inrycka orden, att handeln Danskfór-

15 mai-

icke blott skulle vara ostörd utan åfven fredad för nya pålagor, hvilket uttryck svenskarne icke godkånde, då dem dårige- nom skulle betagas råttigheten att i sina hamnar höja tullen efter omståndighe- terna. Tredje artikeln om fråmmande flottors utestångande från Östersjön hade danskarne affattat i svåfvande ordalag, under föregifvande af att de icke ville uppvåcka någon misstro. Hårvid visade sig Benningen mycket ifrig, emedan han insåg, att hollåndarne hårigenom skulle forhindras att komma sina bundsforvanter på Östersjön till hjålp. Betråffande de omnåmnda områdena i norr anförde dan­ skarne, att det icke vore brukligt att salja lander för penningar, men de kunde utbyta dem mot andra eller, om nöden krafde, förpanta dem. D e af svenskarne

20 maj-

2? maj.