S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E

B O K E N

5 1 3

1658. af punkten om subsidierna kunde bringa saken till afgörande. Svenskarne svarade, att frågan var öfverflödig, då deii otaliga p-ånger blifvit besvarad. Engelsmännen S O frågade då, hvilka formåner skulle be- viljas dem i afseende på handeln och tullen. Härtill svarade svenskarne, att den frågan var för tidigt väckt. Emellertid hade Cromwell genom Mea- dowe erbjudit sin medling mellan ko­ nungen och polacker och brandenbur- gare, hvilken konungen afböjde såsom olämplig, under det att man förhandlade om en allians mot polacker, österrikare och deras anhängare, och då polackerna, påtryckte af österrikarne, nekat att an- taga fransmännen såsom mediare, vore det på grund af olikhet i trosbekännelse ännu mindre antagligt, att de skulle mot- taga engelsmännens medling. Det var icke svårt för konungen att se, att Cromwell icke hade något allvar med alliansen utan endast sökte förhala tiden med fagert tal, då han var öfvertygad om att ko­ nungen i alia fall skulle råka i krig med Österrike. Han gaf därför sina sändebud order att för Cromwell framhålla, att de icke kunde afsluta någon allians, därest den icke riktades äfven mot Huset Öster- rikes anhängare och att det på grund af ländernas läge vore konungen bekvämare att strida mot Brandenburg och Polen tillsammans än mot Österrike ensamt. Det vore detsamma, som om Cromwell skulle anfalla Burgund och Luxemburg och lämna städerna i Flandern och Brabant i ryggen på sig. Konungen skulle icke godvilligt afstå från Preussen, men då polacker och brandenburgare, som voro forbundne med Österrike, icke ville ingå på fred, med mindre Preussen afträddes, kunde konungen icke komma till någon fred med polackerna utan att på samma gång afsluta fred med Österrike. Där­ för ville konungen icke vidare mot Crom­ wells vilja yrka på någon allians med honom, men önskade veta Cromwells bestämda mening för att därefter kunna vidtaga sina mått och steg. Om icke något klart besked erhölles, skulle Frie­ sendorff anhålla om afskedsaudiens. Till Meadowe hade konungen yttrat, att han

kunde gärna antaga Cromwell till mediare, 1658. om denne hade så stor lust därtill, men från samma ögonblick, som Cromwell blifvit mediare, vore all tanke på en allians dem emellan utesluten. Om ko­ nungen komme att ingå fred med Polen och nödgas afstå Preussen, måste han också förlika sig med Österrike. Hârpà svarades, att med forslaget till medling afsågs endast att för holländarne och andra dölja ândamâlet med alliansen och att engelsmännen för öfrigt icke önskade nå­ got högre än att vara konungen till tjänst, vare sig det gällde krig eller fred med polackerna. Och Thurloe yttrade, att då konungen så strängt höll på subsidierna vid en tidpunkt, då det för engelsmännen vore så svårt att skaffa penningar, och då det syntes som om penninghjälp vore absolut nödvändig, föreföll det, som om konungens tankar vore mindre riktade på Österrike än på Östersjön och att han ville indraga engelsmännen i denna plan. Sedan Friesendorff vederlagt detta, ut- spann sig ett långt samtal, hvarunder engelsmännen bland annat försäkrade, att de under alla forhållanden skulle athålla holländarne från att angripa konungen. Men orsaken till att de icke för närva- rande ville inlåta sig på någon allians var, att de icke visste, huru långt det blifvande parlamentet ville gå i afseende på subsidier och annan hjälp. § 83. Emellertid hade Cromwell skickat Cromwell Jephson till kurfursten af Brandenburg f orsoker f or~ gäfves att för att tillråda honom att aterknyta för- medla meUan bindeisen med konungen och arbeta för konungen och att få keisarvärdigheten förflyttad från kurfursten af .. Branden- Huset Österrike, som så länge förtryckt hurg^

och oroat Tyskland. På detta erhöh Jeph­ son det svar, att kurfursten visserligen erärna ville träda i närmare forbindelse med konungen, men då han redan ingått forbund med Polen, måste han tänka på att dessförinnan på godt manér lösgöra sig från detta forbund, och för detta än- damål skulle han till konungen afsända Schwerin med nödiga forslag. I kurfurste- kollegiet hade han ju endast en röst och de öfriges roster kunde han icke svara för, dock skulle han beträffande kejsarvalet göra, hvad som stod i hans formåga.