S_KonugCarlXGustafsBragderII

69 I

S J U N D E B O K E N

16 6 0 . m ed larne på sin sida, och de Thou i H a a g sa tte s ig b estäm d t daremot. E fter att en tid förgä fves hafva försök t att vinna bifall tili sina yrkanden ö fverg ingo holländarne till h o te lser och förklarade, a tt de sku lle g ifva sin flotta order att op erera mot sven sk arn e, hvilka begärd e skriftligt m edd elande därom för att för hela världen kunna fram lägga b ev is för ho lländarnes ob illigh e t och våldsamma uppträdande. Men därtill ville holländarne icke b ek väm a sig . Engelsm änn en , och framförallt S idn ey liksom äfven T erlon , voro icke tillfreds med detta tillväoa-ö g å n g s sa tt och g jo rd e holländarne allvar- liga föreställningar. D e t var v isserligen till ny tta för sven skarn e, att holländarne icke finge regera efter sitt behag , men å andra sidan lände det dem äfven till nackdel, då förhandlingarna därigenom fördröjdes. O ch danskarne vägrade ock så a tt g å in på u tb y te a f de skånska god sen mot Bornholm och Gu ineasku lden . S lu tlig en g jo rd e engelsm ännen anspråk på er sä ttn ing för sina kostnader i detta krig, hv ilket till en början väck te mycken oro hos sven skarne. Engelsm ännen för­ k larade em ellertid , att de endast fordrade, att följande ord sku lle in tagas i freds- fordraget: Enär England sk ickat S v e r ig e hjälp m ot d ess m ånga fiender, mot hvilka Eng land för sin del aldrig haft någo t fien tligt i sinnet, sku lle S v e r ig e aldrig förgä ta detta, hvilket sku lle u tgöra en b e lön in g a f så ädel art, att ett storsin t folk icke kunde b egära mera. Och skulle konungariket S v e r ig e aldrig underlåta att g ifva England p ro f på sin vänskap , om England däraf komm e i behof. N ågon annan v ed ergä lln ing önskade England icke a f ett a f så m ånga krig utmattadt rike. S ven skarne afgåfvo till en gelsm än ­ nen i en särsk ild hand ling en forklaring a f an a log t innehåll. S 24. Em ellertid framskredo fredsfor- nes inbördes hand lingarna gan ska långsam t på grund ,nsiet' a f tv ister fredsmed larne emellan. D e s s e g jo rd e oupphörligen nya framställningar, som icke an g in go parterna i freden. An gä lld e det likstä llighet i S v e r ig e för de tre staternas undersåtar, hvilket hollän ­ darne ville hafva inryckt i fordraget, än

att upphäfvandet a f tredje artikeln i 1660. R osk ildefreden skulle i särskilda ordalag u ttryck ligen formuleras. V idare yppade sig en annan svårighet, som var en icke ringa an ledn ing till oro för svenskarne. D å d e sse och holländarne ovenom Elbino-- fordraget lofvat hvarandra öm sesid ig hjälp, ifrågasatte engelsm ännen , huruvida sv en ­ skarne, därest engelsm än och holländare råkade i krig med hvarandra, i kraft a f detta fordrag skulle vara förpliktade att b istå holländarne mot engelsmännen . D e s s e begärd e därför a f svenskarne en forklaring, som skulle intagas i fredsin­ strum entet, u tgående därpä, att parternas i freden mening icke vore, att Elbingför- draget förpliktade till uppträdande mot någon a f medlarne, i händelse d e sse råkade i krig med hvarandra. D e sv en ­ sk e komm issarierna tvekade, huru de härvid lag skulle förfara, då de genom öppen forklaring å ena sidan kunde stö ta holländarne och å andra sidan oenom o en vägran att tillm o te sgå engelsm ännens fordran kunde uppreta dem. Emellertid försäkrade de konfidentiellt S idney, att E lb ing fördraget icke i någo t afseende vore riktadt hvarken m ot Frankrike eller England , hvilka båda makter vore S v e ­ riges vänner, som g jort s ig förtjänte om S v e r ig e och därför ock så inbegripits i fordraget, som för öfrigt förnäm ligast a f s å o - e handelsin tressen. Svenskarne sök te o komma ifrån saken , men om engelsm ännen sku lle återkomma till den, ämnade de hänskjuta den till H aag för undanröjandet a f denna stö te sten för freden. I alla händelser skulle de g ifva S idney denna konfidentiella försäkran, då S v e r ig e icke ville inblanda s ig i Englands och Hollands ofta förekommande tvister. Holländarne framställde också anspråk på satisfaktion a f danskarne för sina k o s t­ nader i detta krig. D e tta sök te S idney afstyra med att han i sådant fall i engelska republikens namn skulle fordra ersättn ing a f svenskarne, som han emellertid under pågående underhandlingar ville öppet efterskänka för att formå holländarne till samma eftergift. Förmyndarregeringen hade anbefallt de sven sk e komm issarierna a tt icke tillåta, att någon satisfaktion

F redsm edlar -