S_KonugCarlXGustafsBragderII

B O K E N

F E M T E

4 2 6

skarne och förh indrat fred m ed Po len . 1 Ö sterrikarne m å ste b e trak ta s så som fien ­ der och a fundsm än , ty d e t lå g i deras in tre sse a tt fö r sv a g a sv en sk a rn e , så att d e s s e icke viciare sku lle kunna inblanda s ig i de ty sk a an g e lä g en h e te rn a , och för d e tta åndam å l und erlå to de a ldrig att ö p p e t eller h em lig t, sjå lfve eller g en om andre, arb eta på sv en sk a rn e s utdrifvande ur T y sk lan d . D e h ad e sö k t b e v isa både Frankrike och d e ty sk a sta tern a , a tt man ick e kund e k omm a till råtta m ed s v e n ­ skarne, de h ad e u nd er stöd t deras fien ­ der, ö p p e t hånat den w e stfa lisk a freden och förtryck t b åd e den ena och den andra a f de ty sk a stånderna . D a g från d a g ök ad e s d era s förfö lje is e r a f prote- stan terna , h v ilk et var v e rk lig t upprörande. T illfä llet till e tt k rig m o t Ö ster r ik e var nu syn n e r lig t g yn n sam t, i d et a tt F e r ­ d inand m ed döden a fg å tt och L eop o ld var en ung h erre och i reg er in g så ren d en fö g a forfaren. Han var inga lunda snabb i råd­ s la g , och sårsk ild t då d e t g å lid e krigs- an g e lå g en h e te r , led d e hans b e slu t sålian till hand ling. O ch då han ånnu ick e fått kejsarkronan på s itt hufvud , kunde han icke vara såk er på n å g on hjålp från T y s k a R ik et. H an s arflånder vo ro ut- arm ade och invånarne m issn ö jd e med de ständ ig a re lig ion sfö rfö ljelsern a , h v ilk et m issn o je lå tt kunde b lo s s a upp till upp- ror. D å m y ck e t fo lk b eh ö fd e s för for­ svar a f grån ser och fåstn ingar, sku lle d et icke b lifva lå tt för österrik arn e att nu m ob ilisera en arm é, och n å g on syn- n erlig hjålp från påfven och Span ien v o r e nu lika lite t som under förra kri­ g e t att vån ta. K a to lik e rn a i T y sk land vo ro ick e en se , och Frankrike sku lle n o g för ö fr ig t hålla dem i ty g e ln . D e p ro te stan ter, som sku lle kånna s ig ma- nade a tt g ö ra n å g o t kejsaren till b eh ag , voro icke så ifrige a tt tjåna konun gen a f U n g ern , isynn erh e t i b etrak tand e a f att d et var han, som var upph o fv et till d etta krig m o t sv en sk a rn e, hv ilka ick e hade några tv ister hvarken m ed T y s k a R ik et eller de sårsk ilda ty sk a stånderna. S v e r ig e hade en k lok , tapper och a f lyckan gynnad konung , som stod i sp e tsen for en armé, dår ing en brist på u tm årk te fåltherrar

1658 . solda ter, icke d e ssa sam m an ra fsad eh op a r , som man träffar ho s m o sk o v iter och polacker. En sådan armé kunde ick e be- s e e ra s, åfven om den i en eller annan o J drabbning sku lle draga det k o r ta ste strået, men gen om ett lån gva r ig t krig kunde den u tm atta sin m otståndare. S v en sk a rn e , som ledo a f stor penn ingbrist, hade in­ tet öfverflöd på egn a trupper för skyd - dandet a f sina v idstråck ta grån ser och stora provinser, men darem o t mera ån en fiende eller op å litlig vän , för hvars forsåt man m å ste vara på sin vak t, och endast få bundsforvan ter att lita till. Om ån Frankrike och E ng land kunde befinnas villiga att lo fva n å g o t, vårdt att lita på, så kunde d et dock lått intråffa, att de d rogo sig tillbaka och låm- nade sven skarn e i stick et, vare s ig på grund a f afund öfver sven sk arn es fram- gångar eller i hånd else a f en o ly ck lig u tg ån g a f sven skarn es foretag . D e t s e ­ na ste k riget hade gifv it tyd lig t b ev is på hvad man hade att vån ta a f de ty sk e furstarne. Men åfven om lyckan b le fve sven skarne gu n stig och man kunde ernå en årlig fred på g o d a villkor, så vunne man dock ingen tr y g g h e t för framtiden, m ed mindre Ö sterrike helt och hållet k ro ssad es och katolikernas makt g en om någon oföru tsedd håndelse kufvades, hv il­ k et man em ellertid icke kunde råkna på. Därför syn te s det under alla forhållan­ den råd ligast att så vidt m ö jlig t und- vika ett krig med Ö sterrike, svålja for­ treten öfver lidna oforråtter, ick e låta mårka n ågo t gro ll utan tvårtom erbjuda vånskap och forbund m ed Ö sterrike, hvartill konungen redan tag it forstå s t e ­ g e t. Sku lle detta åter icke leda till önskad påfoljd, utan Ö sterrike vore fast b e slu te t att börja krig, sku lle man icke fördraga skym fen eller låta fruktan taga öfverhand utan med all kraft g å fienden till m ö tes. Och det fanns för öfrigt icke heller några orsaker a tt fälla m odet. S v e r ig e hade ratten på sin sida, då österrikarne i strid mot ingångna traktater hade anfallit sv en ­ skarne, under d et att d e s se voro in- veck lade i krig med andra fiender. D e hade dessu tom h etsa t danskar och m o s ­ kov iter och brandenburgare m o t sven -