S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E

B O K E N

5 3 7

for faste de icke heller något afseende vid 1658. en skrifvelse, som Terlon affärdade till dem och hvaruti han uppmanade dem att förhandla med svenskarne och framställa forslag, som den nuvaran de fortviflade ställningen bjöd att antaga. Svenskarne å sin sida ansträngde sig für att reparera de skador, som det plots­ liga anfallet på approchen vållat, men ar- betet var mödosamt och gick långsam­ mare än man tänkt sig, dels i följd af markens sanka natur, dels i följd af be- skjutningen från tornet vid Vesterport. För att demolera detta torn uppfördes ett batteri med fem kanoner, men danskarne själfve nedrefvo tornet, emedan de sönder- springande murstyekena tillfogade de be- lägrade stor skada. Dessutom blef den uttorkade stadsgrafven genom från hafvet inpumpadt vatten fylld, till hvilket arbete man kommenderade svenske fångar, till hämnd för att svenskarne vid uppförandet af sina bastioner användt danske fångar. Danskarne sökte locka till sig öfverlöpare från de svenska trupperna genom attskrika ut, att de till hvarje tysk ryttare i städje- penning ville lämna femtio och till hvarje fotknekt tio thaler, men därmed vunno de emellertid intet. Svenskarne hade borttagit rören, som ledde vattnet till staden, hvilket skulle vållat de belägrade stora olägenheter, 0111 icke regnvatten och gamla upprensade brunnar ersatt bristen. Med belägringsar- betena hade svenskarne avancerat på en muskötkulas afstånd från vallgrafven, då danskarne, upplifvade af den framgång de hittills haft och inför den fara, som hotade dem, såsom en sista utväg försökte ett utfall för att hejda svenskarnes vidare 23 augusti.

1658. som under Carl IX:s tid eröfrats i Kalmar och hvilka danskarne forsett mcd for sven­ skarne skymfliga inskriptioner, återfollo i svenskarnes händer. Det ansågs såsom ett stordåd, att ett så val befastadt slott inom tjug1fyra dagar eröfrats. Äran tillkom Wrangel och ett rikt byte blef Ionen. Den danske kommendanten domdes af krigs­ ratt tili döden men benådades till lifvet af konung Fredrik. Belägringen S 99- För eröfringen af Kronborg anvan- 0f Kopen- t|es stora krafter, och belägringen af Ko­ te« . penhamn gick därför långsammare. Sedan alla vägar till staden blifvit afspärrade utom de, som ledde från Amager, och sedan fotknektar såval som ryttare place- rats på alla stållen, började svenskarne att anlägga approcher mot Vesterport, dar de på högra sidan hade betäckning af hafvet och på den vänstra af den så kallade St. Jürgens sjö. Men danskarne hade två stora med många kanoner bestyekade pråmar, liggande på det breda vattnet nära ap- procherna. Dessa pråmar, som blott foga höjde sig öfver vattenytan, förorsakade svenskarne stor olägenhet, i synnerhet som de allt efter bekvämlighet flyttade sig från den ena platsen till den andra. Trots kraftig beskjutning från de svenska batte- rierna kunde de icke drifvas bort, då kulorna från svenskarnes högre belägna platser gingo öfver dem och sjönko i vatt­ net. Dessa pråmar voro danskarne till stor nytta under belägringen genom den oaf- brutna kanoneld, som dårifrån utspyddes, hvarvid bland andra generalløjtnanten Ja­ cob Casimir de la Gardie stupade. Under tiden hade danskarne i icke ringa mån hunnit förstärka stadens inre fästnings- verk, hvarvid konung Fredrik genom löf- 13angustí, ten om utvidgade privilegier i hög grad

framfart. Till detta foretag utkommende- rades hela rytteriet under Christian Ulrik Gyldenlöves anförande samt ett manskap af sjuhundra fotknektar, bestående af stu­ denter, matroser, handtverkslärlingar och några soldater. Desse angrepo med sådan häftighet approchen, att öfverste Svante Banér, som där förde kommandot, icke kunde hålla stånd, utan svenskarne blefvo med stor forlust bortdrifne från approchen. Etthundrafemtio fotknektar, som utgjorde besättningen på närmaste skans, betogos af skräck och gåfvo sig på nåd och onåd

stärkte försvarsviljan. Invånarnes mod lif- vades, och de gjorde med två skvadroner ryttare och tvåhundra fotknektar, beväp- nade med morgonstjärnor, yxor och liar, ett plötsligt utfall mot approcherna vid Vesterport. Genom detta oväntade utfall drefvo de bort svenskarne från approcher­ na, nedhöggo några, togo andra till fånga, under det att de icke förlorade mera än en kapten och tre soldater. Denna fram- gång stärkte ytterligare deras mod. Där-