S_KonugCarlXGustafsBragderII

482

F E M T E B O K E N

1658 . ganska oförbehallsam t L eop o ld s h and ­ lingssatt och g ick m ed ty stn ad forbi alla hans stämplingar m o t freden. D e t h ad e varit i kurfurs tarnes makt att b eva ra freden, men nu släpp te de ifrån s ig denna makt åt dem , som ingen ting m indre on- skade an fred, och det var tv ifv e lak tig t, om man efter detta hade a tt vän ta s ig någon förlikning. Oaktadt österrikarne och spanjorerna fått mera än en stö t, hade d e icke för- lorat hoppet på öfverväldet i Europa och att kunna lä g g a fjättrar på T y sk a R ik e ts stander. I själfva verk e t h ad e Österri- k iska H u se t aldrig v å g a t sm ickra sig med att deras anspråk på ratten till kej- sarkronan hade så stärkt stod h o s kur- furstarne, som under detta interregnum visa t sig , eller a tt L eop o ld s val sku lle kunna genomdrifvas, utan hinder a f Ö s- terrikes egenm åk tigh eter eller riksstän- dernas klagomål. F ör ö frig t kunde ö s te r ­ rikarne icke ö fvertyga s om att S v e r ig e s intressen någonsin kunde sammanfalla med deras vidsträckta planer. En sak b idrog emellertid i icke ringa mån a tt g ifva dem tillförsikt, de råknade nåmli- g en på understod a f polacker, m o skov iter, danskar, brandenburgare och hollåndare för att förjaga svenskarne från T y sk land och bryta deras forb indelse m ed T y sk a R iket. Ö sterrikarne hoppades d essu tom , att Frankrike och England , som voro tillråckligt sy sse lsa tta på andra håll, icke skulle vara i tillfälle att hjälpa S v er ig e , i hvilket fall d et icke sku lle b lifva svårt att b e seg r a det. Ehuru österrikarnes affärer icke voro i så synnerlig t g o d t stånd och ehuru den sv en sk a armén var i utmärkt skick, voro d e icke m ycket be- nägne för fred med konungen a f S v er ig e . D e hade v isserligen ingå tt på underhand­ ling men mera för a tt vara kurfursten a f Mainz till b eh ag än a f verk lig lust till fred. Em ellertid saknades icke an led ­ n ing till förhoppning om en upp gö re lse i g o d o . D en forstå samm ankom sten hade o ck så aflupit gan ska väl, och gre fv e Kurtz b e ty g a d e kurfursten a f Mainz sin tillfreds- stä lle lse därmed. Han brast för öfrigt ick e i ifver för saken , då han därigenom trodd e s ig vinna L eop o ld s b ev å g en h e t

och b lifva u tsed d till und erhand lare mellan 1658. h on om och k o n u n g en a f S v e r ig e . Ö ste r ­ rikarne v isa d e s ig g a n s k a m e d g ö r lig e och fordrade a f k o n u n g en in te t annat, än att han ä fven m å tte slu ta fred m ed Polen och B rand enbu rg . D e e fte r str ä fv a d e inga- lunda p o lsk a k ronan u tan s ö k te b lo tt sin e g e n säk e rh e t, h va r till tv in g a n d e nöd och den nuvarand e stä lln in g en m anade. Or- sak en hvarför d e i F rank fu rt ick e velat in låta s ig på n å g o t v id a r e var, att Rej och d e b r a n d en b u r g isk e m in istrarn e stän- d ig t lå g o i bakhå ll. D å fran sm änn en s t o d o i b e g r e p p att lämna Frank furt, fo r eb råd d e B jörnk lou dem , a tt d e u te s lu ta n d e s e t t på sina egn a in tressen , hvarv id a lla d era s sträfvanden lön a ts m ed e t t s t y c k e p app er , sam t att de hållit s ig vä l m ed kurfurstarne och rik sständerna m en ick e m ed e t t enda ord verka t för sa tis fak tion åt k on u n g en . D e G ram on t a fr e s te o c k s å b å d e led sen och sk am sen ö fv e r a tt så b e ty d a n d e penning- summ or offrats u tan annan er sä ttn in g än en k lausu l i v a lk ap itu la tion sak ten för att lu gn a Frank rik e o ch inb illa d e s s folk, att d e s s k on u n g v o r e b ö jd för fred och ingen lust hade a tt föra k r ig för k r ig e ts skull. Em eller tid fö r säk rad e fransm änn en , a tt de icke sku lle läm na Mainz, d it d e b eg å fv o s ig från Frank furt, u tan a tt g ifv a Carl G u sta f försäkran om F ran k r ik e s stad igva - rande und er stod . A t t d öm a e fter hvad till- förene p a ssera t, kund e man em e ller tid icke fästa m y ck e t a fs e en d e v id d e s s a löften . § 60 . Ehuru B jörnk lou n ed lad e ett så Fd m y a d e kraftfullt a rb e te i Frank furt, uppn ådd e han in tet annat än a tt n å g ra få ord utan ß rs0ning vidare b e ty d e ls e in flö to i va lkap itu la tion s- med kejsaun.

ak ten , och från ö ste r r ik a rn e s sid a sy n te s in tet annat vara a tt fö rvän ta an krig. K onun g en a n så g ick e d e s to m indre, att tanken på en fo r son in g ick e b o rd e upp- g ifva s, på d et a tt han å tm in s to n e sku lle förvärfva s ig vä rld en s erkänn and e for ho fsam het och jäm nm od . H an b efa lld e därför B jörnk lou a tt, d ä r e st n å g o n u tsik t till fram gång sk u lle y p p a s ig , b e g a g n a s ig a f Peñarandas fo rm ed lin g , und er fram- hållande a f a tt d e t v o r e för S p an ien och Ö sterrike till fordel a tt hå lla vän sk ap m ed S v er ig e . Han sku lle försäkra, a tt k onu n g en