S_KonugCarlXGustafsBragderII

B O K E N

4 9 7

F E M T E

römde sig i sina bref af att hafva råddat 1658. Danmark och korsat Carl Gustafs pla­ ner på en alhans med detta land, under det att han i sjålfva verket invecklade Danmark i ett ny tt krig genom sina illa- sinnade råd, som afhöllo danskarne från att ingå på svenskarnes forslag. § 72. Hollandarne bevarade emeller- Fä/ängi ial tid till det yttre skenet af vånskap med omraiif ika- Svcrige under afvaktan på klarhet om konungens planer. Efter konungens an- gel. komst från Göteborg till Flensburg fick 11Juil-

16<;8. poort förbereda Cromwell for cn nar­ mare allians till skydd för handeln på Östersjon samt motarbcta det forbund som var å bane mellan Sverige och Danmark, då detta skulle vara ti 11 skada for England och Holland. Benningens $ Framfor alla andra upphetsade forehafvan- Beilningen såval sina egna landsmän som fat Don- dar|Sparne mot Sverige. De svenska sån- mark. debuden hade anhållit, att lörhandlmg- arna om forbundet skulle hemlighållas, men Beuningen motsatte sig detta och yrkacle envist på deras offentliggörande samt påtryckte Meadowe att verka i samma syfte. Och då han erfor, att man förhandlade om skydd för Östersjon, fram- höll han med mycken hetsighet för dan­ skarne, att svenskarnes intressen i detta hånseende voro stridande mot det all- månna basta och i all synnerhet mot Danmarks. Detta land, som nästan icke hade någon annan hamn vid Östersjon än Köpenhamn, skulle på detta satt tvingas att skydda ett stort antal sven­ ska stader och hamnar, under det att hamnarne vid oceanen låmnades utan skydd. Denna allians skulle för öfrigt våcka stort missnöje hos grannfolken och för svenskarne öppna utsikt att med ringa styrka till sjöss bringa i sitt våld lander och stader vid Östersjon. Då Beu­ ningen var öfvertygad om att svenskarne ifrade för fredens snara afslutande endast i afsikt att kunna så fort som möjligt lämna Danmark, rådde han danskarne att draga ut på förhandlingarna under förespegling af hjalp från hollåndarne. Han trodde också, att konungens plan var att genast kasta sig öfver Branden­ burg och han öfvertygade danskarne om detsamma. Då det föreföll, som om denna plan syntes för konungen viktigare an allt annat, trodde danskarne knappt, att de skulle kunna kvarhålla honom i Dan­ mark. Alla krafter sattes emellertid i gång för att hindra verkstållandet af freden. Beuningen hade dock icke alla på sin sida i denna sak. De fleste an­ sågo det högeligen oklokt att genom förhalande gifva svenskarne anledning att med en armé af tjugu tusen man stanna 1 hjårtat af Danmark. Beuningen be-

van Dorp order att instålla sig dår och anmåla sig till audiens. Sedan han fram- fört vidlyftiga och meningslösa kompli- manger, började han orda om förklaringar till Elbingfördraget och om danzigarnes anslutning till detta fordrag. Men ko­ nungen, som icke var synnerligen ange- lågen att tala om denna sak, gaf för att vinna tid det svar, att generalstaterna måste först lofva att icke skicka konung- ens fiender någon hjålp, hvarom Appel­ boom skulle hos dem nårmare anhålla. Detta svar upptogs icke vål af hollån- darne, som genom De Witt låto antyda, att om konungen icke inom en månad tydligen gifvit tillkånna sin mening, skulle hollåndarne ingå forbund med Österrike och Brandenburg för att åndtligen få ett slut på förhandlingssaken. Ty 0111 de ofta omförmälda förklaringarna blefve af- gifna, skulle forhandlingen kunna afslu- tas, alla anledningar till missnöje undan- röjas och hvarje tillfalle för illasinnade att våcka split mellan de båda staterna försvinna. Några fordringar utöfver hvad konungen redan medgifvit i Thorn och sistlidne sommar i Flensburg skulle icke uppstållas. Dårtill svarades, att hollåndarne hade icke gått in på hvad som då erbjudits, och konungen hade efter dessa erbjudanden forvåntat att de skulle bistå honom mot danskarne och andra fiender. Nu vore emellertid tiderna foråndrade, och då hol­ låndarne icke tillmotesgått konungens önskningar, vore han icke heller förplik- tad att inrymma åt dem så stora for- måner utan någon fördel för sig själf. Holländarnes uppträdande för öfrigt vi- sade tydligen, att de icke skulle underlåta