S_KonugCarlXGustafsBragderII

1658. inbegripas protestantiska maktcr, hvilket vore en sak, som man icke kunde ernå, och att man icke kunde rikta allian- sen mot alla katolska maktcr af han­ syn for fransmän, portugiser och andra. Därför ansågo båda parterna formån- lio-ast att endast tala om gemcnsamma fiender utan afseende på trosbekånnelse, och med gemensamma fiender afsåg man då Österrike, Spanien, Polen och deras anhängare. Om man fasthölle detta, kunde hrandenburgare, danzigare och hol- ländare icke komma under begreppet evangeliske utan måste betraktas som an­ hängare tili Österrike. Beträffande bran- denburgare och danzigare hade de ingen annan anledning till fruktan, an hvad deras eget samvete bjöde dem. De bran- denburgiska sändebudens utlåtelser anda- des icke den vänlighet, som de velat låta påskina, då de sökte förplikta konungen att på för dem lämpliga villkor förlika sig med polackerna såval som med öster- rikarne, hvarvid de velat förskaffa sig säkerhet for att deras områden icke skulle komma att besväras af konung- ens trupper. Det vore dock tydligt, att konungen icke kunde anfalla de gamla eller nya fiender, med hvilka Branden­ burg stode i forbund, utan att passera dess områden och brandenburgarnes for­ slag hade endast framkommit for att gifva ett sken af berättigande åt deras orattrådiga handlingssätt. Om konungen därför på grund af ländernas läge nöd- gades först gå till anfall på Branden­ burg, vore det icke för att konungen ansåge detta såsom sin förnämste fi- ende och satte Österrike i andra rum­ met, utan därför att det naturligtvis icke vore möjligt att i krigstid hoppa öfver Brandenburg och sålunda lämna en fiende i ryggen på sig. Men om Cromwell genom sitt inflytande kunde bringa kurfursten af Brandenburg på andra tankar, vore det mycket önsk- värdt. För öfrigt vore det för tidigt att fordra vetskap om konungens planer, innan alliansen vore afslutad, och äfven om alliansen vore afslutad, skulle det vara orimligt att vilja tvinga konungen till omöjligheter och utsträcka forsvaret F E M T E

B O K E N

5 I I

för den gemensamma saken längre, än 1658. som vore förenligt med de nuvarande konjunkturerna. Det vore för konungen nödvändigt att komma till en uppgö- relse med sina gamla fiender, innan han ginge till anfall på nye, och att han finge själf därför välja tid, som vore för honom lämpligast. Han kunde ju icke draga 0fver sig hela Tyskland, med mindre Frankrike och England förenade sig att stödja honom, och han kunde icke gå till anfall på Österrike annat än från Preussen och Polen. Och för öfrigt kunde man icke, utan att menligt inverka på den allians hvarom förhandlades, hindra konungen att afvärja onda anslag eller att kasta tillbaka dem, som öppet an- fölle honom. Engelsmännen syntes tillfredsställde med detta svar och lofvade att med all kraft arbeta på afslutandet af alliansen. Vid nästa sammankomst stannade man vid det beslut, att alliansen icke skulle afslutas uteslutande i religionssyfte och mot katolikerna utan äfven i afsikt att hämma de fördärfliga planer, i hvilka några protestantiska makter inlåtit sig till skada för protestantismen, friheten i Europa och freden i Tyskland. Dârpà förhandlades om sättet för uppträdande mot fienden. Engelsmännen ansågo, att i fordraget skulle uttryckligen stipuleras, att det vore förnämligast mot Österrike, som man skulle rikta sina vapen, till före- kommande af att Brandenburg och andra områden skulle blifva krigsskädeplats. De ville äfven, att man skulle fastställa antalet trupper till trettio tusen man och att man skulle bestämma tid för upp- brottet. Häremot framhöllo svenskarne, att det icke vore billigt att binda ko- nunofen vid så bestämda villkor, ehuru visserligen armén vore füllt rustad och icke saknade något i afseende på under- håll. Man måste nämligen först under- handla med moskoviterna och taga sina försiktighetsmätt gent emot dem, som man hade i ryggen. Emellertid förklarade de, att konungen skulle med fern tusen man gå i fält tre månader efter ratifika­ tionen af alliansen, förutsatt att engels­ männen punktligt infriade sina löften

9 juli,

¿¿5