S_KonugCarlXGustafsBragderII

435

F E M T E

B O K E N

1658. hela saken åt konun gen for a tt han efter sitt god tfinnande och sitt u pp ly sta forstånd skulle handia allt efter som fo sterland e ts väl kräfde. Beträffande de ny förvärfvade landskapens undersåtar sku lle k onungen förfara så som hans k lokh e t b jöd o ch r ik e ts säkerhet fordrade. Ambassadtili § 24 - D an skarn e g å fv o em ellertid ko- Köpenhamn. nungen an ledn ing a tt ändra sina p laner

o tå ligh e t vän tat deras ankom st och att 1658 . de fruktat, att konungen kunde komma att ändra tankar och uppgifva forbunds­ planen. § 25. S a snart de danska angelägen - Svenska sän- heterna g å fvo konungen någon tid, skic- debudens kade han tili K öpenhamn S ten B ielke orde^ mars

och P eter Julius C o y e t såsom sändebud. K onun g en hade vela t gifva uppdraget åt Corfitz U lfeld t och B ielke, men på uppm an ing a f de franska sändebuden i Frankfurt, d eG ram on t och d eL ionn e ,h ad e H u gu e s de T erlon för konungFredrik s skull förhindrat U lfeld ts utnämnande. D e t skulle naturligtvis varit för den danske konungen sm ärtsam t att i sitt residens m o ttaga och h y sa en a f sina undersåtar, som så djupt kränkt honom och så ny ligen v a ­ rit hans fiende, sam t att förhandla med en, som sku lle komma att uppträda tro tsig t m o t sin o ly ck lig e konung och herre. Därför er sa ttes han a f C oyet, som medförde följande order: V id den forstå officiella aud iensen hos konungen a f D an ­ mark sku lle sändebuden anföra, hvad de danske komm issarierna i R osk ild e före- s lag it angående ett närmare förbund mel- lan de nord iska rikena, hvilket borde komm a till stånd för att m ot en och hvar uppehålla säkerhet och lugn på Östersjön . K onungen a f S v e r ig e ville gärna biträda ett sådant förbund, om det inriktades på att g em en sam t bekämpa hvarje fredsstö- rare, att fö r eb y g g a alla tvister mellan grannar och befordra vänskap och for­ troende mellan båda parterna. I d etta sy fte sku lle sändebuden för- näm ligast verka, men vidare sku lle de vid samm ankom sten med de danske full- m äk tige först sok a u tforska deras mening om d et föreslagna forbundet, för att k o ­ nungen m å tte få någon ledn ing for sina planer. Och em edan man gen om freden i R o sk ild e förpliktat sig att befordra 0111- se sid ig a forslag och förhindra all skada, m åste man först och främst bestämma, huru man bäst sku lle kunna skydda hvarandra g en om den föreslagna alliansen. För detta åndamål skulle man inrikta hela sin upp- m ärksamhet på att det forbund, som skulle afslutas, m åtte upprättas till skydd för båda rikena och för uppehållandet a f den

och vända sina vapen åt annat håll. D e hade näm ligen i R o sk ild e u ttryck ligen förklarat, att de icke b lo tt voro b en ä gn e att hålla en b e s tå en d e fred m ed s v e n ­ skarne, utan de v ille d e sslik e s med dem ingå en närmare defen siva llian s, då de nu sett ett så s o r g lig t e x em p e l på att for­ bund med S v e r ig e s fiender b rag t alla sla g s olyckor öfver dem . Kunde det å ter komm a tili en foren ing m ed sv en sk a rn e, sku lle de tillsammans kunna bjuda alla fiender spetsen . D e tta var för Carl G u sta f så m ycket angenäm are att erfara, som han fann denna vän skap för s ig fördelak tig , och då han därigenom h opp ad e s a tt kunna u testän ga holländarnes flo ttor från Ö ster- sjön. H olländarne sku lle aldrig underlåta att m otarbeta k onu n g en s planer, men orn de b lo tt b le fv e afspärrade från va g en gen om Sund et, sku lle han icke hafva så m ycket att frukta a f deras makt. Em ellertid v isad e d et s ig sedan , att danskarnes förslag tili e tt förbund endast var en list för a tt k omm a ifrån ju st de punkter i R o sk ild efred en , hvilka konungen an såg e så som de v ik tig a ste . T y då dan­ skarne icke långre kunde undandraga s ig fu llgörandet a f fred svillkoren , på hvilket sven skarne h ö llo så sträng t, och d e s s e där- för lato sina trupper stanna i K öpenhamn , hittade danskarne på a tt framställa for­ sla g e t om förbund, h varigenom de trodde sig få tillfälle a tt framkomma med alle- handa k lagom å l och om in tetgö ra hela freden. Under sk en a f att vilja ingå ett förbund och under m en in g slo sa ordstrider uppehöllo de de sv en sk a sändebuden , och gen om forså tlig t tal s ö k te de g ö ra de ö fveren skomm elser värdelösa , hvilka de tillförene h ö g t bedyra t s ig vilja obro tts- ligen hålla. Ja, då efter fred sslu tet de sven ska sändebuden n å g o t dröjde att in- finna sig , läto de förmärka, att de med