S_KonugCarlXGustafsBragderII

4 6 8

B O K E N

F E M T E

D anm ark eller b e fa llt M on te cu cco li att 11 anfalla P omm ern , u tan v o r e han h elt be- n ä g en för en fö r likn in g m ed S v e r ig e sam t sk u lle därför sk ick a sänd ebud till P o len för a tt und erhand la om fred. Em eller tid v is s t e m an från tillförlitligt håll, a tt M on te cu c co li affärdat en kurir till Berlin för a tt b e g ä r a fritt g e n om tå g för sina trupp er o ch anhå lla om d essa s samm an sla gn in g m ed ku r fu rsten s trupper. F ö r a tt u rsku lda s ig lä t han u tsprida d et ryk te t, a tt kurfursten a f B randen ­ burg uppm ana t h o n om a tt föra sina trup­ per m o t P omm ern . P o la ck e rn a å sin sida b e sk y lld e ö ste rr ik a rn e för a tt g y n n a Carl Gustaf, då d e g e n om sin lå n g sam h e t att h jälpa D anm a rk läm n a t P o len till ro f åt S v e r ig e . K o r t d ärefter fö r säk rad e em e lle r ­ tid L e o p o ld s jä lf ku rfu rsten a f Mainz, a tt han v o r e füllt b e n ä g e n a tt le fva i g o d t forstånd m ed S v e r ig e , på samma g å n g som in te t lå g e h o n om m era om hjärtat an a tt upp eh å lla freden inom T y sk a R ik e t och b id raga till fred i P o len . Men för a tt ick e sjä lf b lifva stä lld utanför hade han n ö d g a ts in g å en a llian s med po lackerna och ku r fu rsten a f B randen ­ burg. F o rbund e t m ed kurfu rsten a fså g e em ellertid en d a st e tt g em e n s am t forsvar, i h änd else sv en sk a rn e sk u lle an falla kur­ fursten. Han fö r säk rad e för ö fr ig t, att han ick e e fter strä fvad e su c c e ssio n s r ä tten till p o lsk a kronan , a tt d en ick e h eller blifvit h onom erb juden o ch a tt han icke fort några und erhand lingar i d enna sak . Han g jo rd e d e s s lik e s ick e an språk på några områden i P o len , s tr a fv ad e end a st att upprätta fred där o ch a tt tillförsäkra s ig själf och kurfursten a f B rand enbu rg lugn och tr y g g h e t. D o c k v is s te man m er än vä l, a tt d etta endast var fag ert tal, som var fjärran från hans v erk lig a tankar. L iso la h ad e hittills förhindrat alla prelim inärer till en fred m ed P o len , i d e t a tt han m o tsa tt sig fransmännens m ed lin g , ou p p h ö r lig t förvrängt fakta och fö r eg ifv it, a tt man kunde väcka m isstankar h o s m o sk o v i- terna, om man sk red e till n å g on allvarli- gare forhandling. M ed an ledn in g a f allt detta framhöll B jörnk lou e fte r try ck lig t för kurfu rsteko lleg iet, a tt då den aflidne

1 6 5 8 . underlåtit for uppehållandet a f fred i Ty sk ­ land fornyade han sina order tili B jörn ­ k lou rörande förlikning med Ö sterrike och anbefallde honom att darvid icke försumma någo t sam t att uppmana kur­ fursten a f Mainz att verka for samma andamål. U tom detta önskade konungen , att Björnklou skulle förevisa de franska sändebuden en afskrift a f det forbund, som ny ss blifvit afslutadt mot honom , och framhålla för dem S v e r ig e s ställn ing och hvartill de voro förpliktade, för a tt däri genom aftvinga dem ett klart b e sk ed om hvad konungen hade att vän ta a f dem . D ärem ot sku lle Björnklou icke d elg ifva riksständerna afskriften a f om förmälda forbund, på det att kurfursten a f Branden ­ bu r g icke i otid skulle få vetskap om att konungen v isste n ågo t dår om . Om kardinalen hvarken ville hålla en armé i Tysk land eller ingå på en allians, sku lle Björnklou söka formå honom att b eta la ett v isst belopp i subsidier under ett eller två år, tilis man hunnit enas om villko- ren för en allians, men alltid under för- utsåttn ing att konungen ågd e frihet att förlika s ig med österrikarne, om tillfälle dårtill skulle yppas. K onungen tillade, a tt om T y sk a R ik ets val lå g e riksständerna om hjårtat, borde de ock så verka för en sådan förlikning. Och detta kunde man förvänta, i betraktande a f a tt k o ­ nungen lidit mycken oförrätt, hvarför han icke fordrat annan satisfaktion , an a tt westfaliska freden strängt uppehölles och att han måtte komma i åtnjutande af den säkerhet, som denna fred tillförsäkrat honom så inom som utom T ysk land . Sku lle Björnklou icke vinna n ågo t med sina framställningar, hade han order att spörja riksständerna, hvad konungen hade att vänta a f dem såsom garanter för westfaliska freden.

Efter konungens af Ungern ankom st till Frankfurt använde Björnklou allt sitt inflytande hos kurfursten af Mainz, som för öfrigt var m ycket välvilligt stämd, för att formå denne att verka för saken h o s Leopold , och kurfursten gjorde också därvid sitt bästa. L eopold å sin sida lät grefven af O ettingen och Volmar antyda, att han hvarken hade för afsikt att hjälpa