S_KonugCarlXGustafsBragderII

199

F E M T E B O K E N

ker och brandenburgarc och hvilka icke 16 endast velat formå de senare a tt soka splittra konungens krigsstyrka utan äfven helt öppet i Prag anlort klagomål oiver drojsmålet med hjälpsändningen. Om trots alla dessa skal Cromwell likväl skulle visa sig obcnågen att gå till öppet an­ fall mot Danmark, borde dock dan­ skarne råknas bland osterrikarnes bunds- forvanter, då de ingått ett separatfor­ drag med dem. Konungen befallde sina sändebud att foreslå Cromwell, att han skulle hindra holländarnes forehafvande, vare sig de med penningar eller fartyg, öppet eller hemligt inblandade sig i kriget med Danmark, att han gåfve Sverige sitt stöd och framforallt formådde Dan­ mark att gifva konungen satisfaktion och försäkran, att konungen icke skulle hafva något att frukta från detta hall, i hän- delse han på grund af alliansen med Eng­ land nödgades att uppträda utom sitt rike. I fordraget skulle stipuleras, att anfallet på Österrike skulle ske från Preus­ sen och Polen och icke från Tyska Rikets område till undvikande af obehag för konungen från tyska riksständernas sida. Till konungens förfogande skulle England ställa fyra tusen fotknektar, som skulle landstiga i Preussen, och skulle allt efter behof rekrytering ske, så att detta antal alltid vidmakthölles. Cromwell skulle för- binda sig att försvara Wästpreussen i enlighet med fordraget med Brandenburg, o O o ' äfvensom att uppehålla expektansen på Ostpreussen såvål tinder pågående krig, som i händelse det komme till förlikning. Framför allt skulle sändebuden söka formå Cromwell att lämna konungen tio tusen pund sterling i månaden, men på denna summa kunde något afprutas, om Crom­ well ginge in på de öfriga villkoren, sär- skildt om han ville lämna omförmälda antal fotknektar och om han ville punkt­ ligt utbetala det penningbelopp, hvarom man kunde komma öfverens, förattsnabbt kunna vidtaga rustningar, som vore jämn- starka med ilendens. Allt detta skulle de allvarligen fram- hålla for Cromwell, med tillägg att ko- nungens ställning tilläte intet vidare för- halande, Tit'an antingen måste Cromwell

1658. nungen att hUnskjuta forklaringen till Cromwell. Konungens uppbrott förorsa- kade holländarnc niyckcn oro, då de trodde, alt han åter skulle foretaga något mot Danmark. Anledningen till denna formodan var, att konungen visat sig niera högdragen mot van Dorp, an han vanligen brukade, och att han Iioll kvar alla fartyg 1 Danmark. Då kort där- efter underrättelse ingick om konungens landstigning på Själland, lämnades El- bino-fördraget och forklaringen alldeles ur räkningen, och man tankte endast på huru man till hvad pris som helst skulle kunna rädda Danmark från ögonskenlig undergång. Konungens § 7 3 ■Omgifven af sa manga fiender frukilösaför- pac|e konungen låtit sig angelaget vara *tundmd~ att me<^ Cromwell få till stånd ett fast för- Englandoch bund, hvaraf han kunde efter så langvarigt anhallan om QC^ kittilis gagnlöst förhandlande draga subsidier. c 4j u^ någon verklig vinst. Men Cromwell fåste

sig icke synnerligen vid den fara och de svårigheter, hvaruti konungen befann sig, och iakttog som vanligt mycken be- tänksamhet såvål beträffande den före- slagna alliansen som rorande de subsi­ dier, som han for länge sedan utlofvat. Emellertid fanns ingen anledning attlängre betvifla, att Österrike och Brandenburg vid första tillfälle skulle sätta i verket sin plan att tillsammans med polackerna gå till anfall på Pommern eller låta kri- gets hela tunga drabba Holstein. Då ko­ nungen icke var i stånd att afvärja en sådan olyeka, återstod for honom intet annat än att vädja till en omedelbar hjälp från sina allierade eller ock att på ett eller annat sätt förlika sig med Öster­ rike. Men då detta senare alternativ syn­ tes honom alltför stridande mot protestan­ tismens sak, gaf han sina sändebud i England order att pådrifva afslutandet af alliansen med Cromwell, då ovissheten i detta hänseende vållade honom mycken skada. Han önskade, att denna allians skulle riktas mot Österrike och Polen och mot alla, som med österrikarne sam­ manslutit sig eller komme att samman- sluta sig mot Sverige. Han tänkte därvid närmast på danskarne, som sammangad- dat sig med Österrikes allierade polac-

,