S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E

B O K E N

4 2 1

1658 . sä g a de danske komm issarierna, att han für sin säk erh ets skull icke kunde afföra sina trupper från Själland, förr an han fått full v issh e t om att de skånska stå- derna blifvit öfverlämnade, i synnerhet som den för u trymm andet b estäm da tiden nu vore inne. D enn a b estäm da forklaring, understödd a f m arkgrefvens marsch m o t K öpenham n , hade åsyftad verkan. U tan vidare m o tsp än stigh e t af- ga fs nu försäkran, att de skånska stå- derna sku lle aftrådas, så snart några vore på re sp ek tiv e p la tser för att i konungen s namn ta g a dem i b esittn ing . S å snart d etta b le f bekan t skyndad e de franska och en g e lsk a såndebuden till R in g sted och försäkrade, att danskarne komm e att årligt hålla sina löften , ehuru de 110 g sku lle sök t ku llkasta ett och annat, hvar- om man enats i T o strup , om icke fruktan för den sv en sk a armén hållit dem tillbaka. Annu var dock hårtigen s a f G o ttorp sak icke ordnad. U tom det i T o strup u tlo fvade S v a v s ted s am t ville konungen så som ersä ttn ing för under k riget lidna skador tillförsäkra hårtigen suverån iteten ö fver S ch le sw ig , hvarförutom sam rege- ringen i H o lstein och R end sbu rg sku lle upphöra. Sku lle danskarne em ellertid icke vilja tillm o te sgå detta, sku lle de åtmin- ston e u ttryck ligen lofva att åt hårtigen utrymma v issa p latser, som han sku lle innehafva så som pant, tilis han erhöhe satisfak tion för i k riget lidna skador. Men danskarne vågrad e en stånd ig t att ingå vare s ig på det ena eller andra, och hvad det gem en samm a reg em en te t i H o lstein betråffade, kunde ingen åndring dårvid sk e utan detta lands ridderskaps med- gifvande. H ärem o t framhöllo svenskarne, att denna reg em en tsg em en sk ap icke var grundad på några rikslagar utan på ett sår- sk ildt fordrag mellan hårtigarne a f S ch le s­ w ig och icke vidkom ridderskapet, hvadan detta fordrag med full rått kunde a f hår- tigen sjålf upphåfvas. Dårtill svarade dan­ skarne, att denna an g e låg enh e t kunde lått ordnas med hårtigens såndebud , når de an- lånde. D å tiden em ellertid icke m ed g a f att invånta d essa s ankom st, b e slö ts att åt hår­ tigen g ifva satisfak tion inom nåsta 1 maj och innan sven sk a armén låmnat Danmark.

K onungen påtryck te kraftigt, att for- 1658 . hand lingarne i R o sk ild e måtte komma till slut, då den hollåndska flottan nu var rustad och underrå ttelse ingå tt, att kur­ fursten a f Brandenburg samman d rog sina trupper sam t att garn isonen i Minden hade dragit ut, hv ilket allt kunde for- an leda danskarne att åndra s ig eller yt- terligare forhala forhandlingarna i R osk ilde. K onungen g a f n o g a akt på danskarnes roreiser och holl sina trupper stånd ig t stridsfård iga, och han g a f order till S ten - bock , som var på vå g m ot Skåne, a ttå fv en vara beredd till strid. A nd tlig en b lefvo då forhandlingarna i R o sk ild e afslu tade och a f fredsmåklarne underskrifna. D å G ersdorff sku lle teckna under, hv iskad e han i brat på en når- stå end e, a tt han sku lle onskat att hvar- ken kunna låsa eller skrifva. Han borde dock mindre tånkt på hvad Danmark for- lorade g en om denna fred ån på hvad d et fick behålla. F or u tvåx ling a f ratifi­ kation erna b eståm d es den andra dagen i april månad, hvarvid konungen sku lle re ­ p resen teras a f S ten B ielke och s ek r e te ­ raren H enrik H oghu sen . I Holland an sågo forfarne mån, att U lfeld t och M eadow e råddat Danmark från und ergång och att den senare i sy n ­ nerhet varit for danskarne ett g o d t stod . Han hade ock så an tyd t for Beun ingen , att han m ycket tviflade på att en fred på for Danmark så hårda villkor komm e att b eh aga protek torn , i synnerhet som han hade order att verka for en fred på så b illiga villkor, att Danmark icke komm e att stympas. Ja, han hade åfven e g g a t B eun ingen att uppmana sina landsmån att understod ja D anzig , under fo resp eg lin g att E ng land sku lle låta alla sina loften till S v e r ig e fara, om b lott denna stad komm e i åtnjutande a f sin forrå stållning. ^ § 13 . S å som det brukar hånda med Freden stad- saker, som i hast behand las, att m å n g a /^ ^ -

brister komm a i d agen vid en nogare granskn ing, så sk edde ock i R osk ilde, att ett och annat b le f forhastadt eller o tyd lig t formuleradt, som med nodvån- d igh et bort tyd ligen u ttryckas till fore- kommande a f framtida k lagomål. S å var