S_KonugCarlXGustafsBragderII

527

F E M T E B O K E N

hade dår. Emellertid gaf konungen guver- 1658. nören i Riga, Helmfelt, order att icke öppna några fientligheter mot moskovi­ terna, förr an visshet vunnits, om de ville årligt förhandla. o § 91. Emellertid hade efter ett infall Moskoviterna i Ingermanland fem tusen moskoviter i är0 bcnägna mars månad omringat Narva och begårt, ^ied' & & 75 mars. att någon från staden skulle förfoga sig till dem för underhandling. Med anled­ ning håraf skickade Krister Plorn till dem Lode, för hvilken den moskovitiske fålt- herrn Chovanskij framhöll, att detta hår­ liga land, som var med så starka fåst- ningar försedt, från urminnes tider tillhört tsaren och måste tillhonom återlåmnas samt att, dårest icke sådant godvilligt skedde, man skulle skrida till våld. Hårpå fick han på öfligt krigsmanér af Lode ett stolt svar. Foljande dag hölls till firandet af ¡6 mars.

1658. håll i Moskva. Efter afslutandet af freden 20 febru ar i. med Danmark skref konungen tili sånde- budcn, som skulle förhandla med mosko­ viterna, att de icke genom für obilliga villkor skulle göra tsaren obenågen for freden, hvilken konungen framföralltannat önskade få till stand. Och på en af Con­ rad Berner öfverlämnad skrifvelse afgaf konungen det svar, att han ville gårna ingå fred med moskoviterna, och for detta åndamål borde hans såndebud nu frigif- vas för förhandlingarnas företagande, hvartill de skulle erhålla nya fullmakter och sårskilda order. Förhandlingarna borde forlåggas till grånsen på ort, som man funne lämpligast. Man hade ingen anledning att tvifla på en lycklig utgång, då båda parterna önskade fred, så vida icke utomstående af sjålfviska intressen komme emellan och störde förhandling­ arna. För öfrigt skulle sändebuden för- säkra tsaren, att konungen, lämnande å si­ do allt öfrigt, var fast i sin föresats att ernå fred och vänskap med tsaren och lefde i den goda förhoppningen, att denne ville vidtaga mått och steg för att hindra polackernas förehafvanden. Han misstrodde icke mindre polackerna an danskarne, som försäkrat, att de icke skulle ingå fred med Sverige utan po­ lackernas samtycke. Men framför allt skulle de framhalla för tsaren det goda tillfälle hvilket nu erbjöds att hämnas den skymf, som blifvit honom tillfogad genom anbudet af Polens krona, hvilket anbud sedan återtagits.

freden med Danmark en tacksågelsefest, hvarvid i Narva såvål som i Ivangorod alla kanoner spelade. Denna ståtliga kanonad, som hordes rundt om i Liv­ lands alla ståder, våckte icke ringa be- störtning hos moskoviterna, hvilka meraån andra folk togo intryck af yttre sken. Moskoviterna trodde nu, att Magnus Gabriel de la Gardie var på våg från Livland för att deltaga i förhandlingar­ na med polackerna, och de fruktade att blifva förekomna af desse. Man hade också anledning att förmoda, att mosko­ viterna verkligen hade lust till fred, eme- dan de, sedan engelska ambassadören tagit afsked, låto söka efter honom i Kurland och Preussen och gårna ville, att han skulle återvånda, samt clåraf att de med stor långtan motsågo Berners återkomst från konungen. Emellertid hade moskoviterna börjat belågra Jama, hvilken stad efter stor manspillan måste kapitulera, då kommen- danten saknade tillråckligt forråd af krut. Enligt kapitulationsvillkoren skulle staden efter sex timmar öfverlämnas åt mosko­ viterna, hvilka dessförinnan emellertid plötsligen öfverraskades af Krister Horn, som brutit upp från Narva. Efter fyra timmars fåktning drefvos moskoviterna bort, hvarvid tvåhundra af dem stupade. Fem fanor togos af svenskarne, af hvilka

Konungens förhoppning på fred med moskoviterna rubbades emellertid genom deras anfall på Ingermanland och fore­ taget att med en betydande styrka be- lägra Jama. Sedan freden med Danmark redan var afslutad, visade sig också, hvad moskoviterna verkligen hade i sinnet, då de öppet ställde sig på ilendens sida. Konungen beslöt då att gå till anfall mot dem och gaf därför Wrangel order o o att hålla sig redo, förstärka trupperna i Livland och eröfra Kockenhusen för att korsa moskoviternas planer, som gingo ut på att anfalla Riga och Reval, samt tvinga dem till fred genom att bortföra allt artilleri och krigsredskap, som de

15 m a r s .

2 april.

6 8