S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E

B O K E N

4 3 3

1658 . hvilka sålunda b le fv e skydelade, på samm a g ån g som garn isonerna i Pomm ern kunde skaffa s ig provian t och foder från nårlig- gande kurfurstliga om råden . Ingen annan u tvåg syn te s m ö jlig för att bringa kur­ fursten på andra tankar och skilja ho- nom från hans bund sforvan ter. T y om svenskarne s lo g e en bro ö fver E lbe , måste han vånda hela sin uppmårksam - het åt H a lberstad t- och M indenkretsarne och forstårka garn isonern a dår, som för nårvarande voro g an sk a sv a g a . Han sku lle nog b etånka sig , innan han anropade polackerna och andra om hjålp och in- droge i sitt land samm anrafsade hopar a f lö st folk. K onun g en sku lle låta si g a n g e lå g e t vara att hålla sin armé i stånd , och 0111 en starkare fien tlig sty rka sku lle inbryta, snart kunna på en bro o fv e rgå E lbe, och dårest henclen d elade sina trupper, kunde man från ena eller andra hållet g ö ra dem skada. T ill fullföljande a f d e ssa p laner g a f konungen W ran g e l order a tt efter af- slutad fred med D anm ark samm andraga sina trupper vid O ld e s lo e och g ö ra en låtsad m anöver m o t P o len för att tv in ga fienden till en d iversion . O ch för att med så m ycke t större u tsik t kunna öfver- lista fienden sku lle man ick e b lo tt i Parchim och N eu -B rand enburg låta an- skaffa forråd a f bröd och öl för trup- perna utan lå tsa ryeka fram m o t Pomm ern och vidare m o t Po len och k ringgå Schw e- rin-sjön till Parchim. Dårifrån kunde han med lå tthet iak ttaga ilenden s förehaf- vanden och b edöm a , hvad som vidare vore a f nöden att företaga . Fram förallt skulle han slå en bro ö fver E lb e vid W erben , b em åk tiga s ig G arleb sen och söka vinna an slu tn ing a f M agdeburg . Men om icke tiden m ed gå fv e detta, sku lle han vånda s ig åt Brandenburg och fatta p o sto an tingen vid O der eller P een e , allt efter som d et vo re form ån ligt för operationerna. Om han k omm e att in- trånga i kurfurstens land, sku lle han låta förljuda, att han ick e v ille g ö ra någon skada eller förtret, utan att han endast afsåge att få underhåll för sina trupper, tilis man b lifvit füllt såker på kurfurstens vånskap. Hårvid sku lle han anhålla, att

b efo lkn in gen i g o d o v ille låmna under- 1658 . håll åt hans soldater, men dårest detta v åg rad es, sku lle han upptråda med va- penmak t. Och om kurfursten visade sig fien tlig, sku lle han g ifva de pomm erska garn isonerna order att från H inter-Pom - mern håm ta, hvad de behöfde. § 23 . Föru tnämnda planer, om hvilka Konungens vid flere tillfällen rådp lågats och till hvilka f ra m s {d ll~ . . . . . r . . . ningtillstän- alltjam t nya fogad es, g jorde konungen dernas ut_ n åd ig st kunn iga för det i G ö teb o rg sam- skott. lade R ik ets S tänders u tsk o tt sam t fram- 8 aPnl-

stä llde därutöfver följande: S tånderna hade redan tillfyllest vetskap om öster- rikarnes onda an slag och oråttfård iga förfarande, hvaraf framgick, att d e sse icke ville stålla s ig till efterrå ttelse w estfa liska fredens b eståmm elser. Ja, de hade till och med försök t att helt och hållet kull- kasta denna fred, som vore ett hinder för d et a f dem eftertrak tade herravåldet. Dårfor hade de ock så h ittills motarbetat den så ofta sök ta investituren a f de tyska provinserna , h etsa t den ene fienden efter den andre m o t konungen , förhindrat all förlikn ing i g o d o med konungen s fiender och med dem ingå tt forbund. D e t oak- tadt hade de icke dragit i betånkande a tt g en om Isaak Volmar i Frankfurt be- sky lla konungen för att hafva brutit fre­ den i T y sk land och låtit antyda, a tt de icke an sågo s ig bundne a f fredsartiklarne, hvarigenom de sv en sk a provinsernas i T y sk land stålln ing blifvit m ycket osåker. V idare hade de låtit en armé inrycka i Polen , tag it Krakau, g jor t ett försök mot Thorn , tillfångatagit sv en sk e officerare, med ett ord öppet föröfvat fien tligheter och handlat i strid med fordragen, så att ingen säkerhet längre förefanns. Och då konungen a f Ungern , efter att hafva försök t formå kurfursten a f Brandenburg att bryta vånskapen med S v er ig e , öfver- talat honom och andra att ingå en offen- sivallians m ot S v e r ig e , vore det för k o ­ nungen förenadt med stora svårigheter att bryta in i Polen för att tv inga fienden till fred, ty han m åste för skydd a f sina lånder kvarlåmna betydande garn isoner, hvarigenom hans armé i icke ringa mån försvagades. D e ssu tom , då österrikarne hand lade m ycket listig t, m åste man n oga

i