S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

485

för k ejsaren m y ck e t m issh a g lig t, då d e t 1 6 5 8 . sku lle kunna leda till en vän lig sam verkan m ellan o lika tro sbekänn are, hv ilka på d e tta så tt sku lle få tillfälle a tt öm s e sid ig t försvara sin frihet och sina rä ttigh e ter m o t Ö ste r r ik e s och Sp an ien s ö fverm ak t. A llt sed an reform a tion stid en hade icke funnits n å g o t e x em p e l på e tt forbund mellan k a to lik e r och p ro te stan ter inom Tyska R ik e t. Em eller tid sku lle n o g icke sakn a s m ö jligh e t a tt sp rän ga d etta for­ bund , då k a to liker hade för sed att an se allt, som fö r e to g s a f p ro te stan ter, vara till k a to licism en s och kurians skada. På k onu n g en s b efa lln in g förk larade Björn- k lou för kurfursten a f Mainz, a tt konungen ick e kunde a f kejsaren m o tta g a in v e sti­ turen, innan förlikn ing dem em ellan in- trädt, då d et vo re honom o vård ig t att svära troh e t åt den , som förde vap en m o t h o ­ nom , och att det vo re i sin ordn ing att k onun g en först finge fred inom och u tom sitt rike, innan han förp lik tade s ig till troh e t m o t kejsaren . § 6 1 . D å d e t sy n te s, som om frans- Forhånd - m ännen efter va let ick e vo re rätt tillfreds Ungar med 1 n - .. 1 1 r.. 1 • 1 1 i i i * fransmännen m ed B jornk lous forb indelser med de kej- eß er vajet se r lig e , framhöll han, att S v e r ig e allt w augusti.

1658. obehag och b e sv a r a f en s v e n sk och nu hade y tterliga re en tillkomm it, som an- taghgen sku lle b e r ed a h on om n y a svå - j uJi righeter och ob eh a g . D å k ejsaren så lunda afrcst fran Frank furt, k om B rah e ick e 1 tillfälle att for h on om fram lä g g a , hvad konungens order inn eh ö llo . S amm a skål hade äfven kurfursten a f T r ie r a tt på- skynda sin affard från stad en , h va rig e- nom han o ck så und v ek a tt i kurfurste- ko lleg iet b eh ö fva d e lta g a i vidare öfver- laggn ingar om de sv en sk a affarerna. Brahe ö fverläm nade em ellertid k o n u n g en s skrifvelse till k u r fu r s tek o lle g ie t med bi- fogande a f e tt u tför lig t m em oria l, a f inne- håll att k onun gen fö r g ä fv e s s ö k t förlik- ning med ö sterrikarn e, jäm te en anhållan att riksständerna sk u lle g ifv a k onu n g en garanti for freden. D en n a skrift d e lg a fs visserligen ständ erna m en kom ej till b e ­ handling, än m indre fö ran ledd e s d ära f något beslu t, då kurfurstarne s to d o res- färdige och d ep u terad e s sam m an k om st blifvit uppsk ju ten till o k to b e r månad . D etta var allt hvad Carl G u s ta f då ernådd e af riksständerna. N å g o n e r sä ttn in g erhö lls i Rhen förbundet, om hva rs b ild ande kur­ furstarne a f Mainz o ch K ö ln m y ck e t vinn- lade sig , i ak t o ch m en in g a tt sk ydd a sig mot kejsaren . F ö r k on u n g en kunde detta forbund ick e b lifva utan n y tta , då han därigenom sk u lle v inna n ågra a f d e katolske på sin sida. O ak tad t d e k e js e r ­ liges alla b em öd anden a tt m o ta rb e ta for­ bundet kom d et likväl till stånd och bi- träddes a f kurfurstarne a f Mainz, K ö ln , Trier, p fa lzgrefven a f N eu b u rg , b isk op en af Münster, k onun g en a f S v e r ig e i e g e n ­ skap a f härtig a f B rem en och V e rd en och herre till W ism a r , h ärtigarn e a f Braunschweig och land tg r e fv en a f H e s sen - Kassel. Ä ndam ä let var sk y d d for r e sp e k ­ tive lander m o t inkvarteringar, g e n om tå g , pålagor och militära vå ld sgå rn in ga r. S k yd d för konungen s a f S v e r ig e ty sk a p ro v in ­ ser utom Pomm ern u tlo fv a d e s ä fven , om dessa b lefve anfallna, m en ick e om k o ­ nungen infölle i d e b rand enbu rg iska be- sittningarna i N ed e r -S a ch s en eller W e s t ­ falen och för den sku ll b le fv e an fallen , 1 hvilken händ else bund sförvan terna sku lle forhålla s ig neutrala. D e tta forbund var

ifrån w e stfa lisk a freden stä d se rådfort s ig m ed fransmännen för uppehållandet a f en v a rak tig fred, och då Ferdinand III i strid m ed w e stfa liska freden tillåtit sig m ån ga sak er till skada för Frankrike såvål som för S v e r ig e , hade konun gen a f Frank ­ rike g ifv it d ’A v au g ou r order attforhand la om en närmare allians med S v e r ig e m ot Ö sterrik e till sk ydd för w estfa liska freden, och hade o ck så mellan h onom och S v e ­ r ig e s sändebud forhand lingar in led ts i E lb in g . D ärefter, då Johan Casim ir för d ’A v au g ou r , som då fö r sök te å stadkomm a fred m ellan S v e r ig e och Po len , framkastat, a tt fredsförhand lingarna ick e lå g o Carl G u s ta f om hjärtat och yrka t på k rig ets fort­ sa ttan d e , hade d ’A v au g ou r svara t, att k onu n g en a f S v e r ig e hade tillräck lig or- sak a tt förklara Ö sterrike krig. Sedan Ferd inand a fgå tt m ed döden och L eop o ld inryck t i P o len , hade k onungen vela t g e ­ nom vän lig ö fv e ren sk om m e lse forskaffa s ig er sä ttn in g för lidna skador och oför- rätter. Man hade em ellertid snart kunnat