S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

1658 . § 1 9 - 1 andamål att fö r eb y g g a vidare Konungens tv ister med österrikarne hade k onun g en forsok alt uncje r förra året i Frankfurt och Prag vinna usier- . rik e s v iin s k a p .

Ö sterrike, stod e i strid med fredsinstru- 1658 . m en tet, i kraft hvaraf konungariket S v e ­ rige vore försäkradt m o t all skada och oförrätt vare s ig inom eller utom T y sk a R iket. V ille österrikarne åter förena sig med konungen , vore det a f vikt att ö fveren skomm a om en p lats i T y s k ­ land, där man kunde underhandla om den konungen tillfogad e skadan och fast- ställa en sa tisfak tion och försäkran, så att för framtiden dylik förolämpn ing und- v ek e s. D enn a försäkran skulle sk e så ­ lunda, att fredsinstrum entet ånyo be- kräftades m ot en hvar fredsstörare så inom som utom T y sk a R ik et sam t att ständerna å to g e s ig att lämna garanti O O c!> därför. Men huru därmed än månde gå , skulle Björnklou på allt sätt påskynda en förlik- n ing med Ö sterrike, på det att konungen icke längre m å tte sväfva i ov isshe t, i syn ­ nerhet om tilläfventyrs fransmännen skulle ställa s ig tvek samm e beträffande förnyan- det a f alliansen med svenskarne. Rörande po lska k riget kunde man foreslå österri­ karne, att de sku lle skaffa S v e r ig e satisfak ­ tion i hela Preussen eller en del däraf eller H inter-Pomm ern , m o t att konungen skulle tillm o te sgå deras önskn ingar. I sådant fall sku lle vapnen n ed lägga s å öm se sidor. Men om österrikarne utan undanflykter ön skad e lämna åsido den po lska affären, sku lle konungen i stä llet för en försäk­ ran åtnoja s ig med att österrikarne droge sina trupper ur Polen och antingen af- tackade dem eller förde dem till någon plats u tom Tysk land . D e ssu tom anbefalldes Björnklou att af- fordra riksständerna ett svar angående den satisfak tion de ville lämna konungen för uppehållandet a f freden i T ysk land , och sku lle han d esslik es fåsta ständernas uppmärksamhet på vikten a f att m og e t ö fv e rväga och icke obetänk sam t upphöja på kejsartronen någon , som på ett eller annat sä tt komm e att störa den dyrt for- värfvade freden eller vore fien tligt sin- nad m o t S v e r ig e , med hvilket dock i främsta rummet denna fred blifvit afslutad. Fram förallt borde han em ellertid a f riks­ ständerna u tverka en ny försäkran, att konungen erhöhe rim lig satisfaktion och

erbjudit dem vän skap , men de v ille icke tro, att n å g o t v erk lig t allvar lå g e dar­ under. B jörnk lou fick därför nu order att undanröja den na m isstro och befordra saken , så m y ck e t han kunde, under fram- hållande a f att tillfället nu vo re synner- ligen gynn sam t att förnya vän skap en och genom öm s e sid ig t tillm o te sg å en d e b efa sta den. Om österrikarne v ille h y sa tillit till honom och ärligen forena s ig med honom , skulle freden i T y sk lan d forblifva orubbad , och båda parterna sku lle a f denna van ­ skap hafva verk lig ny tta . Men för båda var det a f v ik t att ick e län g e b etänka sig ; man m å ste hand ia rask t, innan den ene eller andre in läte s ig i n å g o t annat forbund. Ännu hade em ellertid konun gen fria händer. Under alla forhållanden sku lle B jörn ­ klou g å k lok t och för sik tig t tillväga , på det att inga m isstankar sku lle väckas ho s fransmän och en g e lsm än , och d e sslik e s öfvertala fransmännen a tt ingå en allians och befordra fred m ed polackerna. F ö r samma åndamål sku lle icke enda st ös- terrikiska sändebuden påverka s utan äfven kurfursten a f Mainz, som b ord e sök a af- hålla konungen a f U n g ern från att för- öfva några fien tligh eter i T y sk lan d , på det att T y sk a R ik e ts fred m å tte förblifva orubbad. Om h o s ö sterrikarne icke för- spordes någon lust till vän skap m ed S v e ­ rige, sku lle han ick e d e s to m indre kraf­ tig t arbeta för sak en , på det a tt riks- ständerna m å tte inse, huru an g e lä g en konungen vore a tto b r o tts lig en h å lla fr ed en och huru m y ck e t han därigenom g jo rd e sig förtjänt a f deras välvilja. Sedan de sv en sk a vapnen s an seend e vä sen tligen återvunn its efter freden med Danmark, lät k onungen B jörnk lou forstå, att han icke gärna v ille, att b estämm and et a f den satisfak tion och a fg ifvand et a f den försäkran, som riksständerna såva l som österrikarne vo re honom sk y ld ig e , sku lle anstå, tilis förhand lingarna med Polen komm it till stånd , i synnerh et som d e ssa saker icke alls hörde ihop . D en oförrätt och skada, som konun gen vållats a f H u se t