S_KonugCarlXGustafsBragderII

694

S J U N D E B O K E N

stora löften om hjälp, men det var icke 1660 . m ycket att lita på, då sändebuden där- utinnan icke hade några order utan hand ­ lade på e g e t ansvar. D e franska sänd e­ buden u ttalade ock så sina tvifvel, om Mazarin hade lust till krig m ed ho llän ­ darne, oak tad t Frankrike n öd ga ts smälta så m ycken sk ym f från dem . O ch E n g ­ lands nuvarande ov issa stä lln ing g a f icke n ågo t hopp om verksam hjälp; äfven om det sku lle befinnas v illig t därtill, sku lle hjälpen icke hinna fram i tid, då ho llän ­ darne när som helst kunde g å till anfall. Å andra sidan, om man an to g e h o l­ ländarnes m ed ling, sku lle de båda andra m edlarne draga sig tillbaka och lämna S v e r ig e åt sitt öd e, ehuru de nu voro d ess vänner och höllo på d e ss in tresse. Om d e ssa båda mak ter stä llde sig afvisande, sku lle det icke blifva lätt att åter vinna dem för sig , och holländarne sku lle då få tillfälle att m o t S v e r ig e u tspy allt sitt gift, hv ilket var kraftigt nog . Hann ibal S eh e s ted , som nu började d el­ taga i förhandlingarna, fo r e slog , att sv en ­ skar och danskar sku lle ensamm e afgöra saken , men detta forslag tålde att tänka på, då det var gan ska tv ifvelak tig t, om danskarne komm e att skilja s ig från h o l­ ländarne, med hvilka de voro så nära forbundne, och de förre sku lle därvid icke underlåta att b e tin g a s ig formån liga villkor. § 27. D å m issäm jan mellan medlarne S venskar och alltjämt fortfor och holländarnes oreson - dans^ ' J _ handia utan ligh e t numera äfven s tö tte danskarne lika medlare.

16 6 0 . mera på sina egn a in tressen an på S v e r i­ g e s . D e t var emellertid om ö jlig t att längre fordra^a holländarnes trots och öfvermod , de hade här icke uppträdt såsom med- lare utan vela t egenm äk tig t föreskrifva lagar och med åsidosa ttande a f b illighet och rättvisa ständ ig t h ög rö stad t ordat om generalstaternas befallningar. Em ellertid hade holländarne med hän- syn tili sven sk a flottans anhållande svarat, att afsikten icke varit att vålla S v e r ig e någon sk ym f eller skada utan endast att befordra freden och fö r eb ygga , att n ågo t hinder därför skulle uppstå. E fter några dagars förlopp afläto de ånyo tili svenskarne en skrifvelse, hvaruti de anhöllo, att d e sse åter ville hålla en sam- mankom st med dem för att bringa freden tili stånd, hvarjäm te de forebrådde sv en ­ skarne deras sammankom ster med frans- männen och engelsm ännen och för öfrigt icke underläto att framkasta hotelser. T ill svar harå b e ty g ad e svenskarne sin b en ägenhe t för fred och framhöllo, huru hindrande holländarne uppträdt för dess genom förande genom sitt skänd liga och trolösa tillvägagäende. Med villkor att holländarne lo sgå fv e de anhållna fartygen och gå fve upprättelse för den svenskarne tillfogade skym fen , ville de åter lämna dem tillträde tili förhandlingarna. D e tta svar uppretade holländarne, ända därhän att de skulle g å tt tili anfall på svenskarne, därest danskarne icke för- hindrat det, a f fruktan att k riget då åter skulle b lo ssa upp och bringa ännu större olyckor öfver Danmark.

a p ril,

maj.

m ycket som sven skarne, syn te s S eh e s ted s forslag vara den bästa u tvägen att komma till en snar fred. S ven skarne säväl som danskarne kände starlet b eh o fv et a f fred, och de senare in sågo mera än väl, att vid ett fortsatt krig syndafloden sku lle öfversvämm a dem. Därför g jorde s från båda håll eftergifter för att få slut på saken , och liksom danskarne gå fvo sv en ­ skarne ad elsgod sen i Skån e i stä llet för Bornholm , a fstodo sven skarne från sin Guineafordran, hvarför konung Fredrik skriftligen b e ty g ad e sin tacksamhet och u ttalade sin förhoppning om tillm otes- gå end e äfven i andra afseenden . Därpä affattades en hem lig artikel, hvarigenom

Förb ittringen m ot holländarne väx te alltmera hos de öfrige medlarne, så att d e sse icke ville närvara vid någon sam- m ankom st med holländarne, som handlat mot tro och lofven. F red sverk et råkade i stockn ing, och svenskarne kommo i en svår mellanhand, ty om de förhandlade u teslu tande med fransmännen och en g e ls ­ männen och lämnade holländarne utanför saken , skulle det medföra de anhållna fartygens förlust och den holländska flot- tan skulle skrida tili angrepp tili oer- sä ttlig skada för S v erig e, då freden i O liva ännu icke vore afslutad. Fransmän­ nen och engelsmännen afgåfvo v isserligen

7 maj-

T5 maJ -