S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

5 18

härtigdömet Preussen, i händelse den kur- 1 furstliga grenen på manslinjen utslock- nade, hvilket icke borde möta något mot- stånd från polackernas sida, då desse aldrig ägt denna provins. Om polackerna skulle anse, att detta skulle väcka afund, och for att komma ifrån saken framhålla, att det fanns platser i det härtigliga Preus­ sen, hvilka det polska Preussen för deras bekvämliga läge icke kunde undvara, skulle sändebuden fordra, att konungen åtmin- stone tillerkändes platserna vid Frisches Haff och framförallt Königsberg, Sam­ land med Tapiaus’och Labiaus’amt och att han tillätes att utan trumning värfva trup­ per i Preussens städer, hvarvid konungen utfäste sig att icke värfva soldater, som stode i polsk sold eller som redan vore på annat håll enrollerade, och att icke låta soldater, som han värfvat, framtåga i större mängd på en gång. Konungen tillade, att, för att lättare utrymma plat­ serna, vore det lämpligt att man läte freden foregås af ett stillestånd, att han stan- nade i besittning af allt, som han eröfrat i Preussen, tilis ratifikation af fredstrak­ taten ägt rum, att hvar och en likaledes skulle behålla, hvad han eröfrat, såsom brukligt är under stillestånd, och att man efter ratifikationen skulle utrymma de platser, som icke skulle stanna i sven­ skarnes ägo, vare sig som evärdlig be­ sittning eller såsom hypotek. På de plat­ ser, som skulle àterstâllas, skulle kvar- lämnas allt artilleri och alla krigsredskap, som där funnits fore kriget. Men hvad som från andra orter blifvit ditfordt, skulle åter bortforas genom polackernas forsorg. Båda parternas fångar skulle utväxlas, och polackerna skulle förpliktas att inom viss tid utlösa och återfora svenska fångar från Tatariet. Traktaten finge icke på något sätt kränka kosackerna, som däri skulle inbegripas, och på det att de måtte kunna infinna sig till förhandlingarna, skulle de af polackerna forses med ve- derbörliga pass, men om de ville förhandla på någon annan plats, skulle konungen tjäna dem som medlare. Rakoczy skulle icke endast inbegripas i amnestin utan äfven befrias från de forbindelser, som han iklädt sig till polackerna, så mycket

1658. ligare läggas kastellaniet Bromberg inärhe- ten af Thorn med tillhörande område. Om polackerna skulle vägra att såsom hypo­ tek for Thorn, skeppsfarten på Weichsel eller kyrkogodsen låmna wojewodskapet Kulm, ville konungen, att man istallet skulle begära hela Frische Nehrung eller åtmin- stone det, som Gustaf Adolf innehaft, och att därtill lades en summa penningar. Thorn skulle tillförsäkras dess forra pri­ vilegier, ecklesiastiska som borgerliga, och intet ingrepp finge göras i där dis- ponerade egodelar. Denna stad skulle bibehållas vid de rättigheter, som ko­ nungen beviljat densamma; bland annat skulle det kloster och den kyrka, som Sigismund fråntagit dess invånare, åter- lämnas. Polackerna skulle icke tillåtas att där forlägga garnison, äfven om ma­ gistraten i strid mot stadens privilegier därtill skulle gifva sitt bifall. Konungen ville icke lämna något stör­ re antal platser i polackernas händer, förr än han knutit en närmare forbindelse med dem. Och om de med hänsyn till Danzig skulle återfordra Haupt för att få fri sjöfart, skulle sändebuden fram­ hålla, att detta fäste med de två skan- sarne midt emot och byarne Käsemark och Schmerblock icke kunde afträdas, så länge konungen icke hade någon hamn i Preussen. Då vidare de områ­ den, som skulle lämnas konungen så­ som säkerhet, icke voro tillräckliga för underhåll af så starka garnisoner som tolf tusen eller fjorton tusen man, begärde han, att honom skulle tillerkännas tull- uppbörden vid Danzig, Pillau och Memel till sådant belopp, hvartill den varit taxe- rad under sexårsstilleståndet, eller att dessa tullafgifter delades mellan Sverige, Polen och herremännen på de platser, där tullen uppbures, och att tullumgäl- derna skulle vara lika för alla tre orterna, allt efter som konungen behagade fast- ställa dem. Om polackerna och kurfursten af Brandenburg vägrade att låta honom få del i tullinkomsterna i Memel, skulle de dela dem sinsemellan enligt den taxa, som var gällande för Danzig och Pillau. Konungen begärde desslikes, att man skulle tillerkänna Sverige tronföljden i