S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

5 2 4

1658. i Danmark, skulle han nöja sig med fem miljoner thaler, ja sänka sig till tre, med villkor att ombuden genast sammankom­ me. Från detta belopp skulle man äfven kunna få afdraga Rakoczys skuld till polackerna, för hvilket belopp konungen kunde såsom pant behålla wojewodskapet Marienburg. Med detta konungens for­ slag syntes de Lumbres nöjd. 25juli. Isbrandt afhandlade också i Wismar samma sak, hvarvid han sade, att hvad som hindrade de polska ombuden att komma till Braunsberg var, att de fruk- tade att därigenom väcka misstankar hos ina allierade och att de på forhånd ville hafva säkerhet för en lyckosam utgång af förhandlingarna. Det var därför som de yrkade på att få vetskap om hvad Carl Gustaf fordrade för Preussen. Om summan vore måttlig och stode i rimligt forhållande till Polens nuvarande betal- ningsformåga, skulle icke blott prelimi­ närerna utan äfven hufvudfrågan få ett lyckligt förlopp. För att nå målet foreslog han en miljon thaler och erbjöd sig att på denna bas underhandla med polac­ kerna, om konungen så funne lämpligt. Tillfället för en dylik underhandling var nu gynnsamt, då riksdagen ännu var samlad i Warschau och affären med Brandenburg ännu icke utmynnat i öppen fientlighet.

att republiken Polen likaledes skulle afstå 1658. från Livland äfven med inbegripande af den del däraf, som hittilis ägts af Polen. Suveräniteten öfver Kurland, såsom va- rande af Livland afhängigt, skulle till- komma Sverige, så att för framtiden här- tigen af Kurland skulle träda i samma for­ hållande till Sverige, som det hvaruti han hittills stått till Polen, eller ock skulle här- tigen i stället för Kurland få Samogitien. Det minsta, som konungen kunde fordra i ersättning för Preussen, var fem miljoner, men skulle konungen icke vara bunden vid detta belopp, förr än förhandlingarna börjat. Vidare uppställde konungen de villkor, att den polska kronan hvarken skulle gifvas åt österrikare eller mosko- viter, på det att Preussen icke måtte falla i händerna på så mäktige herrar och Sveriges hender; att han icke skulle vara skyldig att utrymma denna provins, förr än hela den bestämda summan blifvit gäldad; att Braunsberg bestämdes till förhandlingsplats och att hans ombud med det snaraste måtte afresa till Preussen. Därtill fogade konungen det rådet angå­ ende lejdebrefven, att de skulle affattas i vederbörlig form men med utelämnande af titel och Sveriges vapen. Isbrandt svarade hårpå, att polackerna icke komme att erkänna Kurlands be- - roende af Livland, då de ansågo det vara en del af Litauen, att fem mil­ joner thaler öfverskredo polackernas betalningsformåga och att genom upp- ställandet af dylika villkor skulle polac­ kerna i förtviflan drifvas att öppna for­ handlingar med moskoviterna. Hvaremot Schlippenbach invände, att Johan Casimir hade ingen anledning att förtvifla, att en fred med moskoviterna vore en illusion och att polackerna aldrig skulle vara så obetänksamme, att de af egen vilja under-' kastade sig moskoviternas ok. Det be- rodde endast på Carl Gustaf att flytta den polska kronan på tsarens hufvud, hvilket på mycket formånliga villkor kunde ske genom att öfverlämna till honom de platser, som konungen eröfrat. Med de fem miljonerna hade han endast forbun- dit sig att icke begära mera men icke uttalat, att han obevekligt höll på detta

Konungen framhöll, att det icke berott på honom, att icke förhandlingarna långt för detta börjats och hunnit afslutas, och att hans ombud länge väntat i Stettin. Men den forklaring, som man fordrade af honom, stode icke i öfverenstämmelse hvarken med hans värdighet eller hans närvarande ställning. Det funnes ingen tvingande anledning för honom att upp- gifva Preussen; för att formå honom därtill måste man göra honom sådana forslag, som kunde hålla honom skadeslös, och han vore så långt ifrån att vilja antaga en miljon thaler, att han skulle vara benägen att gifva 3 miljoner för att behålla Preussen. Skriftligen afgaf ko­ nungen det svar, att Johan Casimir måste helt och hållet afstå från sina anspråk på konungariket Sverige och från allt, som af detsamma var beroende samt