S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

4 3 9

Em e ller tid h ad e man m ünd igen öfverens- 1658 . k omm it om S v a v s te d s am t, om upphäf- v an d e t a fsam r e g e r in g e n i H o lste in och om su v e rän ite ten ö fv er h ärtigd öm et S ch le s ­ w ig , h v ilk e t ick e blifvit in ta g e t i fredsin­ strum en te t, därför a tt konungen vela t b e g ä r a n å g o t m era för sin svärfader, d ä re st dan skarn e sku lle v äg ra t a tt till h on om ä fv en öfverläm na stad en Rends- b o r g . D an sk a rn e u tta lad e heit oförbe- h å llsam t, a tt a f alla förluster, som deras k o n u n g lidit i d etta krig, var d et ingen , som g ick h on om så djupt till sinnes som den sa tisfak tion han n öd g ad e s g ifva sin kusin h ärtigen . E fte r a fslu tad fred komm o från härti- 27 mars,

1658. gå fvo de, att e fter m o g e t ö fv e r v ä g a n d e af punkterna i R o sk ild e fr ed en , dar d et var u ttryck ligen b e s täm d t, a tt man sk u lle strängt hålla på H rom seb ro fred en i allt, som icke b lifvit g e n om R o sk ild e fr ed en ändradt, funno d e allt v id a r e tal om d e s s a saker on öd ig t. S v e n sk a r n e sv a r a d e då, att de v ille sk r iftlig en ö fv e r läm n a sitt yr- kande, på d et a tt b illig h e ten d ä ra f m å tte tyd ligen fram stå, fram hå llande tillika att genom a ftrådand et a f S k å n e m ån g a sa k e r i B röm sebro freden u n d e r g å tt forandring . Danskarne an fö rd e k la g om å l ö fv e r a tt den sv en sk a arm én h and lad e m o t fordra ­ get, då den för sitt und erhå ll fordrade en kontribu tion e lle r k r ig s sk a tt. H ä r em o t genm ä lde sv en sk a rn e , a tt d e t var en vä- sen tlig sk illnad m ellan S jä lland o ch ö fr ig a provinser, ty på S jä lland v o r o k va r te r upplåtna åt d e s v e n s k e so ld a te rn a , m o t villkor att d e sjä lfv e där sk u lle förska ffa sig provian t och foder. I andra p ro v in se r åter sku lle de s v e n s k e so ld a te rn a å tn ju ta icke b lo tt ink v a r ter in g u tan ä fv en so ld . I T y sk land h ad e o c k s å nära tv å år efter slutad fred k on tr ibu tion e lle r k r ig sg å rd uppburits. D å d an sk a rn e ick e k und e ut- rusta m era än tio fa r ty g , å tn o jd e s ig sven skarne därm ed , i sy n n e rh e t som det icke vo re till n ågon fordel, a tt d e d an sk a vapnen finge n å g o n s tö r r e b e t y d e ls e i O stersjön . Em ellertid d r o g o d an sk a rn e a lltjäm t ut på tiden och v o r o g a n s k a påstriclige, oaktadt de alltid ta lad e om sin b en ä g en - het a tt snart b r in g a sak en till a fg ö r an d e , hvilket d e ick e a lls u n d e r lä ttad e tro ts sven skarn es ifriga b em ö d a n d e n a tt på- skynda und erhand lingen . G a n sk a m iss- tänkt föreföll o c k s å a n k om s ten a f i H o l­ land värfvade s o ld a te r , h v a r ig en om g a r ­ nisonen i G lü ck stad t fö r s tä rk te s upp till tre tu sen femhundra m an , o ch a tt a f of- u g a värfvade trupp er in g en en d a so ld a t biet hem förlofvad . ^ 2 7 - Om den sa tisfak tion , som sk u lle saken? ^ &^vas härtigen a f H o ls te in -G o tto r p , h ad e f o ^ 1-

g e n kanslererna Johan K ielmann och Levin K lau s M o ltk e för a tt ö fv e r lä g g a med de o o d a n sk e k omm issarierna H enrik Ran tzau och F redrik A h lefe ld , hvilka em ellertid förhö llo s ig g an sk a a fv isande och före- g å fv o , a tt sak en ick e kunde a fgöras i K öp enh am n utan a f r e g er in g en i H o lstein , och för ö fr ig t v o r e d etta en k v istig fråga, som kräfde tid o ch ick e hunne lö sa s före maj m ånad s in g ån g . D e s su tom tillintet- g jo r d e d e d an sk e herrarne g en om alla m ö jlig a invändn ingar och u tflyk ter på sidan om sak en a llt h opp om satisfak tion , o ch A h le fe ld tillät s ig till och med hot- fulla och sk ym fliga y ttranden om härti- o^en, m o t hv ilk en han a f en sk ilda skål o ' var fien tlig . S v en sk a r n e erinrade danskarne om att e tt d y lik t upp trädande alls icke vo re vår­ d ig t. H ä r tig en s sak var i fred sfordraget om näm nd och sa tisfak tion m å ste därför g ifv a s honom , och för ö frigt bord e dan ­ sk a rn e a fh å lla s ig från skym fliga ord, som ick e alls p a ssad e , om man ön skad e fred. Icke d e s to m indre b e g a g n a d e dan ­ sk arn e a lla sla g s undan flykter för att upp eh å lla tiden , tilis term inen för D an ­ m arks u trymm and e sku lle hinna inträda, på d e t a tt d e därefter h elt g o d ty ck lig t m å tte kunna befria s ig från härtigen . E fte r en lån g tid s g a g n lö s u tväx lin g a f sk r ifv e lser b r a g te sv en sk a rn e d et ändtli- g e n därhän, a tt sak en sku lle a fgöras i n ärvaro a f dem sam t a f de franska och e n g e lsk a sänd ebud en , hvarvid båda pai - terna sku lle an fora sina skål. D å dan-

i R o sk ild e in tet b lifv it u ttr y ck lig en b e ­ stämdt, då h ä r tig en s sä n d ebu d där ick e voro närvarande, o ch man v id d e tta för- hållande ick e v ille b e s lu ta n å g o t, som kunde m issh a g a e ller sk ad a h ärtigen .

57