S_KonugCarlXGustafsBragderII

1658. kvarhålla fartygen, tilis holländarne gifvit bestämdt besked, huruvida de skulle skicka danskarne hjalp eller icke. I förra fallet skulle man med füllt skäl kunna behålla fartygen såsom byte, hvilket kunde uppskattas till ett varde af öfver fyra miljoner. Men konungen skattade detta byte icke så högt, att han till det priset ville öka förbittringen. Däremot gaf han für att stämma holländarne mildare Appel­ boom order att erbjuda dem tullfrihet i Sundet, om de ville afstå ifrån att skicka Danmark hjälp, samt dessutom befrielse från halfva tullafgiften i de nyeröfrade län- derna för de varor af hollandskt ursprung, som dit infördes, äfvensom för de varor, som de utförde darifrån till sitt eller andra land med undantag för Sverige. Dettaborde för holländarne vara till stor fordel, i syn- nerhet för varor, som fördes till Norge. Och om de önskade något därutöfver, kunde man därom senare underhandla. Vidare skulle tjärhandeln frigöras, sedan kompa- niets privilegier utlupit. Om konungen komme att behålla Preussen, skulle hol­ ländarne där likställas med svenske under­ såtar. Om konungen blefve herre öfver Danmark, ville han betala holländarnes fordran af detta land. Därest allt detta åndå icke skulle befinnas tillfyllest, ville konung­ en äfven i alla svenska hamnar bevilja dem frihet från halfva tullen för de varor, som de förde mellan svenska och holländska hamnar men icke för varor förda mellan svenska hamnar. I ersättning för alla dessa formåner begärde konungen icke annat, än att den gamla vänskapen tröget vidhölles, att Elbingfördraget ratificerades och att holländarne icke under någon form läm- nade hjälp åt Sveriges Render eller inblan- dade sig i konungens aftärer. Dessa erbju- danden gjordes emellertid endast med det villkor, att holländarne skulle på forhånd gifva försäkran att låta konungen ostord handia i Danmark, ty utan vidtagande af detta forsiktighetsmått skulle dessa erbju- danden endast gifva holländarne anledning att framdeles fordra mera eller att motar- beta konungens planer. Men forslagen vun- no intet gehör hos holländarne, som nog funno dem för sig mycket formånliga, men dock icke ansågo sig kunna lita på deras F E M T E

B O K E N

5 4 3

förverkligande, om konungen skulle upp- 1658. nå sitt mål. § 103. Sålunda vidhöllo holländarne Holländska sin afsikt att hjälpa Danmark, hvartill f lottan af - i synnerhet visades mycken villighet af ^nmark staden Amsterdam, som för utrustning af flottan och underlättandet afhjälpsändning- en lämnade ett lån af tre miljoner floriner mot en mycket låg ränta. Kommandot öfver landtrupperna uppdrogs åt öfverste Piich- ler och öfver flottan åt Jakob vanWasse- naer Obdam, som närmast under sig hade Witte Wittenszoon och Pieter Floriszoon. Deras order lydde att, om Kronborg och Köpenhamn skulle vara eröfrade, stanna på vägen i någon säker hamn och där afvakta nya order. Flottan bestod af trettiofem starka, väl utrustade örlogs- fartyg; något därmed jämförligt hade icke i Holland varit sedt på åttio år. Med örlogsflottan följde ett stort antal fartyg medforande trupper och proviant. Holländarne trodde icke, att svenska flottan skulle våga inlåta sig i en sjö- strid, ty i händelse den blefve slagen, skulle konungens provinser komma att stå öppna för många fiender. Blefve åter hol­ ländarne slagne, vore de tillrä'ckligt mäk- tige för att utrusta en ny flotta. Ja, om det hela skulle aflöpa olyckligt, återstode det alltid att genom Frankrikes och Englands medling få tillfälle att på billiga villkor förlika sig med Sverige. Sedan flottan länge af motiga vindar kvarhållits vid Vlieland, löpte den slutligen ut i öppna 7 oktober. sjön. § 104. Dåden holländska flottan hunnit Sjödrabbning några mil från inloppet till Sundet, måste medhollan- den kasta ankar under Lappen och där 2i i sex dagar vänta på god vind. Emellertid hade också Carl Gustaf sammandragit sin flotta, som var lika stark som den holländska, men öfverträffade den i antal fartyg, bemannade med tappert folk. Då träffningen skulle forsiggå i ett trångt sund, hade konungen befallt, att man skulle äntra ilendens fartyg och strida liksom till lands, hvartill de gamle fot- knektarne voro synnerligen användbare. Då man fick den holländska flottan i sikte, och den svenska, som gynnades af vind och ström, ganska lätt kunde gå löst

70