S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

ligt. Till yttermera visso meddelade han 1658. svenskarne hvilka af hans ministrar som voro mera eller mindre gynnsamt ståmde mot dem. Han slutade med att såga, 7 maj. att så snart han fått ordning i de inre affårerna, skulle han vara den forste att pådrifva förhandlingarna, utan att man behöfde vidare påminna honom dårom. Då emellertid en rundlig tid förflöt, utan att något åtgjordes åt saken, anhöllo de svenska såndebuden om afskedsaudiens. Engelsmånnen urskuldade sig med den inre oron och lofvade att inom tre veckor utbetala trettio tusen pund sterling i reda penningar samt att inom de nårmaste dagarne afgifva yttrande om alliansen. Dessutom antydde de, att de beslutat att med svenskarne träffa öfverenskom- melse att antingen på tro och lofven utfåsta sig att, så mycket i deras för- måga stod, hjålpa konungen eller ock, om detta icke skulle befinnas tillfyllest, utgifva en viss summa, som forhållan- dena kunde tillåta, med villkor att om mot all forvåntan de icke skulle blifva i stånd att betala beloppet, de icke måtte hållas som löftesbrytare, då de icke ville lofva mera ån de kunde hålla. Vid sitt fålttåg i Flandern fåste de stor vikt, då spanjorerna dårigenom skulle förhindras att komma Osterrike till hjålp. Men då svenskarne icke låto afspisa sig med fagra löften utan yrkade på be- ståmdt besked om huru mycket eng­ elsmånnen ville låmna, stållde desse 1 utsikt, att det nya parlamentet skulle visa sig vålvilligt i fråga om bidrag; utan parlamentets beslut kunde Crom­ well icke förplikta sig till några sub­ sidier. Det stod emellertid i vida faltet, huruvida icke det nya parlamentet liksom det senaste skulle komma att låmna saken oafgjord. Ännu en sammankomst mellan sven- skarne och engelsmånnen kom till stånd, hvarvid de senare som vanligt sökte öfvertyga de förre om sina goda afsikter, hvarjåmte de ville utverka sig ett er- kånnande af konungen, att han skulle åtnoja sig med hvad England redan ut- rättat till sjöss mot spanjorerna och hvad de för nårvarande gjorde i Flandern till

1658. ner an ett forbund mellan de nordiska rikena. Slutligen förklarade han sig villig att gynna konungens önskningar i afse­ ende på Preussen. Konungen nöjde sig med dessa förklaringar men önskade icke desto mindre att få nårmare visshet i alliansfrågan, penningsaken och trupphjål- pen, emedan han, om han icke hade något att forvånta i dessa afseenden, önskade att förhandlingarna afbrotes och Friesen- dorff återvånde hem. Svenska sän- S 7 7 - De svenska sandebuden voro debudens ingalunda overksamma. De framhöllo öfvertal- kraft, att genom dessa ståndiga mngsjorsoR 1 0 g hosCromwell. uppskof konungen förlorade många till- 30april, fällen att handia, och att det vore för

21maj.

honom af största vikt att snart få viss­ het om hvad han kunde hoppas for att därefter råtta sig. De vidrörde också Beuningens och Meadowes hemliga fö- rehafvanden. Det fanns bref från Beu- ningen, som bevisade, att Meadowe sagt, att Cromwell icke med blida ögon såg konungens planer betråffande Osterrike, och att han icke heller fullkomligt gil- lade freden med Danmark eller det for­ bund mellan nordens båda riken, hvarom förhandlades. Slutligen tillfogade de, att holländarne endast sökte utså tvistefrön mellan Sverige och England. Häremot försäkrade Cromwell högtid- ligt att långt ifrån att hysa minsta afund öfver konungens framgångar, önskade han honom tvårtom alltjåmt nya. Han förklarade långsamheten med förhand­ lingarna bero på att han uteslutande måst hafva sina tankar riktade på sin egen såkerhet, men att hans affårer nu stodo på den punkt, att han hådanefter skulle vara i stånd att verka för den gemensamma saken och till sina vånners fordel och att han hoppades mycket af det nya parlamentet, som snart skulle samlas. Han skulle vidare förordna kom­ missarier med obegrånsad fullmakt och gifva dem order att påskynda förhand­ lingarna, så mycket som republikens an- gelägenheter för öfrigt det tillåte, och skulle han af egna medel förse konungen med penningar. Allt detta framstålldes så öfvertygande, att man icke kunde tro annat an att han talade füllt år­

2$7,1