S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

försumm at d e tta tillfälle, m å ste kejsaren 1 hårefter g å fö r sik tig a r e tillv ä g a för att ej ank laga s for a tt låm na bund sforvan ­ terna i stick e t o ch en d a s t s e på egn a fördelar. Em eller tid y rk ad e kurfursten a f Bran­ d enburg fortfarande på a tt k ejsa ren sku lle utfårda m a n d a ta a v o c a to r ia m o t k onungen a f S v e r ig e . K e jsa r en h å n sk o t sak en till ku r fu r stek o lleg ie t, som fortfarande vid- höll, a tt k onu n g en h ad e s ö k t forlikn ing m ed Ö ster rik e m era ifrig t ån som sträng t ta g e t ö fv e r en s stäm d e m ed hans vårdig- ö o het. Icke d e s to m indre rö s ta d e kurfur­ starne a f T rier, B a y ern , S a ch s en och Brandenburg för m an d a te ts pub licerande, dock i sv å fv an d e o rd a la g , m o t alla, som t o g e tjånst i k r ig m o t n å g on a f T y sk a R ik e ts Ständer. D å r em o t o p p on e r ad e sig kurfurstarne a f Mainz, K ö ln och Pfalz, em edan d e t var ty d lig t för en och hvar, att end a st k onu n g en a f S v e r ig e å sy ftad es g en om ett d y lik t påbud , då ing en inom T y s k a R ik e t u tom kurfursten a f Bran­ d enburg hade n å g on strid m ed konungen a f S v e r ig e . D e t v o r e ej rått, att k o ­ nungen sårsk ild t u tp ek a d e s i dy lika edikt, då han erbjud it s ig a tt underhan dia om fred och forlikn ing. Man kund e ej heller döm a om h v em -som hår varit anfallande, då brandenbu rgarn e ick e fo r eb rag t några orsak er till tv isten . K o n u n g en hade lika rått som kurfursten a f B randenbu rg att råknas till T y s k a R ik e ts Ständer, och då den förre b e k la g a t s ig , a tt den senare börjat underhand lingar för an g repp på S v e r ig e s ty sk a p ro v in se r , v o r e e tt i svå f­ vande o rd a lag a ffa ttad t ed ik t m era till k onun g en s formån ån till kurfurstens a f B randenburg ; såd an a b e s lu t kund e for ö frig t ick e a n s e s la g lig a , då aflaren rörde Brandenburg o ch kurfursten r o sta t i eg en sak . Em eller tid då d e fyra kurfurstarne en ständ ig t v idh ö llo sin m en in g , och de u tg jo rd e p lura litet, ö fv e r läm n ad e s beslu- te t till kejsaren . K ejsaren h ad e haft för a fsik t att ånnu å tta dagar kva rstann a i Frank furt, men sedan han fått v e tsk a p om B rah es an­ k om st, b e g a f han s ig sk ynd sam t i vå g och a fb rö t underhand lingarna , framkas- tande a tt han h ittilis haft tillråck lig t med

1658 . D e kejserlige svarade, att om de b lo tt finge kannedom om hvilken satisfaktion konungen åstundade, skulle de forsoka att formå polackerna till fred, men i Preussen skulle kurfursten icke tillåta svenskarne att få fast fot. Hårtill gen - målde Bjornklou, att om de insåge, hvilka farliga planer kurfursten a f Brandénburg hade i sinnet, skulle de såkerligen blifva ofvertygade om att han forverkat P reu s­ sen. D e kejserlige antydde, att de nu nårmast skulle tånka på en u tvåg att komma till råtta med sina bundsforvan­ ter. E fter att å om se sidor hafva be- tyga t sitt intresse for freden å tsk ildes man. D e t tyck tes, som om de k ejser­ lige framforallt sok t att utforska B jorn­ klou, fastån de icke gårna ville hora talas om konungens stråfvan for fred, och de låtsades under flere dagar icke heller om utvåxling a f fullmakterna, ehuru de a f N ils Brahes ankom st till Frankfurt val kunde forstå, att kqnungen m enade juli. allvar med forhandlingarna. D e t fornåm- sta skålet, som afholl dem från forhand­ ling, syn tes vara fruktan for att Polen och Brandénburg i an ledn ing håraf sku lle fatta några m isstankar och fore dem ingå forbund med S v er ig e , hvarefter osterri- karne skulle blifva låmnade i sticket. D e tta yttrade Kurtz helt ofortåckt, hvarpå Bjornklou svarade, att om forlikning lå g e kejsaren om hjårtat, vore denna fruktan ob efogad , ty polackerna kunde icke lita på egn a krafter utan hade b eh o f a f an ­ dras skydd , och om osterrikarne nu gjorde sla g i saken , sku lle polackerna aktningsfullt boja sig. K ejsaren hade icke heller någon an ledn ing att fåsta a fseende vid de till Brandénburg gifna loftena. Fredrik von Jena hade såsom kåndt y ttr a t: Furstar hålla ej aftal långre, ån som år fordelaktigt for dem sjålfve. Kurtz lo fvade emellertid att tala nårmare med kejsaren om denna sak i Wurzburg. Sam tid ig t sad e han till Boyneburg , att om kurfur­ sten vid borjan a f valet som villkor for L eop o ld s val framstållt forslag om fred med S v e r ig e , så skulle denne blifvit tvungen att an taga detta villkor, dårtill n odgad for att uppehålla sk en et infor bundsforvanterna. Men då kurfurstarne