S_KonugCarlXGustafsBragderII

B O K E N

F E M T E

4 1 2

hand lingarna sku lle å g a rum, för a tt dår 1658 . b evak a sina in tressen . § 7 . I N y b o r g höll k onun g en m ed de Konungen förnäm ste g en era lern a krigsråd , om man ° fver sku lle gå ö fver isen från F yn till S jålland , ^ i an ^ ¡ n ö J J ’ Langeland.

1658 . och p lats för förhandlingarna, allt under v iss förhoppn ing att man lätt sku lle komm a tili en igh e t. L ika led es anhöll han, att konungen m å tte låta utfårda lejd eb re f for de danske underhand larne. V idare bad M eadow e i C romw ells namn konungen att ick e längre fortså tta k riget och att med m odera tion b e g a g n a sin framgång. D e s s a framstållningar vunno delv is ko- nungen s geh ö r , och han svarade, att dan­ skarne h ittills endast visat föga lust till fred och på allehanda så tt forsvårat freds- underhand lingen , i det att de föreslag it allt för m ånga fredsmåk lare och inb landat saker, som icke an g in g e de nord iska rikena. L ika led es hade de m o tsa tt sig , att förhand lingsp latsen forlades till grån- sen , hv ilk et dock var b eståm d t g en om fordraget i S tettin . Men freden var i alla fall konungen kårare ån u tg ju tandet a f k ristet b lod och ville han därför gårna ingå på fredsforhand lingen och an taga fransmånnens och en gelsm ånn en s med- ling. O ch då saken kråfde skynd sam h et och det var åt k onungen o fverlå tet att foreslå förhand lingsp lats, så b eh a g ad e det honom att förordna, att fu llm åktige från båda sidor sku lle åtta dagar hårefter sam ­ mankomma på S p r o g ö eller i Rudk jöb ing på L angeland , och öfverlämnades va let mellan d e ssa orter åt konungen a f Dan - mark. O ch för att in tet vidare hinder m å tte uppstå, u tfärdades om edelbart pass för de danske fu llmåktige, hvarjåm te k o ­ nungen ville, att för sven skarn e sku lle bev iljas full frihet för p o st och kurirer till Laholm och för danskarne till T y s k ­ land. T ill fo r slag e t om ett stillestånd , som sku lle vå sen tlig en håmma k onun gen s framgång, ville han icke ly ssna , i syn- nerhet som allt b erodd e på att handia raskt och b e g a gn a det tillfälle, som Gud g ifvit, hv ilk et g en om e tt u pp sk o f lätt kunde g å förloradt. T y nu var tiden gynn sam för att g å lö st på den upp- skråmde fienden och icke låmna h o ­ nom n å g o t andrum för att håm ta sig från den forstå förskräckelsen och hinna få hjålp a f sina bundsförvanter, om man ville b e g a gn a seg e rn s fördelar. K onun g ­ en uppmanade ock så sin svårfader att sk icka ombud till den p lats, dår för-

liksom man g å tt från Jylland till Fyn . Med an ledn ing a f den sto ra risk man kunde löpa g en om a tt g å ö fv er den för- råd iska isen så lån g stråcka som fyra ty sk a mil, som dår var B e lts bredd , af- rådde g en era lern a från denna våg . A llt efter som so len s t e g h ö g r e ö fver hori­ son ten , b le f isen d a g för d a g sv a g a r e , och om b lå st intrådde, sku lle isb ryg - gan b lifva upprifven , och i sådan t fall hade man ingen retrått. S v e r ig e s vål- fård var b e ro en d e a f denna krigshår, och om n ågon o ly ck a tråffade den , v o r e und ergång en nåra, och man h ad e a tt vån ta s ig efterkomm and es sp o tt och hån för a tt man i förm ä tet tro ts k a sta t s ig i afgrunden . Man b o rd e därför snarare dröja några dagar, tilis isen sm å lt och man kunde så tta truppen ö fv er till/ Sjålland på fartyg , som man till sto r t antal er- öfrat vid F yn . U nd er a fvak tan dårpå sku lle man stanna på d enna o, hvarifrån henden lå tt kunde hå llas undan. Sådan t var d et tal, som fördes a f de gen era ler, hv ilka end a st ly ssn a d e till d et sunda förnu ftets rö st och icke, så som ko- nungar för sed hafva, lå ta lo ck a s ig in i djårfva fo r etag , för hv ilka g en era lern a få båra an svaret. Men k onun g en höll för årofullare a tt b e g a g n a d et gyn n an d e till­ fället till en bragd , så llsamm are ån alla, som h istorien h ittills haft a tt om förmäla. O ch för ö frig t om man b lo tt rått b e g a g - nade tiden , kunde p lanen u tföras på en dag. Mera ån a f alla andra p åverk ad es k onun g en a f Corfitz U lfe ld t, som brann a f b eg å r a tt sto r tå k onu n g Fredrik , hv il­ ken b rag t h onom i elånde och fordårf. Em ellertid an så g s d et icke k lok t a tt ta g a raka vå g en från F yn till S jålland , oak tad t de danska trupperna efter n ed e r la g e t reti- rerat dit denna v å g . V a ttn e t strömm ad e nåm ligen g en om d e ssa trånga pa ss med stor vå ld sam het från Ö ster sjön och till- baka och g jord e isen m y ck e t osåker. Man an såg k lokare a tt ta g a en om v å g åt h ö g er , dår va ttenm a ssan hade större u trymm e