S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

4 3 4

och ick e v å g a d e u tså tta s ig för att hafva 1 d em i r y g g e n , forr ån båda gå fv e ho ­ nom en försäkran a tt för framtiden icke o ro a h on om sam t ty sk a rik sständerna där­ för g å fv e den g a ran ti, hvartill d e enlig-t 0 0 b w e stfa lisk a freden v o ro forplik tade. Och v idare, då S v e r ig e s nuvarande stållning ick e tillåt, a tt arm én d e la d e s, och då ut- g ifte rn a ö k a d e s g e n om underhållet af ga rn ison e rn a , a n så g u tsk o tte t, a tt konung ­ en , som i d e tta k r ig s e tt icke så få ex- em p e l på den n y tta man kunde hafva af Pomm ern och h ä r tigd öm e t B rem en , måtte v in n lå g g a s ig om sk yd d an d e t a f så vik- tig a p ro v in se r o ch ick e lämna dem till b y te å t n å g on annan eller b lo ttstå lla dem för infall a f m å k tig e fiender, som under sk en a f förhand lingar dår end a st skulle vå lla k r ig e ts tunga . D å kurfursten a f B randenbu rg g e n om alla s la g s fientlig- h e te r g ifv it k onu n g en füllt fo g a tt skydda s ig för h on om , h ad e han o ck så full rått att m ed sin arm é rycka in i kurfursten s lan­ d er och dår skaffa s ig underhåll för sina trupper, tilis kurfursten g å fv e h onom full sa tisfak tion g e n om en an ta g lig förlikning eller g e n om e tt ty d lig t o ch såk ert bev is på årlig v än sk ap e ller g e n om afgifven försäkran a tt ick e v idare g ö r a honom n å g on skada . Om kurfursten , så som det v o r e a tt an ta g a , fortfarande sku lle fram- hårda i forbundet m ed österrikarn e och po lackerna , m ö ta k onu n g en m ed våld, m o tså tta s ig hans in tå g i land et, dår för- v å g ra h on om k varter e ller på annat sått upp tråda h indrande för k on u n g en s såker- h et, kunde in g en förtänka S v e r ig e s ko- nung , om han g en om e tt ö p p e t k rig vår- nade om sina in tr e ssen i forstå rummet och tånk te på a tt sk ydd a sina provinser och hålla sina trupper i g o d t stånd . U ts k o tt e t h opp a d e s em ellertid , a tt k o ­ nungen ick e sk u lle underlå ta a tt b e g a g n a alla m ed e l för a tt på g o d t m anér komma till en igh e t m ed de o fvannåm ndam ak terna och b e ty g a sin lu st till frecl och vänskap m ed dem . Men då rest d e tta ick e kunde ly ck a s, utan d e m ed ö p p e t hån m o tto g e erb judandet och förha lade tiden utan att n å g o t m ed g o d o kunde ernås, då m åste man med Gud s hjålp g ripa till vapen mot fred sstörarne. F ö r ö fr ig t ö fverläm nades

1 6 5 8 . tänka på m ö jligh eten a f att, under d et att k onun g en v o r e på m arsch från D a n ­ mark till sina eg n a lander, k onu n g en a f U n g ern tillsamm an s m ed kurfursten a f B randenburg under sk en a f a tt vilja för- hand la, k omm e a tt upp ehå lla h on om och b ringa de tdärhän, a tt han n ö d g a d e s stanna inom sina eg n a om råden , h v ilk e t sku lle b lifva till tun ga för hans lander och små- n ingom verka upp lö sand e på hans trupper. D ärför v ille k on u n g en nu v e ta stån - dernas m en ing , då han fö r g ä fv e s fö r sök t alla m ede l g en om förhand lingar och före- stä lln ingar för a tt v inna ö sterrik a rn es vän skap och d e s su tom å fven g jo r t fram- stå lln in g h o s T y s k a R ik e ts stander. Ehuru h ittills dårigen om in tet vunn its, v o r e han ick e d e s to m indre b e s lu ten a tt ick e af- v ika från d en v a g , på hv ilk en han s la g it in, och ick e låmna n å g o t o fö r sök t, som kunde b efordra en ön skvärd for son ing . D å r e s t k on u n g en a f U n g e rn fortfarande sku lle v å g ra hvarje form a f förlikn ing och a tt ö fv e rg ifv a Johan Casim irs parti och d raga sina trupper från P o len sam t ly s sn a till rim liga fo r slag utan fo r tsa tte a tt lämna fienden hjålp, så u pp stod e den frågan , huruvida k onun g en lång re b o rd e fordraga dylik t eller b e slu ta s ig för hand ling.

E n annan sak fram stållde o ck så k o ­ n un g en till stånderna : D å g en om den n y figen m ed D anm ark afslu tad e freden några p rov in ser b lifvit m ed S v e r ig e in- förlifvade, åt hv ilka man i fred sford raget forbehållit deras gam la fri- och rå ttigh e ter , upp stod den frågan, huruvida d et v o r e k lokare för att vinna und erså tarn es kårlek och på samm a g å n g b efordra fo sterland e ts väl a tt r e g e ra dem efter d e lagar, vid h v ilka de h ittills varit vane, eller att sök a tillåmpa konun garik e t S v e r ig e s lagar, sed er och bruk och huru i ena eller andra fallet deras stå lln ing till stånderna sku lle b eståmm a s. H årpå a fg a f ståndernas u tsk o tt den forklaring, a tt det efter nogg rann öfver- lå g g n in g an såg , a tt såvå l k onun g en a f U n g ern som kurfursten a f B randenburg g en om sitt fien tliga upp trådande g jor t fordragen så kraftlösa, a tt k onun g en icke kunde h y sa n å g o t förtroende för dem

21 maj.