S_KonugCarlXGustafsBragderII

494

B O K E N

F E M T E

fa ttad e å s ik t om jåm v ik t mellan de nor- 1658 d isk a rikena , o ch d en n a å s ik t förfäktades sårsk ild t a f p ro v in sen H o llan d , som under k r ig e t lidit o fv e rm å ttan s to r skada genom a tt d e s s h and el m ed ind isk a varor m ycket fo r svåra ts. Om d e sk ick ad e Danmark h jalp , h o p p a d e s d e b r in g a k r ig e t till ett för d em fö rd e la k tig t slu t och kun na be- tin g a s ig fo rm ån er för sin hand el, i syn- n erh et om B ran d enb u rg ä fven v ille låmna sitt stö d å t sak en . D e ö fr ig a provinserna d å rem o t v o r o ick e så v illig a att ojfva o hjålp, då d e a n s å g o , a tt repub liken dåri- g en om k und e k om m a a tt inveck las i sv å r igh e te r , m edan d en redan hade n og dåra f i d e p o r tu g is isk a affårerna. D e t kund e då hånda a tt ä fv en fransmän och en g e lsm än k om m e a tt uppträcla på S v e ­ r ig e s sida. P ro v in sen H o lland hade en särsk ild o r sak a tt sk ick a hjälp till dan­ skarne. Man h a d e n äm lig en där redan värfvat fem r e g em e n ten för Danm arks räkn ing för a tt tillförsäk ra k o n u n g Fredrik ab so lu t m ak t o ch b e ta g a råd et och adeln allt in fly tand e, o ch R o s e n v in g e utfor i sm äd e lser o ch b e sk y lld e ad eln för för- räderi och illvilja sam t sa d e , a tt Andreas B ille förtjänat g a lg e n för lä n g e sedan. D e franska o ch e n g e ls k a sändebuden afrådde em ellertid h o llånd a rn e a tt sända hjälp till D anm ark , framhållancle a tt denna hjälp end a st sk u lle fö r län g a k r ig e t och att Frankrike o ch E n g lan d i sådan t fall vore p lik tiga a tt h jälpa S v e r ig e . D e rådde hollåndarne a tt m ed d e t sn a ra ste förena sig m ed dem i a rb e te på en förlikn ing mellan d e båda rik ena , hvartill hollån ­ darne förk larade s ig b e n ä g n e , under den foru tsättn ing a tt en g e lsm än n en ick e sku lle skaffa s ig n ågra y tte r lig a r e p riv ileg ier på Ö stersjön . D e T h o u lo fv ad e för frans- männens räkn ing d etsamm a . D ä rp ä fore- s lo g o hollåndarne, a tt d an sk a rn e sku lle betala en större summ a p enn ingar till svenskarne men ick e g ö r a några land- afträdelser, då D anm ark under d e t fore­ gå end e k r ig e t förlora t så m y ck e t, att intet mera b o rd e a fh än d a s d e tta rike. Sam tid ig t underläto d e in te t för a tt väcka ovilja m o t Carl G u sta f, framhållande att om man icke hejdad e hans framfart, sku lle hans makt b lifva alltför fruk tansvärd .

,6 5 8 . mark någon hjälp utan äfven formå dan ­ skarne att icke tanka på någon allnran fred utan endast förhandla om en s e p a ­ ratfred med Sverige, hvilket sku lle vara tili större gagn for de nordiska rikenas lugn och handel. Under d essa villkor vore konungen böjd att an taga holländarnes medling, dock under forutsättning att de handlade füllt årligt och icke a f afund- sjuka öfver konungens framgångar lå te förleda sig att gynna konungens hender, såsom skett under kriget med Danmark. På detta satt sök te konungen att af- hålla hollåndarne från att hjälpa danskarne, men hollåndarne hade å sin sida ingen annan afsikt an att hetsa konungen m o t Österrike, sedan krigen med Danmark och Polen val blifvit afslutade. D e fruktade alltid, att sedan fred en gång intrådt och konungen kommit i tillfälle att ordna sina inre angelågenheter, skulle S v erig e b lifva alltför måktigt, under det att, om k o ­ nungen vore invecklad i ett krig djupt inne i landet, de skulle få båttre tillfälle att motarbeta honom.

S 68. Hvad holländarnes planer g ingo ut på, kunde man se af generalstaternas beslut, att man skulle bemöda sig om 0 att åvågabringa fred mellan Sverige och Danmark, under villkor att hvad båda parterna tagit under kriget, skulle åter- låmnas, så att allt komme i samma status som fore kriget och att Brömsebrofreden blefve bekräftad, hvarför generalstaterna skulle iklåda sig garanti. Efter vapnens nedlåggande skulle klagomål och besvår från båda parterna i godo afgöras genom generalstaternas medling. Dårpå skulle fred med Polen ingås, på villkor att sv en ­ skarne skulle afstå Preussen och dårfor erhålla vederlag på annat håll. D e tta skulle delgifvas fransmån och engelsmån for att desse måtte arbeta for samma mål. På konung Fredriks befallning anhöll emellertid den danske ministern R o sen ­ vinge enståndigt hos hollåndarne om hjälp för att for det gemensamma bästa börja ett krig i åndamal att tyg la Sveriges maktbegär och ingrepp i handeln på O s ­ tersjon. Trots Appelbooms alla invånd- ningar vidhöllo hollåndarne sin en gång .

H o l l å n d a r n e

g y n n a d a n -

s k a r n e .

7 j a n u a n .