S_KonugCarlXGustafsBragderII

1658. detaljeradt, och önskade de, att förhand­ lingarna skulle börja, så snart man kom- mit till enighet i hufvudsaken, och att ur denna synpunkt skulle fullmakterna från båda sidor uppråttas. Då man många gånger erfarit, att polackerna i sina fullmakter oftast inryckte ord och me­ ningar, afseende att åt deras kon ung forbehålla anspråk på Sverige och beskylla svenskarne för affa.ll från och uppror mot den rätte konungen — ja de hade till och med ofta i fullmakter satt Sveriges stander i stallet för konungens namn eller, dår de utsatt konungens namn, ute- slutit titeln — vore det af största vikt att tilise, att fullmakternas stilisering blefve sådan, att dylika anspråk icke forekomme. Svenskarne måste iakttaga stor försiktighet därvid, då äfven den minsta småsak kunde vara till skada för konungen och Sverige och till nackdel för förhandlingarna. Och för detta ända- mål hade svenskarne tillförene fåst upp- märksamheten på att fullmakter och titel framförallt måste vara i god ordning. o o År 1629 hade de bragt det så vida, att Sigismund under vidhållande af sina for- menta anspråk likväl måst gifva Gustaf Adolf hans fulla titel. År 1635 hade man kommit ett stycke längre, så att klausulen om vidhållande af de polska anspråken strukits och att vid titeln å ömse sidor anvåndes abbreviaturtecken. Men man måste befara, att polackerna skulle fore- gifva, att detta förfarande blott kunde äga rum under stillestånd men icke under krigstid. Därför skulle sändebuden se till, att samma förfaringssätt blefve tillämpadt beträffande titlar och sigill, som ägt rum år 1655 i fullmakten för Leszczynski och Naruszewicz, i syntierhet som Johan Ca­ simir under nuvarande krig icke gifvit Carl Gustaf hans hela och rättmätiga titel hvarken i den skrifvelse, som af Przemski öfverlämnats vid Kolo, eller vid Warschaus kapitulation. För öfrigt ansåg konungen onödigt, att sändebuden under pågående förhandlingar inläte sig i något meningsutbyte angående rätten till sven­ ska kronan, därest de icke därtill nödga- des af polackernas uppträdande, ty denna rätt borde betraktas såsom oomtvistelig F E M T E

och polackernas anspråk såsom en öfver- 1 gifven ståndpunkt. Om vidare en fullmakt af polska stånderna skulle befinnas er- forderlig men icke kunna erhållas, då ingen riksdag vore samlad, skulle konungen i dylikt fall åtnoja sig med en af senaten i behörig form i ständernas namn utfär- dad fullmakt, hvilken af dessa señare skulle ratificeras. Då Johan Casimir väg- rat att inlåta sig på annat än en allmän traktat med inbegripande af sina bunds­ forvanter, särskildt österrikare och dan­ skar, förklarade Carl Gustaf, att då danska kriget haft en helt annan grund och varit af en helt annan natur än det polska, måste man därom förhandla särskildt. Då österrikarne invecklats i det polska kriget, fanns det skäl att inbegripa dem i förhandlingarna, ty om man vägrade dem tillträde, kunde de söka motarbeta freden. I händelse polackerna icke ville skrida till forhandling utan danskarne, kunde konungen emellertid tåla deras anslutning, dock endast med det villkor att danskarnes sak fordes af Cromwells eller härtigens af Gottorp sändebud, åt hvilka polackerna och danskarne skulle utfärda pass i vederbörlig ordning. Lika- ledes skulle pass utfärdas för kosackerna och Rakoczy, i händelse desse ville be- vaka sina intressen vid förhandlingarna. Så fort preliminärerna blifvit undangjorda, skulle man skrida till hufvudfrågan. Om polackerna därvid sin vana trogne komme att anklaga svenskarne för att hafva brutit stilleständet, skulle sändebuden icke ingå i något svaromål darå utan framhålla, att man icke borde uppreta sinnena, då det gällde att underhandlä 0111fred, hvadan det vore klokast att nu lämna denna sak åsido. Om man icke desto mindre skulle envisas att upprifva detta sår, skulle sändebuden framhålla, att det vore ingen svårighet för svenskarne att rättfardiga sitt handlingssätt, om man närmare tänkte på andemeningen i stilleståndsfordraget och på polackernas uppträdande under kri­ get i Tyskland såval som via förhandling­ arna i Lübeck, där man giort svenskarne fullkomligt oantagliga förslag och där po­ lackerna tydligt visat, att intet låg dem mindre om hjärtat än en rimlig fred. B O K E N 5 1 5