S_KonugCarlXGustafsBragderII

f e m t e

b o k e n alldeles sårskildt sa tt k omm it i b e s ittn in g 1658.

invånare såvål i ecklesiastiskt som administrativt hånseende lydde under Sjalland; att Christian IV endast af gunst och nåd tillåtit Hvens invånare att vånda sig till Skånes landsting såsom appellationsdom­ stol, emedan Lund låg dem nårmare an Ringsted, men då ons invånare velat missbruka detta privilegium och befria sig från lifegenskapen, hade genom en kunglig forordning beståmts, att ehuru 446

i 6 5 8. forts under Sjalland; att ons

alldde^

^ ^

att konungen komm it i b e s ittn in g a f d em , i och med detsamm a han in r eg istr e ra t dem bland de fartyg , som han förvärfva t i kriget. Beträffande forbundet v o r o dan sk arn e alltjämt ob eslu tsamm e, och man v is s te icke ratt, antingen de sak n ad e lu st dårtill eller om de um g in go s m ed andra p laner. Emellertid, om de k omm e a tt fo r tså tta sin

de fått rätt att i juridiska mål hänvända förhalningspolitik, voro sv en sk a rn e b e ­ sig till Skåne, skulle de i öfrigt sortera slutne att an taga de punk ter i fo r s la g e t, som kunde tjäna till b efram jand e t a f verkställigheten a f R o sk ild e fr ed en , och for att få ett slut på sak en in sä tta dem i separatfordraget. Efter oåndliga tv ister g in g o d an sk a rn e slutligen in på att hårtigen a f G o tto rp löstes från länsp likten och erhö ll su- veränitet öfver S ch le sw ig och S v a v s te d s Håremot invånde svenskarne, att om- nåmnandet af Hven i Vordingborg hade alls ingen betydelse, och att intet sårskildt omnåmnande af on skett i fredsfordraget, berodde på att den ansetts såsom en del af Skåne. Dåraf att Huitfeldt omnåmnt Hven i samband med Skåne, foljde all- amt med undantag a f fyra p reb end en . Dåremot nekade konungen a f D anm a rk att upphäfva sam regeringen ö fv e r H o l­ stein, förebärande så som skå l den ed , som han svurit detta lands Ständer. H å r ­ tigens representanter an så g o s ig ick e heller böra vidare påyrka denna sak , i tank e att ön var en del af Sjalland, lika litet att afgörandet, om det låm n ad e s å t H o l- under Sjalland och stålla sig denna pro vins’ lagar till efterråttelse.

deles icke, att denna ö icke vore en del af denna provins, ty i samma kronika omtalas på samma sått Lister, som dock ostridigt var en del af Blekinge. Om Hven åfven en tid i juridiskt afseende sorterat under Sjalland, foljde icke dåraf, som Fyn och Falster voro delar af Jylland, fastån dess lagar och forordningar voro gällande för dessa öars invånare. A f samma skål skulle då för framtiden i Halland, Skåne och Blekinge, som nu voro med konungariket Sverige för evigt införlifvade, också dansk lag och rätt fortfarande blifva gällande. A f bondemas på Hven stållning kunde man lika litet draga någon slutsats som af den omstån- digheten, att bönderna på Fyn hade samma stållning som bönderna i Skåne. V idare vågrade danskarne att ingå på utvåxling af de svenska och danska far- tygen eller att godkånna de af svenskarne anförda skål för att fartygen skulle be- traktas som lösöre. Ty då skulle ju också de svenske soldaterna hafva rätt att bort­ fora bondemas husgeråd, såsom bord bankar och plogar, som redan genom brandskatten voro inlösta. En helt annan sav vore, om någon skänkt konungen cessa fartyg, eller om konungen på något

steins Ständer, sku lle b lifva m indre for-% månligt för danske konungen , och a tt han själf skulle komma att g ö ra fram stå lln ing om upphåfvandet, så snart han m årk te, att saken gick honom em o t. S å k e r t år emellertid, att hårtigens r ep r e sen tan ter skulle kunnat ernå större form åner for sin herre, om de v isa t m era fa sth e t och om de icke låtit skråmma s ig a f d an ­ skame och den h o lstein sk a adeln . allt tvifvel, att H ven tillförene h ö rt till Skåne, låt han g enom dår ink va rterad e trupper taga ön i b esittn ing och t o g hyll- ning af invånarne. Ön som lå g m id t för Landskrona, var ock så a f v ik t för sk yd - dandet af dess hamn. Flan aflåt y tte r lig a r e en allvarlig skrifvelse till sina sånd ebud med förständigande att bringa sak en till slut, då han eljes icke kunde b ry ta upp från Danmark. D å B eun ingen så h å ftig t motarbetade det föreslagna forbundet S 3 4 - Konungen b le f slu tligen u tled sen Nya tvister på alla uppskof, och då d et s to d u tom om ^ ven'. ( maj.