S_KonugCarlXGustafsBragderII

B O K E N

4 i 6

F E M T E

K onun g Fredrik formådcle o ck så M eadow e 1 senare att m o t en p enn in g summ a u tby ta den h ö g a orden . U nder fo rh an d lin g a rn a sg ån g g å fv o sv e n ­ skarne em ellertid n å g o t efter, så till vida att de a fstod o från D ithm a r sch en , till h v ilk et ä rk eb isk op en a f B rem en tillförene haft rätt, m o t a tt d an skarn e afträdde T rondh jem . D å danskarne erb jödo s ig att äfven öfverläm na två tu sen ry ttare och lika m ånga fo tkn ek tar, sk a ttad e k onun g en icke d etta så h ö g t, a tt han därför v ille efter- g ifva n å g o t a f sina öfriga anspråk , i syn - n erhet som han ej rätt v is s te , 0111 dan ­ skarne hade så m y ck e t u tländ sk e so lda ter, och danskarnes eg n a trupper ak tad e han icke h ö g t. O ch för ö fr ig t, när danskarne sku lle upp lö sa sin arm é, kunde k onun g en utan sv å r igh e t få i sin so ld de u tländ sk e soldaterna . Em eller tid lät han forstå, att han sku lle slå a f n å g o t på p enn ingbe- lopp e t, om danskarne b lo tt v ille på skynda de började förhand lingarna, så a tt man kunde komm a till e tt slut. Fredsm ed lar- nes alla b em öd and en a tt förlika de stri- dande parterna och formå dem a tt jäm ka på v illkoren vo ro fö rg ä fv e s, och de dan ­ ska om buden d ro g o sina färde m ed oför- rättad t ärende. D e v ille vinna tid för att närmare u tforska Carl G u sta fs m en ing och föreburo, a tt de ick e hade tillräck liga order a tt a fslu ta förlikn ingen utan m ä ste vända hem för a tt erhålla ny fullmakt. D ärefter sku lle de m ed d e t sn a ra ste åter- komm a, och sku lle förhand lingarna sålunda ick e an se s afbru tna. D å om buden därefter anhö llo om ett stillestånd på b lo tt tre dagar, svarad e konungen , a tt han ick e v ille b ev ilja s tille ­ stånd ens på tre timmar, h v ilk et svar h ö g e lig en förskräck te danskarne. Midt för deras å syn upp stä llde därpä k onun gen sin här i sla g o rdn in g på så u tsträck t linje, att hären för danskarne sy n te s vara m y c ­ k e t större, än den i själfva v erk e t var, och inom horhåll för ombuden g a fs order att g å rätt på K öpenham n . S am tid ig t aflät k onun g en en sk rifv else till G u sta f O tto S ten b o ck m ed order a tt i S v e r ig e sam la så m y ck e t folk han kunde och fatta p o sto mellan H å ls in g b o r g och Lands- krona. Man m å ste sm ida, m edan järnet

1658 . v isitering . D an skarne sku lle icke ä g a ratt att till skada för sven sk arn es frihet i Sund et med andra folk ingå forbund, så som tillförene sk e tt vid friköpsfördraget med holländarne. Samm a h ed e r sb e ty g e lse r , som sv en sk a ö r lo g sfa r ty g sku lle v isa K ron ­ b org , sku lle danska ö r lo g sfa r ty g b ev isa H å lsin gb o rg , och de sv en sk a fartygen sku lle icke vidare vara p lik tiga att på forhånd för de danska m ynd igheterna an ­ uíala genom fart g en om Sundet, därest fartygen s antal icke ö fv e r s te g e d et i B röm sebrofreden stipu lerade. S lu tligen sku lle tullen på W e s e r efter g re fv en s a f O ldenburg frånfalle upphäfvas. Infor d e ssa villkor, som voro val så hårda och stränga, stod o danskarne för- skräck te, och M eadow e u ttalade öpp e t för båda parternas fu llmäktige, a tt sv en ­ skarnes fordringar voro ob illiga. K onu n g ­ en lade öpp e t i dagen sitt m issnö je och sade, att M eadow e öfverskrid it grän sen för sitt uppdrag, ty det hade väl kunnat g å för sig , om han sa g t n å g o t dylik t åt sven skarn e ensam t, men gen om att uttala sådant äfven inför den andra partens öron , hade han g å tt u tom sin uppgift så som med lare och g jort m otparten ännu mera halsstarrig. D å konungen lät g en om P eter Julius C o y e t skarpt tillråttavisa M eadow e för detta hans upptråclande och ho tad e att därom tillskrifva protek torn , bad M ea ­ d ow e om ursäkt och erkände sin obetånk - sam het sam t framhöll, att hans välfärd låg i konungen s händer, och han bad öd- mjukt, att intet härom sku lle till p ro tek ­ torn inberättas. K onungen to g h onom då åter till nåder och b egå fvad e honom med tio tusen riksdaler. M eadow e, som b lo tt hade rang a f en v o y é extraord inaire, be- traktades hådanefter a f konungen så som ambassador, och fick han därigenom fo r steg framför de furstar, som d e l­ to g o i konungen s kampanj. Men icke d esto mindre förmärktes, att han lutade mera åt danskarnes sida, och konungen a f Danmark hade ock så u tom andra för- äringar förlänat honom elefantorden , hvil­ k et väck te m issnöje hos deholländare, män a f gamm al adel som fått detta nådebev is och som an sågo en dylik u tm ärkelse för stor för en person i M eadow es ställn ing.