S_KonugCarlXGustafsBragderII

692

S J U N D E B O K E N

de i kraft a f H aagkon ser ten med vapen- 1660 . makt tv in ga s dårtill. Och såndebuden underlåto icke att oppet forklara, att de sku lle stålla sig orderna till efterrå ttelse. D en i Landskrona hamn lig g and e sven sk a flottan var foremål for noggrann ob s e rv a ­ tion, och dårest den dristade n ågo t fore- taga , sku lle det med all makt afvårjas, hvarom D e Ruy ter, som låg i Kopen- hamns hamn, hade strånga order. Oaktadt alla varningar for hollåndarne, b egå fvo sig sven skarne i kraft a f o fverenskom - m elsen om instållandet a f alla h en tligheter och frihet for skeppsfarten , ut från L and s­ krona med nio k rig sskepp , ett kofiferdi- fartyg och ett mindre transportfartyg for att till S tockho lm ofverfora den kung liga husgerådsattiraljen . Under vantan på g od vind låg denna flotta for ankar under H ven . S å snart de hollåndska såndebuden fått vetskap hårom, sk ickade de Cornelis Evertsen med sju fartyg till Sundet for att hindra sven skarn es seg lin g , om de sku lle g å åt detta håll; om de åter sku lle stålla kursen åt O stersjon , sku lle de mbtas a f D e Ruy ter. Sedan vinden blifvit gynn- sam , ly fte svenskarne ankar och seg lad e forbi Kopenhamn , men val an lande till sandbankarne vid Saltholm , m o ttes den 25 a p ril.

1660 . gå fv e s hollåndarne från danskarnes sida sam t på samma g ån g framhålla, att af- trådandet a f Trondh jem icke vo re någon satisfaktion åt danskarne, hvartill man icke hade någon sk y ld igh et, då d e sse orsakat krigets fortsåttande, iitan hade denna aftrådelse sk ett u teslu tande a f kår- lek till freden och for att g å medlarne till m o tes. D e t var lon lo st, att danskarne gen om fordran a f satisfaktion so k te vålta skulden till kriget på sven skarne, hvilka dårem ot hade tillfy llestgorande skål att a f danskarne fordra satisfak tion for sina forluster i Preussen och Pommern. Emellertid tilltog dag från dag miss- såmjan mellan medlarne, då hollåndarne i forlitande på sin starka flotta ville spela herrar, under det att fransman och engelsm ån , som icke hade någon vapenmak t till hånds att stod ja sig på, b etydd e gan ska litet. I forlitande på sin makt aflåmnade hollåndarne ett a f dem uppråttadt forslag till fred, hvilket af fransmånnen och engelsm ånnen to g s m ycket illa upp och foranledde en ofveren skomm else dem emellan, att for nårvarande intet sku lle foretagas eller an ses for g iltig t, med mindre alla m ed ­ larne vore en se, sam t att Gu ineasaken skulle hånskjutas till respek tive princi­ paler. D å nu detta forslag b le f hollån ­ darne d elg ifvet for underskrift, vågrade de att unclerteckna, under forebårande att det vore fu llkom ligt ob eho flig t och att H aagkon serten vore for dem tillfyllest bindande, forutom att det vore till nackclel for konungen a f Danmark, hvilket vore ett y tterligare skål for dem att icke låna sig dårtill. lan medlarne hittills hållit sig inom grån- sen for det passande, kom det nu genom hollåndarnes upptrådande till skym flighe- ter, som endast bruka forekomma mellan fiender. G eneralstaterna, som icke voro tillfreds med svenskarnas forklaring, trod- de efter D e Ruyters uppbrott från Lands- krona, att svenskarne icke långre hade någon lust till fred och sk ickade sina såndebud i Danmark den ena ordern efter den andra, u tgåend e på, att, om sv en ­ skarne icke ville gå in på fred, skulle S 2 5- Under det att missåmjan mel-

sv en sk e befålhafvaren a f en skrifvelse från D e R uy ter med forstånd igande att stanna dår och dårest han dristade att fortsåtta, sku lle D e R uy ter forhindra det, på det att intet till åfventyrs m åtte foretagas i strid m ot de sv en sk a såndebudens for­ k laring eller till nackdel for de pågående underhandlingarna. D enn a skrifvelse våck- te ho s svenskarne mycken ofverraskn ing, och de tvekad e, hvad de borde gora. Men sedan D e Ruy ter gen om ett kanon ­ sk o tt gifvit dem en ytterligare varning, stroko de s e g e l och lade s ig for ankar, då de icke ville på en så obekvåm p lats riskera en strid med en vida starkare hende. E vertsen , som foljt efter de ur Sundet utlopande sven sk a fartygen , fat- tade p o sto mellan dem och Landskrona for att for dem spårra vågen till denna hamn. Foljande dag nårmade s ig D e R u y ­ ter och om ringade svenskarne. D e h o l­ låndska såndebuden Huijbert och van Haren, som från det norra tornet i Kopen-

H ollåndarnes

ofver7iiod,