S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

1658. handelser mera med hans mtressen for­ enligt att forhandla med Österrike och rikta sin uppmärksamhet på Sveriges öfrige fiender an att riskera den nuva- rande ställningen för ett ovisst framtids- mål, så mycket mera som det farms all anledning att tro, att österrikarne utan svårighet skulle formas till underhandling och att de hellre såge krigsskådeplatsen forlagd till sina grannars områden an till sina egna. Sålunda vore det långt ifrån att denna allians skulle blifva till större fordel för Sverige an for England, då det förra såsom n'årmare granne till Os- terrike an det senare riskerade mycket mera. Om konungen mera sett på sitt eget intresse an på det allmånna basta, skulle han hafva vidtagit helt andra mått och steg. Han ville icke tillråda engels- m'ånnen att med honom ingå ett forbund mot Österrike; för sin egen del behöfde han det icke, ehuru han nog kant de oförrätter, som tillfogats honom, och dårfor till skada för sina planer tåligt våntat på engelsmännens forklaring. Men noden hade ingen lag, och då det för Carl Gustaf vore omöjligt att hålla stånd mot så många fiender på en gång, finge han for­ draga och afvakta en tid, nar han med mindre fara för sig sjalf kunde handia för den gemensamma sakens basta. Slut- ligen tillkannagåfvo sändebuden, att ko­ nungen icke begärde af engelsmännen annat an penningar, hvaraf han var i stort behof och hvarmed de utan svårighet kunde förse honom, så mycket mera som det gällde deras egen säkerhet. Konungen skulle mycket lätt kunna bereda den engelska armén tillfälle till en landstig- ning, hvilken skulle aflägsna fienden från deras egna kuster och i icke ringa mån bidraga att skydda deras eröfringar i Flandern. Om engelsmännen icke ville dela faran, borde de åtminstone hjälpa konungen med penningar, då han måste ensam draga krigets tunga. För öfrigt kunde det krig, som engelsmännen förde till sjöss mot Spanien, icke betraktas såsom en kompensation, jämförlig med hvad Frankrike lämnat under kriget i Tyskland, då det, ehuru i krig med span- jorerna, icke undandragit sig att gifva

Sverige subsidier och åfven understodt 1658. det med vapen. Då hade Frankrike en- dast stridit for sin åra, under det att England nu skulle kåmpa for sin såker- het. Af engelsmånnens sjokrig med span- jorerna hade man icke forsport något gagn for den gemensamma saken, hvadan det syntes, som om de forde detta krig mera for egen vinnings skuil och for sin handel ån for det allmånna båsta. Då krig kråfde kostnader, skulle engelsmån- nen icke fora det, om de icke dåraf droge vinst. Hollåndarne hade dårvid visat, att de forstodo konsten att fortjåna penningar utan att utsåtta sig for någon risk, och spanjorerna brydde sig så foga om detta krig, att de, medan det pågick, gjorde ett nytt anfall på Portugal. Det vore for ofrigt likgiltigt, om spanjorerna inhos- tade penningar; svenskarne hade under forrå kriget icke haft något men af det spanska guldet. Men genom ett krig med Osterrike skulle den gemensamma saken, som engelsmånnen alltid talade så myc­ ket om, i våsentlig mån stårkas, den protestantiska låran fråmjas i Polen, en måktig hende afvårjas och engelsmånnen utan motstånd kunna fullfolja sina intres- sen i Flandern, ty konungen ville aldrig gora fred med den gemensamme henden,- innan England forst fått satisfaktion. For ofrigt kunde han åfven bevilja engels­ månnen några sårskilda formåner, om han blefve forvissad om tillmotesgående från deras sida. Efter att hafva åhort detta syntes engelsmånnen något ofver- raskade och orolige och forklarade, att de skulle nårmare ofverlågga om saken. Underråttelsen om den med Danmark afslutade freden foranledde, att man icke vidare talade om någon allians mot detta land. S 76. Efter afslutandet af Roskildefre- Fo^ianf 1^ .. ar med ung' den anholl konungen om Cromwells ga- landefter ranti for densamma samt att han måtte j-reden med soka hålla hollåndarne tillbaka, så att Danmark. 1 . 1 A + *9 m a t de icke skulle stora freden, enår der vore kåndt, att danskarne forvåntade hjalp ifrån dem. Då numera genom fre­ den med Danmark det storsta hindret for alliansen var undanrojdt, var konungen beredd att gå till anfall mot Osterrike,