S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J U N D E B O K E N

6 g 8

16 6 1, svenskarne afgåfve försäkran att icke därutöfver fordra n ågon satisfaktion . Och därvid höllo de fast. För att formå m oskov iterna tili upp- gifvandet a f platserna i Livland, företedde svenskarne b ev is för all den skada, som dem tillfogats under kriget och b egärd e i satisfak tion därför det m oskov itiska Karelen, K argopo l, det m oskov itiska Lappland och en miljon thaier. M o sk o ­ viterna ville, att det sku lle anstå med ersättn ingsfrägan , tills man hunnit ena s ig om afträdelserna i L ivland, hvilka de först v ille inskränka tili några obe- tyd liga p latser. Sedan svenskarne afstått från Karelen, erbjödo de D orpa t men fordrade att få behålla K ockenhusen , Marienburg, N euhaus och Vask -Narva sam t förklarade slu tligen , att de icke hade några order att afträda n ågo t y tterligare. Härem ot framhöllo sven skarne, att under sådana forhållanden förefanns ingen u tsikt tili fred och att det för deras konung var både osäk ert och ovärd igt att låta m oskov iterna behålla om förmälda fyra gränsp latser. När saken komm it tili sin sp ets, frågade m oskoviterna, om sven skarne icke kunde finna någon våg ut ur svårigheterna, hvarpå d e sse svarade, att de icke v isste annat råd än att skiljas i g o d o och u tså tta en dag för uppbrott. D e tta svar väck te icke ringa bestörtn ing ho s m oskoviterna, i synnerhet som från S v e r ig e sk ickats några trupper tili Livland för att injaga skräck hos moskoviterna. Och då d e sse så g o , att svenskarne verk ligen gjorde sig redo för uppbrott, bådo de dem dröja, tills de hunne genom en kurir få nya order från M oskva. a f sven skarne a fstodo de först K o ck en ­ husen och Vask -Narva , dagen därpä Ma­ rienburg och slu tligen äfven Neuhaus. S edan sven skarne vunnit denna framorånor, o O ' fordrade de i satisfak tion en miljon thaler sam t y ttrade i sto lt ton, att de hade kunnat reda s ig med alla sina hender och hade numera ingen kvar. M o sk o v i­ terna å sin sida b ek lagad e, att deras framgångar i Litauen b lifvit hejdade a f svenskarne. D å efter tre dagars ord ­ strider m oskov iterna icke kunde aftv ingas n ågo t vidare, sad e sven skarn e, att de ville låta anstå med detta anspråk för att se, huru m o skov iterna sku lle ställa s ig till deras öfriga b illiga fordringar. S v en skarne befarade näm ligen , att polackerna gen om att åt m oskov iterna öfverlämna Sm o len sk skulle komma till forlikninp; m ed dem. Man öfverg ick därefter till andra punk­ ter, hvarvid det ånyo var nära att komma till en brytn ing, då m oskov iterna yrkade på att få behålla p latserna i L ivland under tre år, räknadt från stilleståndets i Vallisaari afslutande. D e b egä rd e ock- så, att ingen span ing efter öfverlöpare sku lle göra s och att för en och livar sku lle stå fritt att välja, hvem han ville tjäna. Härom upp stod en häftig ordstrid, som slu tade med, att man under stor upphetsn ing upp lö ste sammankom sten . D å svenskarne senare med kraft å terupp tog saken , enades man om bekrä ftelse a f S to lbovafreden i alla stycken och att p latserna i Livland inom två månader efter undertecknandet skulle återlåmnas, men Marienburg stanna i m oskoviternas händer, tilis u tväxlingen a f ratihkationerna äg t rum. M oskoviterna v isade för öfrigt m ycket tillm o tesgåend e, i förhoppning om att blifva befriade från att lämna satisfaktion . Sålunda b le f äfven denna fred den 2 1 juni sluten. sku lle komma dem tillhanda inom en half månad. E fter en tids förlopp komm o sän- debuden åter tillsammans, hvarvid m o s ­ koviterna tili en början förklarade, att d e ­ ras order lydd e på att icke afträda om ­ förmälda p latser. Men efter påtryckn ing

E fter lång tvekan g in g o sven skarn e in 1661. hårpå, dock med d et villkor, att svaret w april.

7 maj.