S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E

B O K E N

4 1 5

1658 . fädernesland i foren ingen med S v e r ig e sku lle få öfverhand. Om konungen s resi- dens b lefve förlagd t till Danmark , sku lle hans fädernesland komma i stor t an seend e och vinna m ånga fordelar, då därem o t S v e ­ rige så sm ån ingom sku lle g å förlu stigt sitt gam la ryk te. E ller om konungen komm e att behålla sitt residen s i S v e r ig e , sku lle U lfeld t b lifva sa tt som guvernör eller ståthållare ö fver Danmark . Men så snart han markte, a tt konungen ville g å en annan väg , fylldes hans hjärta a f hat och han borjade m o tarbeta underhand lingarna och allt, som kunde lända till S v e r ig e s formån. D e t åt U lfeld t lämnade uppdraget att vara underhancllare vä ck te stor belåten - het ho s de danska sändebuden i Holland , då han därigenom kunde komm a i till­ fälle att gö ra s ig förtjänt om konungen a f Danmark och fosterlandet och på detta sä tt återvinna konungen s nåd. T y man v isste väl, att U lfeld t endast a f eg enn y tta och icke a f kärlek till sven skarn e öfver- gå tt till dem. D an skarne hade utom fransmannen T erlon och engelsm annen M eadow e 011 - skat holländska sändebudet van Beun ingen så som medlare. Men i betrak tande a f sin hålln ing förut a fb ö jde denne k lok t n o g denna ära och undgick därigenom skym - fen a tt blifva tillbakavisad. D e danske fu llm äktige anhöllo em ellertid senare, att tillträde så som med lare m åtte lämnas honom , men sven skarne svarade, att han så som en anstiftare a f kriget icke kunde an tagas. T ill en början bem ödad e s ig M eadow e att formå konungen att icke rycka fram längre med armén, förr än man sett, huru förhandlingarna sku lle aflöpa. Men k o ­ nungen , som an såg detta forslag for s ig o fördelak tigt, vägrad e att ly ssna därtill och u ttalaae öppet, att han beslu ta t att g å rakt på Köpenhamn , och därest s ta ­ den icke öppnade sina portar for honom , sku lle han ändä utan mycken m öda tränga in i densamma. Danskarne voro icke be- n ägne att erkänna U lfeld t så som fullmäk- tig, då de m isstänk te, att han sku lle komma att framställa hårda fredsvillkor, men då konungen icke ville ändra sitt b eslu t, m å ste de smälta denna skymf.

Och det kan icke förnekas, att U lfeldt 1658 . i sitt uppträdande an slo g en synnerligen h e tsig ton och att han icke kunde afhålla s ig från att inblanda m ånga stickord vid behand lingen a f de a llvarligaste saker. S trax vid samm ankom stens början to g o danskarne all sin vä lta lighet till hjälp för att öfvertala konungen att v isa sin stor- sin thet g en om att äterlämna de eröfrade provinserna, hvarigenom han sku lle göra s ig förtjänt a f det danska fo lkets tack- samhet. D å U lfeld t vid detta tal hånfullt skakade på hufvudet, erbjödo de en be- tydande penn ingsumm a så som satisfak ­ tion. Men då denna under sakernas nu- varande lä g e syn tes U lfeld t allt för ringa, a fslo g han anbudet och yrkade på för- handlingarnas fortsättande och erbjudan- det a f n ågo t, som verk ligen kunde blifva foremål för allvarlig ö fverläggn ing . D å danskarne senare erbjödo Skåne, Halland och B lek inge, lät U lfeld t påskina, att det vo re dock n ågo t, som kunde vara värdt att taga i öfvervägande, men på så lind- riga villkor vore i alla fall ingen förlikning tänkbar. Härtill m åste ytterligare lä g g a s öarna Bornholm , Anholt, Læ so , H ven och Saltholm sam t D ithm arschen , gref- sk ap e t P inneberg, Bohus, T rondh jem s och A k ershu s län i N o r g e jäm te hälften a f Sundstu llen , to lf a f de bästa krigsfartygen och en miljon riksdaler. D e ssu tom skulle danskarne upp säga alla allianser, som län- de S v e r ig e till någon nackdel, icke lämna tillträde till Ö stersjön för utländska flottor, gifva bärtigen a f H o lstein -G o ttorp och U l­ feldt sjä lf satisfak tion , upplåta kvarter åt sv en sk a armén och lämna sina återstående trupper till sven sk krigstjänst. V idare skulle konungen a f Danmark förbinda sig att tilise att efter gre fven s a f O ldenburg död några omkring L eh e på denna sidan om W e s e r nu till O ldenburg hörande by ar skulle med härtigdöm et Bremen införlifvas. K o ­ nungen ville äfven, att i Trondh jem s län sku lle inbegripas det till Trondh jem s bi­ sk op sstift hörande området och de trakter norr om Trondhjem , som hittills varit under danske konungen s lydno, såsom Finnmar­ ken, Lappland och Vardö -med därtill h ö ­ rande öar. S v en sk a fartyg sku lle vara sk y l­ d iga att uppvisa sjöpass men befriade från

54