S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J U N D E B O K E N

6 9 3

1660 . hamn ob servera t D e R uy ter s roreiser, be- gå fv o s ig då ut till honom och beordrade honom att m eddela den sv en sk e amiralen, att opera tionen endast företag its für be- fordrande a f freden och ingalunda skulle lända honom till någon skada. O rsaken var em ellertid , att holländarne befarade, a tt de sv en sk a sk eppen sku lle efter fred sslu tet i Preussen darifrån öfverföra trupper till Danm ark och hindra freden och därjäm te äfven ku llkasta E lbingför- d raget och elucidationerna. Holländarne trodde s ig a f hvad S idn ey på sven sk ar­ nes anstiftan brag t på tal angående d etta fordrag hafva fo g for en dylik m isstanke. D e tta holländarnes förehafvande upp- to g s m yck e t illa a f sven skarne såval som a f fransmännen och engelsm ännen , och sven sk arn e sad e rent ut åt holländarne, att de voro tro lö se , då de så hög tid lig t lofva t inställandet a f alla fien tligheter och tillika förmält, att, om de finge andra order, sku lle de, fjorton dagar innan de fö r e to g e n ågo t, g ifva sven skarne med- delande därom. T vä rtem o t tro och lofven hade sven skarn e nu blifvit orättfärd igt angripne, sam tid ig t med att holländarnes sändebud på förhand lingsp latsen öppet förklarat, att man nu icke längre behö fde tvifla på freden. Ö fver denna sk ym f an- förde sven skarne skriftligen k lagom ål hos de ö frige medlarne, och denna skrifvelse lämnades till T erlon , ju st då holländarnes sändebud voro gä ste r hos honom . T erlon b le f synnerligen förtörnad öfver denna sak , som g a f an ledn ing till ett häftigt uppträde, hvarvid m ånga hårda ord fa.ll- des och hvarunder T erlon b esky lld e ho l­ ländarne för tro lö sh et och otillständ igt förfarande. Holländarne hade intet annat att urskulda sig med, än att operationen m o t den sv en sk a flottan föranledts a f att sven skarne icke ville bekväm a sig till fred. Och dock hade de vid sin återkom st till K öpenhamn dagen förut endast haft idel beröm öfver sven skarnes fredskärlek och sa g t, att de icke hade någo t vidare att begära. Ä fven S idn ey förehöll hollän­ darne deras tro lösh et såsom för öfrigt icke varande n ågo t o van ligt från deras sida och u ttalade sig kraftigt till förmän för sven-

skarne sam t slutade med, att g en om ett 1 slikt uppträdande en så svår sk ym f äfven tillfoga ts Frankrike och England , att den icke kunde lämnas ohämnad. Därefter afsändes kurirer till Frankrike och E n g ­ land. Men holländarne läto sig icke af- skräckas utan fortg ingo på samma sätt, i det att de utan fransmännens och engels- männens vetskap och gillande skickade svenskarne ett fredsforslag, alldeles som om det tillkomme dem u teslu tande att diktera lagar och med krig anfalla en och hvar, som icke underordnade sig dem. Häröfver uttalade fransmännen och engels- männen, fastän utan verkan, sitt m isshag. I omförmälda förslag fordrade holländarne bland annat, att tredje artikeln i Ros- k ildefreden sku lle upphäfvas och att åt dem säväl som åt fransmän och engels- män frihet skulle gifvas att med krigs- fartyg passera Sundet sam t att konungen a f S v e r ig e sku lle förvägras att med några som helst pålagor besvära de fartyg, som passerade Sundet. § 26. T erlon och engelsm ännen in funno sig hos de sv en sk a sändebuden och för- klarade, att de icke vidare ville förhandla u med holländarne, förr än d e sse gifvit upp- / / rä ttelse för sitt skym fliga hand lingssätt. D e framställde tillika förslag, att sven- skarne skulle själfve direkt förhandla med danskarne och såsom medlare vid tvisten endast använda fransmännen och en g e ls ­ männen men u teslu ta holländarne, hvilka g en om sitt uppträdande gjort s ig ovär- d ig e m ed lareskapet. Danskarne önskade ock så att så snart som m öjligt komma till förlikning med svenskarne, ja till och med att u testänga holländarne, då man för länge sedan var u tledsen på deras oför- syn th et och icke vidare kunde smälta deras skymford. Sven skarne gladd es öfver att dan- skarne ändtligen ärligt önskade fred, men v isste icke, huru de nu skulle förfara. T y om holländarne nu skulle u testängas från förhandlingarna, kunde man befara ett krigsutbrott, och holländarne voro redo och hade en öfverlägsen flotta. Om man icke vidare b egagn ad e sig a f deras medling, hade m an ick eh e llern å g o tg od ta tt vänta a f dem, som alltid i denna sak sett